Blomstertemat ...

... från de två senaste inläggen fortsätter, i och med att jag härmed publicerar de vårlökar (Gagea lutea är det nog) som fångade min blick på Djurgården nära Rosendal på torsdagseftermiddagen.

En annan företeelse som jag uppmärksammade var ett bi (eller vad det nu var) som satt på den grova barken till en präktig ek.

Bildsvep

Bildsvep ... jo, jag stod i går kväll på Djurgården vid Blockhusudden och tog en bild mot Nacka-sidan medan jag gjorde ett svep med kameran. Alla ljus på andra sidan sjön sammanfattade i en bild. Du fattar va ... bildsvep, hö hö. En intressant detalj är att vattnet i förgrunden ser ut som vatten, med stilla vågor.

Från Bellmansro via Rosendal till Isbladskärret

I morse stod jag på Telefonplans tunnelbaneperrong. Plötsligt blev det väldig oro bland måsarna i närheten. Jag tittade uppåt, och högt däruppe seglade en havsörn förbi, uppvaktad av några efterhängsna måsar ett tag innan den skruvat sig uppåt några varv mot molnen och försvann. Den var för långt bort för min lilla fickkamera, så i stället kör jag en del bilder som jag tog igår förmiddag på Djurgården. (Jag har faktiskt sett havsörn på och från och vid Djurgården också!)

Bara några meter från Bellmansstatyn vid Bellmansro, och man tror att man befinner sig på en stig ute i skogen

I Rosendals trädgårdar har man roliga utställningar ibland.  Här finns några bilder från den fina utställningen med fågelskrämmor förra året. Man blev snarare glad än skrämd, tyckte jag. Men i år var temat "grindar", som den här ovan.

Lite dold i en lövportal är den märkligt utformade grinden till höger. Var går gränsen mellan bruksföremålet 'grind' och konstverket 'grind', eller finns det någon gräns?

En variant till, väldigt formren kanske man kan säga? 

I det skarpa motljuset står en betongfigur och tycks begrunda en grindvariant som påminner om konstverk jag sett både i Stockholm (vid Skinnarbacken på Söder) och i Uppsala botaniska trädgård: en form som gradvis pekar allt vassare upp mot himlen. Eller också är figuren till vänster i själva verket en tomteluva. Fast då kan den inte sitta på di smau under jårdi utan snarare på de stora under jorden.

Man har väl rätt att ta till fantasin: denna grind visar i själva verket tre figurer som står framåtlutade åt olika håll och undrar "var tappade jag nyckeln?", eller "ligger möjligen kontaktlinsen någonstans här?".

Vi är ju i en trädgård, så låt oss fördjupa oss i några blomsterskönheter ... fast den här får mig mer att tänka på en gräddbakelse med kanske lite arrak. Har någon något annat förslag?

Detta är siden som glänser så fint, eller ...?

Låt oss gå så nära så att allt blir mer färg än form. Och denna bild - liksom de andra - gör sig ännu bättre i uppklickad version!

Och till slut, långt borta i den mörka skogen på landet? Nej, stigen bakom Isbladskärret som nu fått något fånigt rojalistiskt namn som jag inte minns.  Sådana fina saker hittar man på Djurgården!

Jag var på norra Djurgården igår ...

... och vad finner man väl där? Exempelvis ett bronsåldersröse på toppen av Oxbacken (det är berget som ligger norr om Husarvikens utlopp i Värtan). Här i trakten fanns det alltså folk för mer än 2500 år sedan. Sten fanns det ju gott om, hitdragen av inlandsisen, så det var bara att bygga sina rösen!

Och titta här, en bit bort i samma skog ser det ut som en drake med spretiga hjorthorn som kommer krypande nedför vitsippsbacken!

"Under Djurgårdens ekar ..." - Man kan lika gärna säga "under Djurgårdens tallar", för här finns flera fina tallskogar.

En tacka och ett par lamm ur fårflocken som höll till vid Lilla Skuggan när jag gick förbi. Jag missade att fotografera när några ryttare passerade och tackan jagade efter dem en bit, våldsamt bää-ande. Undrar varför hon blev upprörd? 

Typisk "onödig skräpmark", men i själva verket mycket nyttig - en blöt fläck i skogen alldeles invid Lappkärret. Här invid hörde jag årets första grönsångare ge hals. Den gamle 1800-talsforskare Sven Nilsson jämförde grönsångarens drill med det ljud som uppstår när man släpper en silverdaler på en marmorskiva.

Vitsippor och slagsmål

Vad kan väl vara trevligare för en republikan än att ta en promenad på kgl. Djurgården när solen skiner och det är vår?

Man kan gå i friden och fågelsången och se hur marken prickas vit av vitsippor i stället för läskig snö ...

... men vad pågår här, här bryts friden av ett rejält slagsmål vid Djurgårdsbrunnskanalen. Uppenbarligen träter herrarna till höger om damen till vänster. Damen själv verkar inte så engagerad.

- Hörrni, ska ni verkligen hålla på att bråka och bita varandra så där, det är dumr!

- Nej nu vill jag inte se det här längre, jag går!

- Va, vart tog bruden vägen!?

På norra Djurgården idag ...

... kan man konstatera att det ännu ser grått och trist ut i Ugglevikens våtmark, ännu har löv och mygg inte slagit ut, men trastsången har kommit igång ...

... och här växer en ticka på en björkstam. Kan det vara en fnösketicka kanske, svampar är jag inte bra på.

Den här kardborren ser ut som en vass rest från föregående år ...

... medan vårhimlen ovan Djurgårdens stolta ekar är dagsfräsch!...

