Maskrosor och stadsplanering

Försommaren har slagit ner i form av några härliga bestånd av maskrosor på min gata.

Via tidskriften Arkitekturs tips hamnar jag hos en man som ser väldigt arg ut. Vill man ta risken av att möta honom i en mörk gränd?


Han heter Jonathan Glancey och skriver en massa arga ord också, på engelska, och en del förstår jag inte ens. Men budskapet är klart: Att snacka om att ens stad skall bli "världsklass" är banalt! Säger man till den här killen att "vi ska sätta vår stad på kartan" riskerar man väl en snyting också (välförtjänt)!

Lobotomiserad stadsplanering sprider sig som digerdöden skriver JG. Städerna börjar alltmer likna varandra trots att glädjen i städerna ligger i deras olikhet. Han skriver om Stockholm och Helsingfors:

The centre of Stockholm is under threat from a tide of thoughtless, shiny, air-conditioned architectural schlock, with politicians seduced by the idea that a “vibrant” city centre has to look like a computer-generated rendering of the most slickly dreadful and characterless place you can imagine, full of smiling people in casual clothes and with more witless shops dropped on them than the Luftwaffe dropped bombs on European cities a lifetime ago.

Stockholm is not alone. Architects in neighbouring Helsinki, a city that until very recently has been wonderfully itself, are slowly coming to terms with the fact that their Baltic city is about to get the “world class” treatment.

This means historic buildings being vandalised to ensure they suit the needs of wilfully vulgar global “brand” shops, the rerouting of trams from the historic centre because these, apparently, aren’t best suited to tourist-oriented “pedestrianisation” schemes and the loss of a culture famous for fighting off invaders and going its own happily modest way. “World class cities” spells architectural bombast, bling and banality.

Om man skulle tillägga något så vore det väl påpekandet att kapitalism och utslätning hör ihop. Håller inte Oslo också på att förvandlas till denna världsklass-smörja som överallt går ut på att mörda det intressanta lokala därför att det inte passar in i kapitalismens standardiserade mallar för hur städer skall se ut? "Arkitektoriska bombasmer" - jo, det kan man hålla med om. Med omtanke om mig själv och läsarna lägger jag inte in mina senaste bilder av hur WaterFront ser ut sedd från Söder Mälarstrand, men borde inte förövarna att detta brott mot Stockholm få stå vid skampålen och sedan drivas ut ur staden för evigt!

En del människor tycker illa om maskrosor, men de är mycket trevligare än en stadsplanering och arkitektur som "har världsklass" (och "är placerad på kartan")!

Försommartecken

De som är grundligt trötta på uppräkningar av vårtecken på denna blogg kan dra en suck av lättnad: jag slutar med vårtecknen och övergår till försommartecken i stället!

I förmiddags gjorde jag en sväng genom skogs- och åkermarker i sydöstra Storstockholm mellan Källtorpssjön och Erstavik. Rätt vad det var hördes ett försynt läte uppifrån träden. Där var den, min första lövsångare för året! Jag fick bara en hastig glimt av den innan den flög iväg. Fågeln på bilden ovan är en som jag stötte på för länge sedan när löven slagit ut, men som var vänligt nog att posera för en bild. (Har använts som illustration till ett litet poem här.) Hoppas de nyanlända lövsångarna snart får fina lövverk att gömma sig i.

Lövsångaren tycker jag är en försynt och trevlig kamrat ute i det svenska landskapet, mer angenäm än den ganska gapiga bofinken exempelvis. Men även lärksång hördes: på åkrarna var "den lilla lärkan grå, så svår att observera" uppe och gjorde sina första soloprestationer. Det är imponerande hur sånglärkan kan hänga däruppe och sjunga en stund, för att sedan falla nästan som en sten mot marken - men i sista stund räta upp flykten och landa säkert när man tror att den kommer att slå ihjäl sig.

Ett år gammal bild

En grynig kvällsbild från 25 april förra året. Jag hade köpt en ny behändig liten fickkamera samma dag och nu var jag ute för att testa den. En råbock och en hind klev plötsligt fram i Nybodabacken och var ända framme vid trafiken på Södertäljevägen. Drygt ett halvår senare stötte jag på en hind och vad som verkade vara tre kalvar i närheten av det här stället. Undrar om det fanns något samband.

Jag antar att mången trädgårdsägare säger att "javisst är dom vackra, men måste dom äta rent just i min trädgård ..."

