Örnkoll

Ni vet hur det är med naturfotografernas bilder: de släpar ut flera meter långa teleobjektiv i terrängen och tar bilder så man nästan är inne i den förbiflygande örnens pupill. I verkligheten är ju örnskådandet oftas av mer anspråkslös natur. Se bilden ovan: till vänster i övre kanten är en gråtrut. Det var dess skrin som fick mig att titta vad som var på gång när jag gick över lilla bron till Långholmen vid Mälarvarvet. Gråtrutar är stora. Den jagade något som var minst dubbelt så stort, och mörkt, och som flög med lugna vingslag över husen vid Söder Mälarstrand. Det kan inte vara något annat än en havsörn, vilket inte är så konstigt eftersom havsörnarna ofta flyger förbi här på vintern. Rekordet var det år när jag såg tre havsörnar en nyårsdag inom loppet av fyrtifem minuter - en kom flygande över Riddarfjärden, två satt på isflak utanför Skeppsholmen.

Som sagt, jag har inte ett flera meter långt teleobjektiv, bara en liten fickkamera, och då blir örnbilderna efter kraftig förstoring så här njutbara:

Druvorna mognar

I förmiddags tog jag färjan från Slussen över till Djurgården. Det var bra väder för en Djurgårdspromenad tyckte jag.

Vid Skeppsbrokajen höll en ung gråtrut skarp utsikt över vad som hände därute. Strax efter att bilden togs anslöt den sig till ett större gäng måsar som tydligen hittat ett fiskstim alldeles utanför Slussgraven.

Mycket himmel och mycket vatten - det är Stockholm sett från rätt håll. Skulle man inte kunna plocka bort hamnmagasinen på Skeppsbron och dra spårvagnsspår där i stället?

Huvudattraktionen i Rosendals trädgårdar var givetvis blomsterprakten. Men tänker man blommor får man ofta tänka insekter också. I var och varannan blomma hittar man något litet kryp. Somliga gör blomman en tjänst, andra är ute med för blomman skadliga avsikter. Vad det här krypet ville vet jag inte. Klicka på bilden till större format så bör det i alla fall synas att det har ett fint rött huvud.

Här är någon sorts fluga tror jag, fast den är getingmönstrad för att lura omvärlden att den är farlig.

Rölleka är en blomma som oftast, trots namnet, är vit. Men på en hög med sand, grus och växtrester hittade jag flera stycken riktigt röda exemplar som stod där tillsammans med vitklöver. En gång i tiden trodde man att röllekan kunde vara bra som medicinalväxt, men det var visst ett missförstånd.

Här är det blommor i långa banor!

"Druvorna mognar" som det står i rubriken - och här är bevis. På en av Rosendals vinstockar hänger druvor i fina klasar.

Det är bara att hänfört sucka åt denna skönhet!

Jag gick förbi Rosendals trädgårdar och bort mot en bokskog av det mindre formatet som jag skrivit om tidigare. Nu ser det ut så här.

Och till slut vad boken kan ge, nämligen bokollon:

C F Nyman skriver i Svenska växternas naturhistoria:

Hvart tredje år ger i allmänhet boken ollon ... Väl mogna ollon lemna, genom pressning, en god, i synnerhet till bränning, såpkokning m. m. duglig olja (en tunna ollon ha lemnat omkring 4 kannor olja). ... Bokollon äro också en utmärkt föda för svinet, som deraf sätter mycket fläsk, ehuru fläsket blir lösare och mindre vackert än af ekollon. Till smaken likna de något kastanier och kunna ätas rostade, men lära vanligen orsaka ett slags yrsel eller rusighet, vilket t.o.m. skall märkas hos på bokskog gående svin ...stundom så att dessa bli farliga att nalkas.

Undrar om skällsordet "fyllesvin" har något med ollonberusade svin att göra?