Från Bellmansro via Rosendal till Isbladskärret

I morse stod jag på Telefonplans tunnelbaneperrong. Plötsligt blev det väldig oro bland måsarna i närheten. Jag tittade uppåt, och högt däruppe seglade en havsörn förbi, uppvaktad av några efterhängsna måsar ett tag innan den skruvat sig uppåt några varv mot molnen och försvann. Den var för långt bort för min lilla fickkamera, så i stället kör jag en del bilder som jag tog igår förmiddag på Djurgården. (Jag har faktiskt sett havsörn på och från och vid Djurgården också!)

Bara några meter från Bellmansstatyn vid Bellmansro, och man tror att man befinner sig på en stig ute i skogen

I Rosendals trädgårdar har man roliga utställningar ibland.  Här finns några bilder från den fina utställningen med fågelskrämmor förra året. Man blev snarare glad än skrämd, tyckte jag. Men i år var temat "grindar", som den här ovan.

Lite dold i en lövportal är den märkligt utformade grinden till höger. Var går gränsen mellan bruksföremålet 'grind' och konstverket 'grind', eller finns det någon gräns?

En variant till, väldigt formren kanske man kan säga? 

I det skarpa motljuset står en betongfigur och tycks begrunda en grindvariant som påminner om konstverk jag sett både i Stockholm (vid Skinnarbacken på Söder) och i Uppsala botaniska trädgård: en form som gradvis pekar allt vassare upp mot himlen. Eller också är figuren till vänster i själva verket en tomteluva. Fast då kan den inte sitta på di smau under jårdi utan snarare på de stora under jorden.

Man har väl rätt att ta till fantasin: denna grind visar i själva verket tre figurer som står framåtlutade åt olika håll och undrar "var tappade jag nyckeln?", eller "ligger möjligen kontaktlinsen någonstans här?".

Vi är ju i en trädgård, så låt oss fördjupa oss i några blomsterskönheter ... fast den här får mig mer att tänka på en gräddbakelse med kanske lite arrak. Har någon något annat förslag?

Detta är siden som glänser så fint, eller ...?

Låt oss gå så nära så att allt blir mer färg än form. Och denna bild - liksom de andra - gör sig ännu bättre i uppklickad version!

Och till slut, långt borta i den mörka skogen på landet? Nej, stigen bakom Isbladskärret som nu fått något fånigt rojalistiskt namn som jag inte minns.  Sådana fina saker hittar man på Djurgården!

En sväng på södra Djurgården

Jag tog färjan över till Djurgården på onsdagseftermiddagen. Ett tag ångrade jag nästan valet av transportmedel. Av någon anledning tog det nästan fem minuter att få in färjan till bryggan vid Allmänna gränd. Full med folk var den, varmt och kvavt. Men till slut var man på fasta landet, och utanför Skansen syntes en gul spårvagn. Tydligen är det en ny förmåga som skall sättas in på Djurgårdslinjen så småningom. Det går långsamt, men kanske Stockholm åter blir en spårvagnsstad.



Här är en gammal vagn, en mustang, en sådan som gick överallt i stan när jag var liten. På den tiden förekom väl även den ännu äldre lådliknande varianten som jag inte minns om den kallades något särskilt. Men här är det en mustang som kör nerför backen utanför Italenska kulturinstitutet. Det ligger nära Waldemarsudde, men jag fortsatte mot ...



... Rosendals trädgårdar, där jag förväntade mig en härlig blomsterprakt. Och jag behövde inte bli besviken.





Den här betongängeln vakar över ... tja, kanske de där äggformade företeelserna en bit bort?



Men jag gick genom trädgårdarna, fortsatte österut och kom in i en liten bokskog. Undrar vad som händer med sammansättningen av våra skogar om det rörs om i växtzonerna på grund av ändrat klimat - blir det mindre gran och mer lövträd framöver?

För fina för att skrämmas?

Kan man bli skrämd av dessa fågelskrämmor? Jo, det är faktiskt några av de fågelskrämmor som skall jobba i Rosendals trädgårdar på Djurgården i sommar. De är hopsnickrade av elever och lärare från Handarbetets Vänner, och jag tycker att de är riktigt fina. Fotograferade dem i fredags morse. Överst har vi en fin prinsessa, och den nedan tycker jag påminner om Pippi Långstrump.

Framtiden lär utvisa om fåglarna blir skrämda eller snarast förtjusta!

Druvorna mognar

I förmiddags tog jag färjan från Slussen över till Djurgården. Det var bra väder för en Djurgårdspromenad tyckte jag.

Vid Skeppsbrokajen höll en ung gråtrut skarp utsikt över vad som hände därute. Strax efter att bilden togs anslöt den sig till ett större gäng måsar som tydligen hittat ett fiskstim alldeles utanför Slussgraven.

Mycket himmel och mycket vatten - det är Stockholm sett från rätt håll. Skulle man inte kunna plocka bort hamnmagasinen på Skeppsbron och dra spårvagnsspår där i stället?

