Det smälter undan nu

Det smälter undan nu. Igår eftermiddag tog jag en test-promenad med nyinköpta skor och kände på vårvinden (kall och jäklig ibland, som vårvindar har för vana att vara) och lade märke till ett vårtecken: en punkare gick förbi. Visserligen inte helt uppklädd i punk-uniform, och tuppkammen var inte färgad, men jag är säker på att det var en punkare. Och då ställer jag mig frågan: var håller punkarna hus på vintern? Jag kan inte minnas att jag sett några punkare på vintern. Är de som flyttfåglar och drar iväg till varmare länder när det blir vinter här? Eller hänger de upp sig för vinterförvaring någonstans? Kan man tänka sig att firmor som under sommaren har förvaring av vinterpälsar maxar användningen av sina resurser genom att ta emot punkare under vintern? - Detta är ett mysterium!

Här följer några bilder från i går och i förrgår som dock inte är det minsta mystiska:

Natt, och is som glider ner mot Slussen för vidare befordran Saltsjön

Ger inte den här bilden en ny mening till termen 'blåljus'? - Ibland är Stockholm en väldigt blå stad!

Den här bilden ger i alla fall mening till satsen "man kan titta under de trista betongbroarna och därbortom se Gamla stans pastellfärgade fasader"

Ja, å ena sidan är det ett jäkla sätt att slänga apelsinskal omkring sig så här. Å andra sidan blir det en intressant färgeffekt, och de försvinner med isen och återgår till naturen antar jag

Här är ren (?) is, i alla fall utan skal eller annan skräp. Någon dags regn har nött rejält på ytan

Solen börjar gå ned bortom Årsta holmar ...

... men ännu speglas solbelysta husfasader i smältvattenpölarna

... och jag kör ännu en gång mitt favoritmotiv "abstrakta mönster bildad av en konstnärlig natur". Säg, är inte naturen den största konstnären (tror jag någon författare, kanske C. J. L. Almquist, utbrast en gång).

Isig söndagsmorgon

Nästan minus femton i mitt ändå rätt varma hörn vid sjutiden i morse ... burr ... det blev bara en kort och väl påpälsad promenad. I det här läget är det bra med en liten kamera som man kan hålla varm inne i handsken!

Lurigt motiv. Allt ser ut att vara i ett plan. I själva verket är det först ett stycke av räcket  på Pålsundsbron och i bakgrunden is på kanalen

Och här har vi själva Pålsundskanalen i morgonljuset

Mönster i och på is - ett av mina favoritmotiv

Snö har lagt sig som ett täcke över alkvistar och alkottar ...

... och så här ser det ut om man tittar närmare på det hela!

Mitt i vintern på Långholmen. Tar man sig upp på platån bakom det där räcket ...

... kan man gå förbi Karlshälls gård. Nu tyst och stilla, men man kan tänka sig att en gång i tiden hördes slädhästarnas bjällror och tramp här om vintern!

Mjölkvitt, och lite jordgubbsfärg (?) i bakgrunden - en kall vintermorgon

Den intresserade kan jämföra med sista bilden på föregående inlägg. Då snödisig luft, nu isande klart och diskreta pastellfärger

Is, snö, vinter

Vinter till slut, i och för sig trevligt jämfört med det snöfria mörkret, men jag hoppas det blir ljumma vindar när vintermånaden februari tar slut! Man kan dock inte förneka att intressanta motiv erbjuder sig även under denna årstid!

Det här ser ut som putsad och repad marmor. Is på Årstaviken, fotograferad högt uppifrån nya bron

Bruten is och någon sorts avledare för sjöfarten mellan Årsta holmar och Liljeholmen

Biltrafiken gör mönster i snön. Här låg Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen, verkar som om byggandet av de nya husblafforna går långsamt framåt.

Prickarna är inte smuts på linsen, det är snöflingor som faller från en orolig himmel ovanför Årstafältet

Kanske någon hungrig fågel kan få nytta av dessa sista nypon på Årstafältet?

En konstnärlig installation av stenar och växtdetaljer i snö vid Pålsundskanalen

Fotograferar man snöfall med blixt kan det bli så här ... 

