Örnkoll och lite annat en söndagsmorgon

För några dagar sedan var det fem havsörnar på Riddarfjärden och det enda jag kunde producera i bildväg var några mörka plumpar. Men i morse var det å ena sidan "bara" en örn, å andra sidan var den närmre Söder Mälarstrand och det gick att få bilder där det syns att det är en örn också! Kolla! Klicka gärna upp i större format också.

Havsörnens näbb är ungefär lika stor som ett kråkhuvud! Undrar om det är en fisk som ligger mellan örn och kråkor.

Tja, om man hade haft en större kamera så ... Här är några andra bilder från morgonpromenaden:

Blå kanin håller vakt över en gräsmatta utanför gamla fängelset ...

... och här har vi ett av mina favoritmotiv: sten som skiftar i många färger ...

... och som ingår i den gamla fängelsemuren. 

I övrigt kan rapporteras att gråsparvarna tjattrade som galningar - kanske vårkänslor? - och en definitivt vårgalen större hackspett hamrade på skärmen till en gatlykta.

Örnfrossa

Ibland önskar jag att jag släpade runt ett sådant där jätteobjektiv som de riktiga fotograferna har, i stället för min pluttiga fickkamera. (Å andra sidan, tungt som fasen och man blir sned i ryggen och får ont i nacken ...) Hur som helst, när jag tog min morgonpromenad för en stund sedan tyckte jag några fåglar ute på Riddarfjärden såg ovanligt stora ut. Funderade först på storskarvar, men sedan stannade en gentleman och pratade och undrade om det inte var örnar - jag hade själv börjat tänka åt det hållet sedan en av de stora gjort en liten flygtur och visade upp ett präktigt vingspann. Jag rusade hem och hämtade kikaren, och sedan ner på kajen igen! Och vid närmare beskådande visade det sig vara minst fyra (eventuellt en femte också, som dock snart försvann) örnar ute på isen, i vanlig ordning omgivna av kråkor. Snacka om örnfrossa!

De två stora svarta plumparna på fotot är två havsörnar. Kan jämföras med de tre små svarta plumparna till höger om dem som är kråkor. Där ser man skillnaden!

Örnkoll

Ni vet hur det är med naturfotografernas bilder: de släpar ut flera meter långa teleobjektiv i terrängen och tar bilder så man nästan är inne i den förbiflygande örnens pupill. I verkligheten är ju örnskådandet oftas av mer anspråkslös natur. Se bilden ovan: till vänster i övre kanten är en gråtrut. Det var dess skrin som fick mig att titta vad som var på gång när jag gick över lilla bron till Långholmen vid Mälarvarvet. Gråtrutar är stora. Den jagade något som var minst dubbelt så stort, och mörkt, och som flög med lugna vingslag över husen vid Söder Mälarstrand. Det kan inte vara något annat än en havsörn, vilket inte är så konstigt eftersom havsörnarna ofta flyger förbi här på vintern. Rekordet var det år när jag såg tre havsörnar en nyårsdag inom loppet av fyrtifem minuter - en kom flygande över Riddarfjärden, två satt på isflak utanför Skeppsholmen.

Som sagt, jag har inte ett flera meter långt teleobjektiv, bara en liten fickkamera, och då blir örnbilderna efter kraftig förstoring så här njutbara:

Stockholm ... Örnholm?

Som den naturintresserade vet finns det en del natur omkring och i Stockholm. Naturen är ju en opportunistisk rackare som tar sig in överallt. Ibland sker det med vingar, som den gulbrynade sparven som jagar upp folk till Säbysjön. Men stora blaffor som havsörnar?

Hur det är med Örnsköldsvik vet jag inte, det kanske finns havsörnar där också, men nog vill jag säga att Stockholm är en örnstad. Jag har berättat om havsörnen vid Gröna lund på nyårsdagen, och en örn som svävade över Münchenbryggeriet, men det är inte enda gångerna.

Första gången jag såg en örn i Stockholm var en vinterdag (tror det var nyårsdagen den gången också) när jag gick förbi Gamla stans tunnelbanastation. Plötsligt blev det väldigt oroligt bland skrattmåsarna på isen. När jag tittade upp såg jag något stort mycket högt upp som på stela vingar gled in mot Mälaren. Ser man en örn på håll verkar den i stort sett bara vara ett stort vingflak, det är inte mycket som sticker ut fram eller bak.

Åter en nyårsdag. Jag går på Söder Mälarstrand i riktning mot Slussen. En stor fågel kommer upp över Gamla stan. Jag tror att det är en av de övervintrande hägrarna, men en titt genom kikaren visar något annat! Det var isvinter då, och örnen börjar flyga fram och tillbaka längs rännan utanför Stadshuset! En halvtimme senare står jag på Djurgårdsfärjans däck och ser ett gäng kråkor som bråkar runt ett isflak utanför Skeppsholmen - och bland kråkorna en örn. På nästa flak är det samma scen: bråkiga kråkor och en örn som sitter på isen! Tre örnar på trekvart, det är rekordet för mig.