Huvudattraktionen i Rosendals trädgårdar var givetvis blomsterprakten. Men tänker man blommor får man ofta tänka insekter också. I var och varannan blomma hittar man något litet kryp. Somliga gör blomman en tjänst, andra är ute med för blomman skadliga avsikter. Vad det här krypet ville vet jag inte. Klicka på bilden till större format så bör det i alla fall synas att det har ett fint rött huvud.

Här är någon sorts fluga tror jag, fast den är getingmönstrad för att lura omvärlden att den är farlig.

Rölleka är en blomma som oftast, trots namnet, är vit. Men på en hög med sand, grus och växtrester hittade jag flera stycken riktigt röda exemplar som stod där tillsammans med vitklöver. En gång i tiden trodde man att röllekan kunde vara bra som medicinalväxt, men det var visst ett missförstånd.

Här är det blommor i långa banor!

"Druvorna mognar" som det står i rubriken - och här är bevis. På en av Rosendals vinstockar hänger druvor i fina klasar.

Det är bara att hänfört sucka åt denna skönhet!

Jag gick förbi Rosendals trädgårdar och bort mot en bokskog av det mindre formatet som jag skrivit om tidigare. Nu ser det ut så här.

Och till slut vad boken kan ge, nämligen bokollon:

C F Nyman skriver i Svenska växternas naturhistoria:

Hvart tredje år ger i allmänhet boken ollon ... Väl mogna ollon lemna, genom pressning, en god, i synnerhet till bränning, såpkokning m. m. duglig olja (en tunna ollon ha lemnat omkring 4 kannor olja). ... Bokollon äro också en utmärkt föda för svinet, som deraf sätter mycket fläsk, ehuru fläsket blir lösare och mindre vackert än af ekollon. Till smaken likna de något kastanier och kunna ätas rostade, men lära vanligen orsaka ett slags yrsel eller rusighet, vilket t.o.m. skall märkas hos på bokskog gående svin ...stundom så att dessa bli farliga att nalkas.

Undrar om skällsordet "fyllesvin" har något med ollonberusade svin att göra?

Sönderslaget på Djurgården

Sönderslaget, skrev jag om i föregående inlägg. Dagens Nyheter skriver om vandalisering av konstverk (det verkar röra sig om någon sorts installationer) på Rosendals trädgårdar på Djurgården. Men som man kan misstänka är problemet generellt:

Vi har haft en del problem både hos oss och på Djurgården i allmänhet med fulla ungar som slår sönder saker. Flera av verken i den här utställningen har blivit saboterade under de senaste veckorna, säger Maria Bergkvist

Fick man tag på adressen till någon eller några av förövarna kanske myndigheterna kunde skicka dit en delegation för att utföra lite "konstkritik" med hjälp av sprejburkar och några hårda föremål?

Djurgårdsbilder - del IX

En gammal port, märkt av väder och vind. Gisten och kanske i behov av en skvätt målarfärg. Var hittar man den? - Fotot tog jag i februari och porten sitter på Rosendals stallar på Djurgården. Kanske inte ett ställe som så många går förbi, men jag brukar gena den vägen när jag vill komma från Rosendals trädgårdar till Isbladskärret utan att gå längs kanalen. Och det var ju där jag fotograferade en orädd räv en morgon.


Djurgården är ju en mosaik av olika landskapstyper och när man stretar uppför backen mot stallarna passerar man en liten bokskog. Det är något särskilt med en bokskog om våren när löven slagit ut. Jag har bara upplevt det en gång "på riktigt", i en stor bokskog i Blekinge. Ljuset blir egendomligt grönt när man går under träden. Men kanske man kan uppleva något liknande här på Djurgården - jag måste titta efter!

Djurgårdsbilder - del VII

"Aprilsnö är fåra-gö'" lyder ett gammalt talesätt. Jag trodde först att det hade med får att göra, men i själva verket är det fåror, nämligen plöjda fåror på åkrarna, som bönderna trodde göddes av snö i april. Med tanke på dagens tråkiga snöfall här i Stockholm får man väl förmoda att fårorna främjas framåt.

Kanske också vinodlingen? På bilden ovan syns vinstockar vid Rosendahls trädgårdar på Djurgården ett tidigare år. Att odla vindruvor i soliga och skyddade lägen har nog alltid varit möjligt i södra och mellersta Sverige (en kollega till mig förevisade hemodlade druvor redan i början av 1970-talet). Att gå utanför hobbyverksamhet har dock varit svårare, men jag har sett druvor i klasar här vid Rosendahl. Och med ett varmare klimat lär vinodlingarna växa till sig även i Sverige.



Vad de här blommorna heter vet jag inte, men det ser ju ut att vara någon sorts astrar (efter asteraceae, stjärnblommor). De är också avbildade vid trädgårdarna, och jag ser fram emot att gå dit och titta på blomsterprakten framåt försommaren. Rosendahl och Bergianska - där har vi två växtparadis på Djurgården.