... och det ser så kul ut att det blir en repris! Påminner det inte om ett astronomiskt fotografi, med mängder av stjärnor långt borta i Vintergatan. Notera det lite gulbruna i bakgrunden. Det är inte lysande nebulosor, det är (tror jag) ljusen från Södersjukhuset - bilden är tagen i Årsta skog, ut mot vattnet, och sjukhuset borde ligga på andra sidan

En vit backe i Högalidsparken - om några månader skall det vara blått här, blått av tusentals scillor! Hoppet håller människan uppe!

Därborta ligger Mälardrottningen som en grå profil, sedd från Pålsundskanalens mynning i Riddarfjärden

Utan kommentar

Att göra staden osynlig?

I mörkret mellan Reimersholme och Gröndal kommer en båt raskt tuffande. Ställer upp kameran på ett staket och kör med tidsutlösning.  Exponeringen blir ganska lång. Båten blir nästan osynlig men dess ljus desto synligare och utdragna

För några dagar sedan gick jag på Söder Mälarstrand, på ett ställe där man ser hur Waterfront höjer sig över Stadshuset. Men när jag gått en stund kom jag plötsligt till insikten att jag hade ju inte "sett" Waterfront, inte noterat dess existens! Berodde det på tillvänjning? - Jag tror inte det, för jag hade inte "sett" Stadshuset heller. Kanske förklaringen är att dessa byggnader glidit ihop och blivit till en ostrukturerad klump som man inte ser om man inte medvetet tittar efter den?

Detta kan vara något för storbyggnadsentusiasterna att fundera på: vad händer med de få höga landmärken som finns i det inre av Stockholm om utrymmet mellan dem fylls igen? Kommer man fortfarande att se kyrktornen och Stadshusets torn, eller kommer allt att försvinna i en anonym fasad där egentligen inte ens det nya är synligt annat än som något som står i vägen för horisonten och himlen?

Stadshuset med och utan bakgrund

Jag är inte så bra på att mixtra med bilder i datorn, men här kanske jag har lyckats någorlunda. Med vad? - Jo, jag har tagit en bild mot Stadshuset från Söder Mälarstrand, kopierat den, och på kopian har jag suddat bort de små femtiotalistiska höghusen samt den sentida brutaliteten Water Front. Märks det någon skillnad?

Jag skulle nog säga att en växande front av hus visserligen strävar uppåt och kan ge en vision av framsteg, men kan den inte också ge upphov till stigande kvävningskänslor när den fria horisonten trycks bort?

Vyer

Det finns vyer och vyer av Stockholm. Somliga är uppenbara, andra tänker man inte riktigt på. Men om man går längs Söder Mälarstrand i riktning österut längs Pålsundskanalen kommer gradvis en stor vy över Riddarfjärden att öppna sig. Först ser man bara lite av Gamla stan och dess kyrktorn i den disiga bakgrunden, men ju längre man går desto mer av ljus och luft och öppenhet blir det. (Klicka på bilderna för större format.) Om man blundar för vad som finns till höger och vänster på den översta bilden så är ju det övriga ungefär vad en resande till Stockholm kunde se för några hundra år sedan.

Tog en kort promenad i morse - isen på Pålsundskanalen håller på att försvinna under vattnet

Stockholm är en sjöfartsstad. Säger någon emot mig om jag säger att man gärna kan se dess vatten mellan båtskrov och förtöjningstrossar? Isen glider bort medan bofinkarna kommit igång med sina gälla drillar. Kungsholmens fasad mot Riddarfjärden är grå i det småregniga vädret. Detta är Stockolm om våren!

En tavla från gissningsvis tidigare delen av 1930-talet, målad av min morfar. Inga konstiga höghus stör vyn med Stadshuset. 

Stad under inflytande av NAO - Norður-Atlantshafssveiflan

Från Västerbron ser man den snödisiga stadens ljus som en bård längs vattnet

Sittplatser med inbyggt ljus i Rålambshovsparken har förvandlats till snölyktor

"Säv, säv, susa" i en grinig vind som verkade komma från öster.

I den här vinkeln kan Mälardrottning fortfarande resa sig stolt. I tidskriften Arkitektur finns några röster om det som inte syns på den här bilden - Waterfront - citerade. Kan plockas upp som PDF-fil här.