... liksom denna knatte-expedition som var i färd med att undervisas om att "det här är en blåsippa, och den får man inte plocka" vid Lappkärret. Det är bra att börja i tid med väsentligheterna! Nere från Lappkärret hördes för övrigt smådoppingens bubblande drill. 

I skogen bakom Lappkärret i förmiddags

Ja, då föll snön över Stockholm och Kgl. Djurgården, och grankvistarna hade inget annat att göra än att tacka och ta emot.

Det blev ett blåaktigt ljus inne i skogen ...

... som såg ut så här när man tittade uppåt. Inte Djurgårdens berömda ekar, utan en helt vanligt barrskog på klippor och tunn jord. Himlen är jämngrå, och det hela blir ännu mer grått och otydligt av ett glest snöfall.

Klurig bild kanske? - Granrötter som ringlar sig över en kal häll är så att säga grundmotivet, men som med lite snö tillagt kan skicka iväg fantasin åt vilket håll som helst. Abstrakt konst direkt från naturen!

På nyårsdagen kan man ...

... kliva ombord på Djurgårdsfärjan vid Slussen, och från det blåsiga fördäcket kasta en blick tillbaka mot Gamla stans snötäckta tak. "Stolta stad", för att citera Bellman

Djurgården var tyst, lugn och vintrig (bortsett från några snöröjare som var ute med sina bullrande maskiner och plogade)

Här står rödbruna blad som färgrika överraskningar i allt det vita

Inte en själ i sikte - lugnt och fridfullt, och ett par grader kallt

Vatten i olika former: som sig själv, som is, som snö

Med viss fantasi kan man få den här snötäckta strandklippan till en lejonhanne som vänder huvudet bakåt

En sväng på södra Djurgården

Jag tog färjan över till Djurgården på onsdagseftermiddagen. Ett tag ångrade jag nästan valet av transportmedel. Av någon anledning tog det nästan fem minuter att få in färjan till bryggan vid Allmänna gränd. Full med folk var den, varmt och kvavt. Men till slut var man på fasta landet, och utanför Skansen syntes en gul spårvagn. Tydligen är det en ny förmåga som skall sättas in på Djurgårdslinjen så småningom. Det går långsamt, men kanske Stockholm åter blir en spårvagnsstad.



Här är en gammal vagn, en mustang, en sådan som gick överallt i stan när jag var liten. På den tiden förekom väl även den ännu äldre lådliknande varianten som jag inte minns om den kallades något särskilt. Men här är det en mustang som kör nerför backen utanför Italenska kulturinstitutet. Det ligger nära Waldemarsudde, men jag fortsatte mot ...



... Rosendals trädgårdar, där jag förväntade mig en härlig blomsterprakt. Och jag behövde inte bli besviken.





Den här betongängeln vakar över ... tja, kanske de där äggformade företeelserna en bit bort?



Men jag gick genom trädgårdarna, fortsatte österut och kom in i en liten bokskog. Undrar vad som händer med sammansättningen av våra skogar om det rörs om i växtzonerna på grund av ändrat klimat - blir det mindre gran och mer lövträd framöver?

Trollsländor och annat på Djurgården

Jag gjorde en sväng ner till norra Djurgården i morse. Där var det lugnt och söndagsstilla bland människorna, men jag skulle tro att det var desto mer stress i övriga naturen. Mängder av trollsländor och flicksländor irrade runt bryggan vid fiskarstugan vid Laduviken. Jag trodde inte de skulle gå att fotografera, men faktiskt var det några som vilade sig några sekunder ibland. Med en trollsländas livslängd kan man inte ligga på latsidan om något skall bli gjort innan det är dags att lämna in. Men en liten paus ... och då tog jag chansen, som med bilden ovan.



Den här trollsländan flöt på vattnet och viftade hjälplöst med vingarna några gånger. Den var så nära bryggan att jag kunde fiska upp den med ett vasstrå och lägga den på tork i solen. Vi får hålla tummarna för att den klarade sig och kan få virra omkring över vassen några dagar till.



Här står blomman - vad är det för sort? - som plutonchefen framför en oordnad skara manskap. (Tillägg: jo, stor ormrot är det, har jag fått veta!)



Ingen tvekan här dock: en ensam pampig vit näckros i Lappkärret.

Djurgården - lördag förmiddag

Tusenskönor växte där på södra Djurgården - kanske inte i tusental, men tiotals och ibland mer än så. Men jag förevigade en av dem under en promenad i förmiddags. Härligt väder var det också.



Den här skulpturen ser kanske mystisk ut. Venus Milo av Erik Grate, uppsatt 1995. Men har man sett bilder av statyetter från grekisk stenålder, närmare bestämt Cykladerna för cirka 4000 år sedan, är stilen mer bekant. Jag vet inte om Grate tänkte på grekisk stenålder när han gjorde skulpturen, men det skulle inte förvåna mig.



Lika litet som det inte förvånar mig att folk måste hålla på och rista i barken på Djurgårdens fina bokträd. De står nu i sin finaste försommargrönska. De fina silkesgrå stammarna skulle vara ännu finare utan rispandet.



Riktar man kameran åt rätt håll så kan man tro att man är ute på landet någonstans, inte i en park i en storstad. Några tiotal meter till vänster om bilden finns Valdemarsudde, fotografen (jag alltså) står på en asfalterad väg som leder ned till stranden och en stor marina. Men här ser man bara en stig som leder upp bland stenblock och försommargröna träd.



Ännu finns många vitsippor kvar. Det kalla vädret har väl förlängt våren någon vecka eller så, men nu är det väl snart slut med sippandet för det här året.