För någon dag sedan ...

... var bäverhydda på Långholmen i det här skicket.

Oskyldig hög pinnar - bäverhydda under bygge!

De här bilderna tog jag i lördags på Långholmen. Den lille rackaren Castor fiber, gemenligen känd som bäver, fortsätter att släpa upp kvistar och grenar till hyddbygget. Undrar hur länge detta kan fortsätta. Hyddan med dess gång lär väl underminera stigen som går alldeles ovanför. Dessutom syns det misstänkta bävermärken på ett större träd en bit bort. ('Liten' förresten, när jag såg bävern på ganska nära håll för några veckor sedan verkade det vara en ganska biffig typ ... hm, recept på bäverbiff ...?).

Lite oskyldiga grenar och kvistar invid stigen. Men den oskyldiga högen grenar och kvistar växer till sig och är större varje gång jag går förbi.

Undrar om det finns en eller flera bävrar i hålan under högen?

Bäverbiten kvist, kan med lite fantasi fås till ett huvud (med öga till och med) som sticker ut till vänster!

Under de där grenarna finns bäverns undervattens-ingång

Bäverhydda på gång?

Det var länge sedan jag gjorde något i den här bloggen. Frågan är om den i praktiken har avlidit. Vi får se. Här i alla fall en bild jag tog tidigare i kväll, på Långholmen. Det finns anledning att misstänka att avbildade hög med kvistar är överbyggnad till ett bo som vår amfibiske vän Castor fiber har grävt i strandkanten. Skall det bli ett riktigt bäver-boställe här vid stranden, eller kommer myndigheterna att ingripa?

Att boet är grävt in under en stig vid stranden tycks inte bekymra bävern. Hoppas att inte marken undermineras så någon flanör brakar igenom - sådant kan hända när bävrar är i farten!

I april fotograferade jag för övrigt en bäver vid Tanto. Om den tillhör Långholms- eller Årstaholmargänget vet jag inte.

Vrak här och där

Undrar om dåliga tider skall få allt fler personer att bara dumpa båtar längs Stockholms stränder och sedan diskret försvinna? Vraket på övre bilden tog jag en bild av i slutet av oktober, det ligger i en vik på Årsta holmar. Den nedre ledsna segelbåten har befunnit sig på nordvästra delen av Långholmen några veckor nu och verkar inte kunna ta sig därifrån av egen kraft.

Det kunde ha varit fint ...

... i den här avskiljda hörnan på Långholmen.

Nästan som en berså. Här skulle man vilja slå sig ner en stund i solen på bänken och lyssna till fågelsången ...

... men så här såg det ut i söndags förmiddag, och det var inte det enda stället där skräp var utkastat så det var rent motbjudande. Dom orkar bära dit skiten, men dom orkar inte bära bort den igen om det skulle vara så att papperskorgen är full. Och dessutom kan man misstänka att skator och kråkor och råttor är där och hjälper till med spridningen. Dessutom är givetvis såväl bänk som papperskorg nedklottrad. Hur skall man ordna det här? Vakter i varje buske? Stängsel och ingångskontroll till alla parker? Eller att folk lär sig att plocka upp efter sig. "Man ska inte skräpa ner uti naturen" som Edward Persson sjöng för många år sedan, och det borde inkludera Stockholms fina parker!

Jag antar att de som vill ha en bro till Årsta holmar har funderat på den här saken, eller ...?

Marieberg - inget Manhattan?

Jag fotograferade de här affischerna när jag gick förbi en port på Gjörwellsgatan i förra veckan. Som av en händelse hade Epstein på DN med samma historia i sin blogg: förslag till nybyggnader i Marieberg. Att DN:s fula garage rivs är inget att säga något negativt om.

Parkeringshuset till vänster

Att däremot smälla upp ett ännu ett högt dj-a hus sätter jag frågetecken för.

Varför inte byta perspektiv och se det hela från avstånd, från Långholmen exempelvis?

Det här fotot är taget nära Karlshälls gård på Långholmen. Enstaka höga hus, som det ännu rör sig om här, blir till landmärken. Men det behövs inte mycket mer för att det skall börja se ut som en mur. Samma gäller ju hela Stockholms profil. (Notera för övrigt det lilla röda och vita huset nere i grönskan vid vattnet: Mårten Triewalds malmgård!)

Man kan ställa en del frågor här. Visserligen finns det prognoser om stor inflyttning till Stockholm framöver, men prognoser är som bekant inte mycket mer än prognoser (tror jag skrivit om det tidigare). En annan sak är hur stora ansamlingar av människor som det är lämpligt att ha inom ett givet område. Jag vet inte om saken diskuterats tidigare, men vore det inte något för exempelvis experter inom ekonomisk geografi att peka på optimala befolkningsantal med tanke på olika faktorer? Om man tänker framåt, till samhället efter fossilbränsleepokens topp, kanske mer utspridning vore lämpligt ur försörjningssynpunkt? Kanske Stockholms vidare utbyggnad borde ske i närheten av sjöleder och jordbruksbygder i Västmanland och norra Uppland? - Ingen aning, men att bara tjoa om att "folk vill flytta till Stockholm och därför måste vi bygga" låter inte särskilt eftertänksamt. Skall det byggas här i närheten så borde det väl rimligen ske i stor skala på exproprierade villatomter i de moderat-kommuner som vägrar bygga hyresrätter?

Rester av "kultplatsen"?