Söder Mälarstrands skutor ser ut över snögloppet, det var enstaka flingor först men nu framåt eftermiddagen tilltar snöandet.

Vad är då NAO? - Jo, det är Norður-Atlantshafssveiflan som jag klämde in i rubriken för att det är så roligt med isländska trots att jag inte begriper så mycket av det. "sveiflan" skulle på kärnsvensk svengelska då betyda 'oscillation". NAO: North Atlantic Oscillation, 'den nordatlantiska oscillationen', en tänkbar förklaring till att iskall luft vräker ner över västra Europa och östra Nordamerika. Jag brukar varna för Wikipedia (det är i bästa fall en andrahandskälla, och kan påverkas av skumma krafter) men lite upplysningar om NAO går att plocka därifrån. På engelska sidan står det rätt mycket, inte så mycket på den svenska, men mer igen på isländska wiki-sidan. Det kanske inte är så konstigt, en av de mätstationer där man tagit fram data ligger i trakten av Reykjavik. Jaja, det är väl OK med vinterväder nu ett tag, men förhoppningsvis sker det en oscillations-sveiflan tillbaka till ljummare vindar framåt månadsskiftet februari-mars eller så. Vinter ända in i april, som förra året, verkar lite väl segt att behöva uppleva två år i rad.

Alternativt bombmål till Stadshuset

På den demonstration mot Afghanistankriget som jag skrivit om på annan plats talade bland annat Jan Myrdal, och där nämnde han i förbigående utsikterna att våra krigsoffer i centrala Asien skulle kunna slå tillbaka mot det onda västerland som plågar dem. (Han använde inte exakt de orden, men det var nog en rimlig tolkning av hans tankar.) Eller som det onda västerlandet säger: det är ökad risk att elaka terrorister kommer hit och av outgrundlig anledning spränger sig själva och oss i luften. Hur kan folk vara så tarvliga ...

Hur som helst så sade Myrdal ungefär att han inte var säker på att Stockholms stadshus kommer att finnas kvar. Nu är det ju så att Stadshuset, denna symbol för Mälardrottningen, har krympt ihop och nära nog försvunnit på grund av storhetsvansinniga byggnader i närheten.Varför inte prata lite vänligt med bombexperterna och fråga om de inte i stället kan ordna en riktad sprängning av Stockholm Water Front inklusive den där konstiga fladdriga saken som står mellan "vattenfronten" och Tegelbacken? Gamla stockholmare skulle säkert med tacksamhet se hur Stadshuset - Mälardrottningen - åter träder fram ur ruinerna! Förvånade terrorister skulle bäras iväg i gullstol av tacksamma människomassor!


(Bilden av eländet ovan är från igår.  - Och man kunde ju göra det enda rätta och ta hem trupperna från Afghanistan fort som attan. Det finns närmre områden än Centralasien som behöver svenska militära resurser, Sverige exempelvis. Då kanske attentatsriskerna mot Stadshuset minskar också, trots det attentat mot stadsbilden som framgår av fotot)

Får man tälta i Rålambshovsparken?

Rubricerad fråga kommer sig av detta anslag som jag såg i porten till Frälsis på Sankt Göransgatan (före detta Kungsholmsgatan) i eftermiddags. Kallt och regnigt väder var det också. Är sommaren redan över? - Nå, för att återgå till frågan, är det tillåtet för naturliga eller övernaturliga väsen att bara slå upp ett tält i en park? Kan jag tälta i Rålis om jag känner för det? (Det gör jag inte.)




Kallt väder idag som sagt. Men ändå får den här tösen stå i bara mässingen (fast hon är väl av brons) och huttra på Stadshusets terass mot Riddarfjärden. Vad är det hon tittar på?



Jag är inte säker, men kanske det är en blomma som är på väg att slå ut. Det kan väl vara lämpligt i dessa tider när såväl hägg som några syréner blommar. Fin i håret är hon i alla fall.



Den här figuren i närheten av lilla bronsfröken är däremot inte så prydlig. Men hans jobb är att sticka fram ur en stenplatta på marken och spruta vatten. Det kanske man kan bli lite glosögd av i längden.