Scillafrossa

Det var segt med vintern, och den kvardröjande kylan och gråvädret har hållit växtligheten i schack ett tag. Samma med "min" scillabacke nedanför Högalidskyrkan. Det har tagit sin tid för "det blå skimret" att utvecklas i full prakt, men på lördagsförmiddagen var det soligt och det verkade som om scillorna var på sitt bästa humör. Så håll till godo med ett större antal Scilla siberica (att de sprider sig som ogräs behöver vi väl inte bråka om just nu ...) med dessa bilder som blir lite större om man klickar på dem!''

Kamp om naturreservat

Följ den här länken så kommer en läsligare version av kartan upp!

Det finns mer och det finns mindre intressanta gröna områden i Stockholm. Igår kväll passerade jag Tantos stora gröna fält som till stora delar var av ockuperade av berusade gastande småligister som verkade fortsätta traditionen att bränna hål i gräsmattan. (De eländiga engångsgrillarna som förmodligen mest används av folk som vill ha vidbränd mat.) Skall det vara på det sättet kan man lika gärna dra ner på gräsytorna radikalt och försöka göra något vettigt av området. Eftersom det är översvämningskänsligt kanske inte bostäder på markplanet är rekomendabelt, men det finns väl annat som går att göra.

Men så finns det mer angelägna områden att hålla koll på och slå vakt om. De skumma exploateringsintressena härjar, de har stöd av socialmoderater och betongpartister och är alltså formidabla motståndare för den som vill ha ett Stockholm med litegrann av natur in på knutarna. Frågan är vad som skall hända med de gröna områdena på kartan ovan - kvar som gröna områden och gröna kilar, eller ...?

Argumenten att man måste tänka på alla som flyttar till Stockholm, och på ungdomar och bostadsbrist måste granskas. Inflyttning: en prognos är inte en beställning på X antal människor som verkligen skall flytta hit, det är uttryckt på annat sätt en gissning, och dessutom bör sådana prognoser smetas ut över regionen. Ungdomar och bostadsbrist: vill man komma åt detta bör man massbygga hyreslägenheter, inte svindyra bostadsrätter som förutsätter att folk skuldsätter sig (om de ens får lån, starka krafter strävar ju efter att så många som möjligt skall ha sådan privatekonomi utan fast anställning etc. så att de knappast kommer att få några lån). Jag har svårt att förstå att någon kan fortsätta att propagera för en ekonomisk modell som förutsätter att krediten kan flöda utan hämningar och till närmast nollränta. Det är inte hållbart. Möjligen passar det in för de som vill ha en fullständig gentrifiering av Stockholms innerstad.

Vill man bygga mycket bostäder borde Bromma flygfält vara ett bra alternativ. Men taktiken hos Alliansregimen i Stockholm verkar vara att sätta stopp för omvandling till naturreservat av vissa områden, och så räknar man väl med att efter ett tag av fixande och mixtrande så åker reservatsplanerna i papperskorgen och byggkranarna dånar in. Man kan ju använda den gamla kända tekniken "korvsnutt" också. Knipsa en bit här, en bit där. Att bygga på Årsta IP verkar ju inte så farligt, men då flyttar man fram fronten en bit mot skogen. Och så kommer nästa lilla obetydliga bygge som ju är så obetydligt att alla måste förstå att det är löjligt att protestera mot det ... Och så håller man på. Knappast förtroendeingivande.

Små nunnor

Utan att förtröttas fortsätter jag att plåga läsekretsen med "vårblomster". Om jag nu inte har fel (sådant händer!) är detta smånunneört. Vad små nunnor har med denna växt att göra vet jag inte, och heller inte varför den tillhör gruppen jordröksväxter. Dessa smånunnor växer nedanför Högalidskyrkan i backen nära korsningen Varvsgatan-Hornsbruksgatan. Inte såg jag att det kom upp någon rök från dem. Men finns det fjärilar som heter kattostvisslare kan det väl finnas jordröksväxter också i denna egendomliga värld.

Jo, det vet vi

Här är en liten artikel i Miljöaktuellt.

Redan 2030 kommer det att uppstå kö- och trängselelände på Förbifart. Det visar en ny rapport som gjorts av trafikkonsultbolaget Trivector. Rapporten är framtagen på beställninge av resenärsföreningen Kollektivtrafikant Sthlm.

