Ett taffligt försök till hårdgrundsetsning med färg som jag gjorde för 25 år sedan - men det är ju ett stockholmsmotiv och passar i den här bloggen således!
Det kommer ofta flersidiga reklambilagor om dittan och dattan med Dagens Nyheter. Ofta sådant som inte är särskilt intressant. För några dagar sedan var det "Stockholm" som ville göra reklam för sig på många och säkert inte så billiga sidor. Hej stockholmare, en tidning om vad dina skattepengar används till. Jaha?
Man kan notera att en prognos förvandlas till en beställning på framtiden. Om 20 år har vi blivit 200 000 till utropas det tvärsäkert på framsidan. Har man jobbat med prognoser vet man att de är gissningar om hur framtiden skall se ut. Om man vet hur framtiden ser ut är det ingen prognos, men det här är en prognos. Vi kan bli fler eller färre, det är rimligt att tro att om inget allvarligt inträffar kommer befolkningen att öka, men något "allvarligt" kan innebära att folk strömmar hit eller strömmar bort. Om den där tiotusenårsvågen kommer svepande längs stränderna av Mälaren och gör det mesta av alla tjusiga "sjönära" byggen till vrak på land flyr folk bort. Å andra sidan kan det hända saker som gör att folk i massomfattning försöker ta sig hit från översvämmade områden i västra Europa eller från klimat- eller politiska katastrofer i öster. Eller en stor himlakropp träffar Jorden och avslutar alla diskussioner i ämnet.
Stort och smått blandas i bladet. En kille tycker att Stadsgårdskajen borde förvandlas till promenadstråk och det håller jag med om. Förut kunde man faktiskt promenera längs vattnet från Slussen bort till Fåfängan, men sedan kom terroristerna (eller deras politiska kompisar) och spärrade av en lång bit. Det borde man ändra på.
Och så har vi entusiasterna för "en sammanhållen stad". Den var nog sammanhållen på Gustav vasas tid, med ungefär 5 000 innevånare, och kanske ännu med 50 000 inbyggare på drottning Kristinas tid. Men någonstans längs vägen måste det börja knaka i fogarna och distinkta stadsdelar med olika karaktär uppstår. Problemet är väl mindre att det finns olika områden här och där, men mer att det inte finns så mycket av eget liv och ekonomi i en del av dem - de blir som satelliter med dålig självkänsla och utsatthet.
Man skriver att Årstafältet "är idag en näst intill otillgänglig plats" vilket låter ganska konstigt. Vid hyggligt underlag går jag dit från Söder på mindre än en timme. För de människor som bor i Årsta torde samma promenad kunna göras på några minuter. Det kan säkert göras en hel del positivt på och omkring fältet. Den övergivna vägen ser exempelvis ut som ett utmärkt fundament för ett långhus. Men håll ett öga på vilka politiska och ekonomiska krafter som är i farten!
Jag skulle vilja se någon som pekar på det positiva hos ställen som ser lite konstiga, skräpiga och avsigkomna också, och som framhåller de spridda rester av "naturskog" som finns kvar och som hotas av "förskönande" parkifiering. En park behöver inte vara vacker, den kan ju vara paradiset för insekter som gillar mörkna träd och den kan ha ett risigt industriskjul i ett hörn. Vill man ha en stad med mångfald finns det också plats för några ställen med dammråttor i hörnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar