Japanskt körsbär och magnolia blommar på Söder

Igår hade jag en bild av ett japanskt körsbärsträd som blommar på Reimersholme. Idag får det bli frossande i körsbärsblom på "stora" Söder, och dessutom ett utbrott av magnoliafeber. De tre översta bilderna är från Hornsgatan, sista körsbäret står vid Maria Gamla Folkskola, och magnolian glädjer oss med sin blomprakt på Västgötagatan runt hörnet från Magnus Ladulåsgatan. Som vanligt: klicka upp bilderna till större format så blir de finare!

Och så måste jag tala om att jag hörde - och såg - årets första lövsångare i Dianelunds koloniområde i förmiddags. När lövsångarnas milda drillar hörs är sommaren inte långt borta!

Försommartecken

De som är grundligt trötta på uppräkningar av vårtecken på denna blogg kan dra en suck av lättnad: jag slutar med vårtecknen och övergår till försommartecken i stället!

I förmiddags gjorde jag en sväng genom skogs- och åkermarker i sydöstra Storstockholm mellan Källtorpssjön och Erstavik. Rätt vad det var hördes ett försynt läte uppifrån träden. Där var den, min första lövsångare för året! Jag fick bara en hastig glimt av den innan den flög iväg. Fågeln på bilden ovan är en som jag stötte på för länge sedan när löven slagit ut, men som var vänligt nog att posera för en bild. (Har använts som illustration till ett litet poem här.) Hoppas de nyanlända lövsångarna snart får fina lövverk att gömma sig i.

Lövsångaren tycker jag är en försynt och trevlig kamrat ute i det svenska landskapet, mer angenäm än den ganska gapiga bofinken exempelvis. Men även lärksång hördes: på åkrarna var "den lilla lärkan grå, så svår att observera" uppe och gjorde sina första soloprestationer. Det är imponerande hur sånglärkan kan hänga däruppe och sjunga en stund, för att sedan falla nästan som en sten mot marken - men i sista stund räta upp flykten och landa säkert när man tror att den kommer att slå ihjäl sig.

Första lövsångaren

När lövsångarens första milda och försynta toner hörs vet vi att Sommaren definitivt fått in foten i dörrspringan - nu väller livet i alla dess former fram! I förmiddags vandrade jag en stund på Djurgården, från Lappkärret och bort mot Husarviken. Någonstans högt uppe i några björkar vid Husarviken hörde jag med glädje lövsångarens första diskreta visslingar trilla ut bland de nyutslagna bladen. Samtidigt virrade humlor i gräset och kabblekor blommade. I bäcken ut från Laduviken lekte fisk vilket inte bara noterades av mig utan också av en häger.

I Lappkärret hörde jag smådoppingens drillar ur vassruggarna. Smådoppingen är inte så vanlig, men i Lappkärret är man ganska säker på att stöta på den varje år.


(En liten slutnot om Husarviken. Folk brukar uttala namnet med betoning på a, som Husaarviken alltså. Man tror väl att det har med den gamle militäre ryttaren husar att göra. Men det är fel. Namnet fanns långt innan det fanns några husarer, redan på 1200-talet, och säger att det fanns hus där vid viken. Så var besserwisser och rätta folk när de säger Husaarviken - Huusarviken skall det vara!)