I rapporten hävdas också att kollektivtrafikens bussar kommer att fastna i bilköerna - och att kollektivtrafiken på Förbifart Stockholm kommer att få ett mycekt lågt resande.
- Oavsett om det blir en folkomröstning om Förbifarten eller inte så måste det nu liggande förslaget förbättras på en rad punkter. Det kommer att ta 25 minuter längre tid att åka buss på Förbifarten jämfört med att åka bil. En del försöker hävda att vägen är en viktig kollektivtrafiksatsning, men med det förslag till utformning som nu ligger stämmer det inte alls, säger Mikael Sundström som är ordförande i Kollektivtrafikant Sthlm.

Jo, det vet vi. Bygger man vägar för att avlasta trafikproppar kommer de nya vägarna att proppas igen efter ett tag, varpå man larmar om att man måste bygga nya vägar för att ... OK, det här ser ut att vara en undersökning som stödjer en viss intressegrupp ("A beställer en undersökning av B för att få stöd för en uppfattning man redan har"), men med ledning av gamla erfarenheter verkar slutsatsen inte orimlig. Vill man få trafikmaskinen att bli bättre uppoljad och slippa trafikinfarkter så är det i första hand kollektivtrafiken i storstockholmsområdet och mälarregionen som skall ha miljarderna.

Visserligen hotas med snöblandat regn ...

... i morgon, men nu borde väl tiden för vårtecken vara på upphällning? Det borde väl bli försommartecken i stället? Som dessa gula exemplar av svalört som jag träffade på vid Högalidskyrkan i eftermiddags.

Svalört? - Har det något med svalor att göra? Det bör väl dröja ytterligare någon tid innan svalorna kommer. Tittade i en gammal blombok och fann att bladen är ätbara i smärre mängder och att det går att baka nödbröd av rotknölarna. Bra att veta ifall det blir dåliga tider!

Klot och Johan

Ett klot i Liljeholmen. Däri kan man spegla sig och undra om man är en rak människa inträngd i en böjd värld där hus lutar sig hotande fram och kräver att man offrar sin själ - eller ännu hellre sina pengar - till någon marknadskraft.

Om någon som heter Johan går förbi och speglas i den blankputsade stenen kanske denne person kan kallas Klot-Johan. Klot-Johan var ett litet troll som tecknades av Torvald Gahlin. Det är den lille runde figuren till vänster nedan som är Johan. Till höger en polis från den tiden poliser bar sabel och antogs ha respekt med sig.

Slussen river sig själv

Jag har hotat att skriva om Slussen (eftersom det tråkiga ämnet med Waterfront får betraktas som slutältat vid det här laget), Men det ser ut som om Slussen sätter sina egna rubriker. Den här stackars brödförsäljaren hade tur som klarade sig med livet i behåll och förhoppningsvis utan men för framtiden. Betongen vittrar, järnet rostar, marken sjunker - hur man än vänder sig har man rumpan bak, vilket på klarspråk betyder att vad man än gör så måste den nuvarande konstruktionen bort. Det spelar ingen roll om man bygger en exakt kopia av den förra eller något helt nytt, det som står där nu måste bort! Helst innan någon blir skadad för livet eller ihjälslagen.

Mata inte fåglarna ... råttorna

Ett medborgarinititativ till anslag som jag såg i morse, passande nog på ett ställe där man ofta ser pigga och välnärda stadsråttor springa fram och åter!



Den här fågeln behöver inte heller någon mat - en berguv av plast som antas hålla fåglar av mer naturlig sort borta från en småbåtshamn.



Den här bryggan har inget med övriga bilder här att göra. Man kan ju utnämna den till den "den perfekta badbryggan" - det är bara att knalla på rakt fram så får man så småningom sitt bad!

Vår vid Japanska dammen

Själv har jag ingen trädgård, bara några blomkrukor med varierande innehåll. Men ändå är det trevligt att ta en promenad i en trädgård som just skall till att vakna upp inför den intesiva säsongen - exempelvis Bergianska. Jag gjorde en sväng där i eftermiddags och tog de här bilderna vid Japanska dammen. Den är en trevlig oas ett stycke från den bullrande och otrevliga Norrtäljevägen. Vänta bara, snart skall det blomma i alla de färger där (om nu inte islänningarna lägger ett asklager över alltihop!).



Någon sorts konstig japansk kotte. Klicka på bilderna så blir de större och finare!