Blomstertid ja - att några blommor fått fäste invid järnvägsspåret på Riddarholmen ger ett visst hopp om att livet går vidare.

Vyer mot och med Stadshuset

Den här fina bilden är på några dagar när 18 år gammal. Det är inte jag som tagit den, fotografen heter Andrea Gerak, men jag hittade den hos bloggkollegan Torparhustrun som betraktat Mälardrottningen härifrån. Notera Stadshuset i centrum, och en ganska ren och snygg horisont runtomkring. Nedan är en bild som jag tog för bara ett par timmar sedan, från ungefär samma position - men jag flyttade perspektivet bara litegrann åt höger. Och då har vi den hemska blaffan där, "Stockholm Water Front". Redan sett i den här vinkeln märker man hur Stadshuset liksom krymper.




Och inte blir det bättre med solsken heller. Den här bilden lade jag upp på bloggen den 20 mars på tal om hetsbyggandet i Stockholm. Man måste vara ganska så okänslig för de existerande estetiska kvaliteterna i centrala Stockholm om man tycker att den här kombinationen ser bra ut. Men jag tvivlar på att det handlar om att "se bra ut", det är nog snarare en fråga om att pressa ut maximalt med pengar genom maximal exploatering av Stockholms innerstad.

Klicka på taggen "Stockholms stadshus" nedan så bör du få upp fler artiklar och foton om detta nu alltmer nedtryckta palats för Mälardrottningen.

"Stockholms hetsbyggen"

Stadshusets tidigare rätt ostörda takprofil har fått en "puckel".

Erik Berg är en av de mest skärpta vänsterbloggarna och tillika arkitekt. Idag läser jag en pappersartikel av honom i FIB/k nummer tre för i år som handlar om Stockholm och förtätningen. Stockholms hetsbyggen är titeln. Hoppas den kommer på nätet eftersom den har bredd och djup. Erik håller till på västkusten, men här är ett blogginlägg som specifikt handlar om Stockholm och Farsta.

Nå, vad är det som händer? Hämningarna har släppt, här skall inte rivas för att ge "ljus och luft" längre. Nu viftar man med prognoser om jätteinflyttning till Stockholm och kräver att det byggs på alla möjliga och omöjliga ställen. De möjliga är väl OK, men de omöjliga ...? Storkapitalet hugger klorna än djupare i Stockholm, småkapitalet och småfifflarna följer efter. Kommunen abdikerar från sitt ansvar. Eller om man nu tycker att ansvaret går ut på att vara dörrmatta åt exploateringsintressen och rena spekulanter. Staden skall byggas inåt! Grönområden skall byggas bort, för där blir man otrygg! Områden inom och utom kommunen som skulle kunna vara användbara för expansion säljs bort, kommunägda fastigheter säljs till skumraskbolag. Allt som verkar vettig planering bryter samman.

Erik kontrasterar Hammarby sjöstad, som han verkar tycka är rätt bra, mot Liljeholmskajen "... som speglar förskjutningen in i det alltmer storskaligt brutalistiska".

Scen från Liljeholmskajen - Sjövikstorget. Jag har kommenterat den tidigare i bloggen, liksom det där med bostadsrättsvansinnet.

I bakgrunden finns Alliansens maktlystnad: Stockholm skall fyllas med skuldsatta, själviska och rädda bostadsrättsmänniskor som i all evighet skall rösta på dem. Men det är klart, vore det någon fart på oppositionen skulle den hitta utvägar för det också, som befriare av de skuldsatta. Men det vågar man väl inte. De sitter med fingrarna i syltburken de också.

Erik skriver också om planeringen av Västra City. Det vi kan se på bilden överst, det som sticker upp bakom Stadshuset och just i den där vinkeln ändå ser ganska blygsamt ut, kallar han "... en regelrätt våldtäkt på den mest klassiska av Stockholms stadsrumsvyer. ... Ett stenkast från Ragnar Östbergs stadshus, som spelar den mest centrala solistrollen i Stockholmsensemblen, har en fetlagd glasblobb givits tillstånd att klättra över bebyggelsen".

Ja, titta på skiten sedd från den här vinkeln! Bilden tog jag i början av mars. Är det för hårt att hävda att Stockholm styrs av ett gäng fullständigt kulturlösa idioter?