På vintern flyger örnarna från skärgården in till Mälaren för att proviantera. Men jag har sett en havsörn svepa in över Isbladskärret på Djurgården någon sommardag, och en vår var det två örnar som flög omkring mitt emot Djurgården och Fjäderholmarna på Nackasidan.

Har jag glömt någon? - Jo, en ute vid Ågesta också. Så Stockholm är också örnarnas stad! Örnholm!

Nyårsdag - örnkoll på Djurgården

Låt oss avverka det otrevliga på nyårsdagen först - allt dj-a skräp som ligger överallt. Det är märkligt att folk orkar släpa ut en massa saker, men de orkar inte ens ta med sig urdruckna flaskor hem igen. De här bilderna ovan och nedan är från Söder. Jag tog ingen bild vid Slussen, men där verkade marken vara beströdd av krossat glas på sina ställen.

Men nu över till det trevliga, det nya årets skönhetsuppvisningar! Ett segelfartyg stävar (för full maskin?) ut på Strömmen bort mot en blekrosa horisont garnerad med indigofärgade moln.

Jaja, jag vet att den här bilden är usel och inte bevisar någonting, men just när färjan var på väg in mot Djurgården fick jag syn på en stor fågel. Trodde att det var en av våra övervintrande hägrar, men en närmare titt med kikaren visade ... att det var en havsörn! När den vände ryggen till syntes de vita stjärtfjädrarna. Den var i bra läge några sekunder och jag rev fram kameran som vänligen signalerade "batteri slut". Men det var inte slut, den är bara utsliten och tål inte så mycket kyla och när jag gnuggat den varm och batteriet vaknat igen hade örnen hunnit flytta sig längre bort och bilden blev inte bättre än så här.

Det är inte ovanligt att man ser havsörnar omkring Djurgården. Det här är andra gången jag siktar örn från Djurgårdsfärjan. Första gången var en isvinter för länge sedan när två örnar satt på varsitt flak utanför Kastellholmen.

Detta är en frostig äng på Djurgården. Var är det för märkligt med den då? - Om vi kan ge oss till tåls mindre än ett halvår törs jag förutsäga att ladusvalor kommer att jaga fram i ilfart över den öppna marken.

Soligt var det i förmiddags. En rad bokar bortåt Manila stod på parad i mattan av gyllene löv.

Dessa märkliga formationer är helt enkelt två knölsvanar som sticker rumpan i vädret medan de betar på botten utanför södra Djurgården.

Isbladskärret. Vårens och sommarens paradis är fruset och kallt.

Frusna och frostiga löv - säga vad man vill, men de brukar göra sig bra på bild!

Listmani

Fågelskådare är konstiga figurer som ibland å de mest okristliga tider drar ut i markerna för att titta på befjädrade individer som hoppar omkring i buskarna eller plaskar i någon sjö.

På bilden: min förmodligen numera helt urmodiga tubkikare med Ågestasjön som bakgrund.

Många tittar inte bara, de gör listor över sina observationer också. Idag kom Fåglar i Stockholmstrakten, en liten ambitiös tidning som utges av Stockholms Ornitologiska förening, och där finns en lista på listor. Det går att göra listor på vad som helst: hur många fågelarter man sett i kommunen, på den egna tomten, i länet, på någon särskilt fågellokal, i en speciell stadsdel eller vad man nu själv tycker är roligt. Jag noterade att den absoluta majoriteten av listorna gjorts upp av manspersoner - fågelskådningen är av någon anledning mansdominerad. (Är damerna månne mer inne på botanik?)

Jag har också några listor. Det är ju roligt att veta hur många arter jag sett i Ågesta eller hemma på Söder exempelvis. Dock är jag inte av hårdskådartypen, på senare år spankulerar jag hellre omkring med handkikare och njuter av naturen än att stå och spana i en tubkikare (för tungt, det blir nog bara handkikare framåt) och därmed blir listorna inte så omfattande.

Ta Söder exempelvis. Under årens lopp har jag lyckats få ihop 71 arter här, långt från de 137 som anges i tidningen. Bland dessa 71 ingår dock originella inslag som smalnäbbad nötkråka, fasan, gröngöling och råka, samt havsörn. Just det, en dag för några år sedan råkade jag titta upp i luften när jag korsade Söder Mälarstrand, och ovanför Münchenbryggeriet kretsade en havsörn.
Av någon anledning finns inga listor angivna för Djurgården eller Erstaviksområdet, men båda är ju pärlor ur naturskådarsynpunkt. Olika typer av natur samsas på ganska små och lättåtkomliga ytor. På Årstafältet har någon prickat in 73 arter. Jag har ingen lista för det området, men en vinter satt där en snösiska och visade upp sig.

Vissa fåglar trivs definitivt inte i stenstaden, men många kan anpassa sig och hitta matnyttiga nischer här, så även i Stockholm kan den observante naturvännen få trevliga överraskningar. Mitt fågelintresse väcktes på allvar för många år sedan när jag såg en rovfågel (antagligen en sparvhök) som knep en sparv på Hantverkargatan alldeles utanför Stadshusets entré.