Guds hand kanske?

Den här bilden av stockholmshimlen tog jag i tisdags. Var det månne Guds hand över Stockholm, som ett förebud om de otäckare moln som nu skickats hit från vårt nordiska broder- och systerland Island? Ja, det blir några dagar utan jetstrimmor i himlen i alla fall!

Ny hemsida om Slussen

Tryck på bilden så bör du komma till info om ett intressant evenemang omkring Slussen den 24/4

Kampen om den sönderfallande slussanläggningen och dess omland skärps. Via ett meddelande från Sällskapet Sankt Erik får jag veta att det nu finns en hemsida som heter just Slussen, och som välkomnar alla som vill hålla Slussens panorama öppet.

Och vem vill inte det då? - Svaret är väl "de krämarintressen som nu styr Stockholm". Att "rädda Slussen" som den ser ut nu är i det närmaste omöjligt eftersom den så att säga river sig själv. Betongen rasar och hela anläggningen sjunker väl gradvis. Vidare måste genomsläppet från Mälaren vidgas om/när det blir en jätteöversvämning och massvis med vatten måste ut i Saltsjön på kort tid. Dessutom finns det genuint otrevliga platser i området som bör tas hand om - exempelvis bussterminalen.

Men det betyder ju inte att man måste gå med på vilka konstigheter som helst. Bilism i innerstaden är ingen mänsklig rättighet och de husblaffor som planeras i Slussenområdet kan väl lika gärna läggas bortom Rinkeby någonstans. Stockholm Water Front är tillräckligt avskräckande vad det gäller att "bygga stort" i känsliga områden i centrala Stockholm.

Kampen går vidare - även i cyberrymden.

Blått kakel och affisch

På Hammarbysidan av gamla Hammarbybron, och på östra sidan av brofästet, finns en märklig trappa som verkar alldeles för stor och prydligt utsmyckad för att höra ihop med den ännu så länge risiga miljön runtomkring. Blått kakel och en del plattor i andra färger och dessutom med strukturer som sticker ut ur den platta ytan här och där, och snygg sten i trappan. Nedanför finns rester av Hammarbys industriområde. Undrar hur många som går den här trappan? Jag gjorde det i alla fall i eftermiddags, noterade det goda arbetet ... och där är en affisch. Vad handlar den om?

Utopikarneval på Fridhemsplan den åttonde maj. Jaha, någon sorts reclaimare igen som aldrig har lärt sig, eller vad? Affischen blir större om du klickar på den, men texten kan ändå vara svårläst så jag kopierade in samma punkter som jag hittade på den här sidan. (Som verkar vara forum för de där dj-a klottrarna. Det enda övriga nyttiga jag hittade där var information om vad som hänt med huset under Liljeholmsbron som jag skrivit om tidigare. När jag gick förbi där nyligen noterade jag att huset var borta.)

Jag undrar om de här pajsarna kommer att få något större gehör för sin version av välfärden, allrahelst om den skall vara en del av klotterfantasternas paradis?



✪ om du hatar att vara beroende av myndigheter som skadar dig
✪ om du vill att välfärd ska vara något som alla har tillgång till
✪ om du tröttnat på att hela tiden behöva betala för ditt utrymme
✪ om du har tröttnat på att göra streetart ensam
✪ om du drömt om en karneval genom staden som inte är tillrättalagd och sponsrad av fan och hans moster
✪ om du kräks av fallosstatyer och är nyfiken på hur man tillsammans kan göra om den offentliga konsten
✪ om du tänker att trygghet inte behöver gå hand i hand med mer övervakning och hårdare straff
✪ om du undrar vad som finns under asfalten
✪ om du tycker andra än kungahuset och snuten ska kunna ta plats på gatorna
✪ om du tycker att välfärd ska vara något annat än institutioner som försäkringskassan och socialtjänst
✪ om du tycker gratis kollektivtrafik borde vara en del av välfärden
✪ om du tänker att välfärd skulle kunna vara att allt av det allra nödvändigaste var gratis
✪ om du tycker att det är bisarrt att butiker slänger mat bara för att hålla priserna uppe
✪ om du hela tiden har en gnagande känsla av att det aldrig är du eller dina vänner och grannar som drar fördel av den ”välfärd” som råder idag
✪ om du längtat efter ett forum för att uppträda med din teatergrupp
✪ om du varit nyfiken på vad som händer om man försöker förändra något tillsammans
✪ om du undrat vad du ska göra av de hundratretton liter rosa färg du har i källaren
✪ om du undrat vad som skulle kunna ske om du och din förort drog in till stan och skapade en fet fest på gatan
✪ om du älskar att bygga sjukt stora saker på hjul men varit ledsen för att de aldrig fått den uppskattning de förtjänar
✪ om du tycker att välfärd betyder allt åt alla!

När ni trodde ...

... att terrorn med vårtecken var över, så kommer här raskt några nya! Ovanstående blåsippor fotograferade jag invid Lappkärret på Djurgården i eftermiddags.


Alldeles bredvid växte den här röda ... blåsippan var det ja. En röd blåsippa. Det finns ju vita blåsippor också, men några sådana såg jag inte till.



Däremot hade de första vita ... vitsipporna slagit ut i eftermiddagsvärmen. Ute på Lappkärret var det fullt liv bland fåglarna, smådoppingar bubblade i vassen och skrattmåsar skrek i skyn, och stämningen var allmänt härligt vårlik!

Det osynliga monumentet

Någon nämnde nyligen "Anna Lindhmonumentet på Medborgarplatsen". Jag undrade vad det var för något. Jag går förbi Medis då och då men kunde inte påminna mig någon monument. Så jag gick dit för att titta. Så här ser det ut. Inte undra på att man kan ila förbi ute på torget utan att lägga märke till det. Inte mer iögonenfallande än om det varit en skulptur av Olle Baertling.



Min negativa bild kan ju förstärkas av att jag inte gillade Anna Lindh. Andra var förtjusta, men jag fick en otrevlig känsla av en person som möjligen haft en politisk övertygelse någon gång i sin ungdom men nu slängt den överbord och helt enkelt blivit en politruk. En person som fick i uppdrag av partiet att ha en åsikt, och så hade hon den åsikten tills det kom bud om någon annan åsikt. Det är sånt som händer när man fastnar som yrkespolitiker och inte har något annat att falla tillbaka på, antar jag. Det trista innehållet antogs döljas av en snygg yta och försök att verka personlig och innerlig, men det bet aldrig på mig. Jag kunde aldrig komma ifrån intrycket av en människa som var en politisk produkt med tvivelaktigt innehåll som skulle säljas med tjusig reklam. Den där historien med ett par torterade egyptier ... det var inte vacker yta, det var verkligt innehåll.

Ännu fler vårtecken

Vad sägs om denna konstnärliga komposition: groda och scilla? Grodis, som väl nyss vaknat upp ur vinterdvalan, smälte bra ihop med bakgrunden av torrt gräs och var svår att urskilja. Men nu är det väl snart dags för grodorna att hoppa ner i närmsta vattensamling och ägna sig åt kuttrasju för just grodor!



Ett annat vårtecken är rabarberknopparna som är på väg upp, och påminner om stora goda fat med rabarberkräm och mjölk. Man kan skära i banan i krämen också, eller jordgubbar, för att få till en riktigt smaskens-blandning!

Demokratisk kamp mot klottret

Klotter engagerar många människor - ett mindre antal som utförare, ett större antal som kritiker eller försvarare. Jag såg i en av gratistidningarna som ramlade ner i brevlådan för någon dag sedan att en insändarskribent ville använda även "odemokratiska" metoder för att komma åt eländet. Ovan ser vi en nedkladdad bod i Tantolunden som den såg ut för några veckor sedan, för övrigt.

Vad som skulle menas med "odemokratiska" framgick inte. Men man skulle ju kunna vända på resonemanget, framhålla att demokrati betyder "folkmakt" och att detta kunde leda till vissa konsekvenser - om verklig demokrati rådde skulle klottrarna inte komma långt innan folkmilisen knep dem, och alla andra lymlar som försöker ställa till ohägn på gatorna! Då blev det ordning!

Det stora vårtecknet

Hejhej, jag heter Tussilago farfara på finaste botanistlatin, och idag tittade jag och alla mina fränder som också heter Tussilago farfara upp våra glada gula huvuden på båda landfästena för Årstabron, och dessutom på många ställen på Årstafältet.

Om vi får säga det själva så är det VI som är det verkliga vårtecknet! Och titta, här kommer en insekt med fina genomskinliga vingar som hälsa välkommen och ge en vår-kram den också!

Här var det vårtecken igen

Jag gick till "min" scillabacke vid Högalidsgatan för att se om det var någon fart på blomingen (bara som en information till Gabrielle vid Odenplan som väl har sina scillabackar i Observatorierlunden att bevaka antar jag). Men ännu så länge är det inga blå mattor. Jag såg två stycken, de finns på bilden ovan, och den ena i lite större format på bilden nedan.




Men bara det kommer lite mer värme, och kanske en del sakta strilande vårregn, skall nog nog bli klang och jubel även i scillabacken!

Vad det är för mystisk krabat på bilden nedan vet jag inte. Det var en grön gynnare som tittade upp bland torra löv på västra änden av Långholmen. Får väl gå dit om en vecka igen och se hur det hela utvecklar sig!

Smygkontorisering - hyschhysch!

Det är något skumt med "smygkontorisering". Dels har vi ju det skumma att ytor i bostadshus som är tänkta att användas just som bostäder förvandlas till kontor och därmed förvärrar bostadsbristen i Stockholm. Men sedan finns ju det konstiga att om någon nämner "smygkontorisering" så besvaras detta med en närmast gravlik tystnad.

Finns det någon instans som är ansvarig för att ingripa vid misstänkta fall av omvandlingar av bostäder till kontor? Eller är alla som har något att säga till om så insyltade i det här på något sätt att ingen med makt vill ingripa? Eller är de som kontoriserar bostäder ovanligt inflytelserika på egen hand så att ingen vill utmana dem - är det advokatbyråer med vidhängande gapiga advokater som ingen orkar kämpa mot?

Det var faktiskt en person som nämnde det här i en debatt hos Yimby. Ingen hakade på, så jag försökte följa upp med en kommentar och föreslog att Yimby kanske kunde agera. Man skulle ju kunna blåsa på för att få bort en massa kontor och återställa mängder av försvunna lägenheter. Men det blev tyst om det ... .

Det första steget vore ju att få fram siffror om hur stort problemet är. Är det en struntsumma kan vi glömma ärendet. Men är det låt oss säga ytor som kunde härbärgera tiotusen människor börjar det bli mer intressant. Då kunde man börja rensa bland kontoren och lyfta över dem till andra lokaler. Förtätning i staden skulle ju kunna innebära att kontor smälldes upp på en del ytor som inte är så lämpliga för bostäder. Jag gick Drakenbergsgatan i kväll och tänkte, att om man tar bort parkeringen i mitten av gatan kunde man ledigt få upp en lång och låg byggnad där som inte stör utsikten för någon ... .

Vårtecken - fjärilarna kommer loss

På en varm brädvägg möter ett par övervintrare från förra året sommaren - det är nässelfjärilar tror jag.

För fina för att skrämmas?

Kan man bli skrämd av dessa fågelskrämmor? Jo, det är faktiskt några av de fågelskrämmor som skall jobba i Rosendals trädgårdar på Djurgården i sommar. De är hopsnickrade av elever och lärare från Handarbetets Vänner, och jag tycker att de är riktigt fina. Fotograferade dem i fredags morse. Överst har vi en fin prinsessa, och den nedan tycker jag påminner om Pippi Långstrump.

Framtiden lär utvisa om fåglarna blir skrämda eller snarast förtjusta!

Estetiskt värde?

Vad har vi här? - Målad plåt och vatten. Kan man inte säga att det finns ett estetiskt värde även i de här enkla formerna som inte är annat än delar av en av Stockholms större byggarbetsplatser? Nedre bilden togs med kameran "på sniskan" - undrar om detta höjer det estetiska värdet ytterligare?

Man kan titta på de här objekten vid Söder Mälarstrand, konstatera att de inte ser så tokiga ut, tala om det för andra men inte ha något mer intresse i det hela - det bör väl passa in på Immanuel Kants beskrivning av en estetisk upplevelse.

Mönster i årstidsskifte

Några bilder tagna på Djurgården torsdag eftermiddag. Isen ligger kvar på Värtan och Lappkärret, men nu bryter den nya årstiden igenom med kraft. Jag såg en flock sädesärlor rasta på en äng. Ett gammalt folkligt namn på sädesärlan var "isspjärna". Den lilla pigga fågeln som springer på raska ben och ser till att den sista isen försvinner. I år får den göra skäl för namnet.

Dock, innan snö och is försvunnit kan man studera de mönster som kampen mellan årstiderna skapar! Klicka på bilderna för större format.