Fotograferat söndag morgon på Långholmen. Det verkar vara de avskalade resterna till figurerna på den "kultplats" (eller vad de nu var) som jag skrev om några gånger förra året, här, här , här och här.  Hade nog inte tänkt på dem om inte bloggkollega Kerstin på Storstadsnatur hade tipsat.

Och eftersom jag var på Långholmen måste jag avbilda en mur. Men den här tillhör inte fängelset

Inte jag. Stenar och murar

Kan meddela att det lik som hittats vid Långholmen inte är jag, trots en sväng därnere i morse. Känner mig tämligen vid liv, trots viss vårtrötthet. Hörde en skogsduva hoa lite senare, men det var inte i någon skog utan på en takantenn inne i stenstaden. Märkligt. Det har väl något med urbaniseringen att göra kan man tro!

På tal om lik så gick jag en gång bakom ett par pratande människor varav någon hade en hund. En av dem sade: "Det är dom med hundar som hittar liken". Låter som ett argument för att inte ha hund. Man slipper att jycken glatt nosar fram döingar när man är ute och promenerar i naturen.

Hade tänkt köra en ny omgång med mitt favoritmotiv: stenar och is i vattenbrynet. Men man måste variera sig lite, så jag kör mitt andra favoritmotiv med stenar och murar på torra land.

Gamla fängelsemuren på Långholmen. Den eventuelle upphovspersonen till liket som återfanns i sjön utanför "holmen" kommer inte att hamna bakom de här murarna - men kanske andra.

Gammalt murverk är vackert, slitet av årstiderna, färger och storlekar varierar. Det här bör vara handslaget tegel om det suttit i det här lilla vakttornet sedan fängelset byggdes. En novell av Strindberg handlar förresten om tiden när Långholmens fängelse byggdes. - Jag undrar över det det där ensamma vertikala teglet, är det månne en liten glugg som murats igen?

Det kan vara en glugg som skulle släppa in ljus till utrymmet bakom den här lilla dörren

De här stenarna, och den rostiga järnmojängen till höger, sitter bredvid trappan som går från Söder mälarstrand upp till Västerbrons fäste (inte långt från Lasse i Parken). Tänk så mycket färger det finns i "gråberg" bara man tittar efter ... och tänker!

Vårkänslor

När ännu kala trädgrenar med stänk av snö höjer sig mot en knallblå himmel, och en skata sitter däruppe och spejar efter något i en luft som känns både kall och ljummen på en gång - då kan inte våren vara långt borta! Kanske skatan lyssnar till den vårgalna hackspetten som drar sitt trumsolo några meter bort?

Det fryser och smälter lite om vartannat, och spåren av djur under bron till Långholmen förvandlas till små upphöjda ringar ...

... eller runda "pluppar"

Örnkoll och lite annat en söndagsmorgon

För några dagar sedan var det fem havsörnar på Riddarfjärden och det enda jag kunde producera i bildväg var några mörka plumpar. Men i morse var det å ena sidan "bara" en örn, å andra sidan var den närmre Söder Mälarstrand och det gick att få bilder där det syns att det är en örn också! Kolla! Klicka gärna upp i större format också.

Havsörnens näbb är ungefär lika stor som ett kråkhuvud! Undrar om det är en fisk som ligger mellan örn och kråkor.

Tja, om man hade haft en större kamera så ... Här är några andra bilder från morgonpromenaden:

Blå kanin håller vakt över en gräsmatta utanför gamla fängelset ...

... och här har vi ett av mina favoritmotiv: sten som skiftar i många färger ...

... och som ingår i den gamla fängelsemuren. 

I övrigt kan rapporteras att gråsparvarna tjattrade som galningar - kanske vårkänslor? - och en definitivt vårgalen större hackspett hamrade på skärmen till en gatlykta.

Isig söndagsmorgon

Nästan minus femton i mitt ändå rätt varma hörn vid sjutiden i morse ... burr ... det blev bara en kort och väl påpälsad promenad. I det här läget är det bra med en liten kamera som man kan hålla varm inne i handsken!

Lurigt motiv. Allt ser ut att vara i ett plan. I själva verket är det först ett stycke av räcket  på Pålsundsbron och i bakgrunden is på kanalen

Och här har vi själva Pålsundskanalen i morgonljuset

Mönster i och på is - ett av mina favoritmotiv

Snö har lagt sig som ett täcke över alkvistar och alkottar ...

... och så här ser det ut om man tittar närmare på det hela!

Mitt i vintern på Långholmen. Tar man sig upp på platån bakom det där räcket ...

... kan man gå förbi Karlshälls gård. Nu tyst och stilla, men man kan tänka sig att en gång i tiden hördes slädhästarnas bjällror och tramp här om vintern!

Mjölkvitt, och lite jordgubbsfärg (?) i bakgrunden - en kall vintermorgon

Den intresserade kan jämföra med sista bilden på föregående inlägg. Då snödisig luft, nu isande klart och diskreta pastellfärger

Fönstertittande

Går förbi på gatan, tittar uppåt, noterar skillnaden mellan de tre fönstren. 

Skulle kunna vara en stor målning därinne. Låt mig gissa: detta är  kyrksalen. På sid. 270 i Stockholms byggnader av Andersson och Bedoire står det om Borgarhemmet på Högalidsgatan: "I tunga karolinska former har anläggningen en kasernmässig monumentalitet, som liksom kyrksalen understryker karaktären av inrättning." Undrar hur det ser ut därinne. Men det får man väl aldrig veta!

Hur det såg ut härinne 'när det begav sig' vet jag inte om jag vill veta. Gick förbi de gamla fängelsebyggnaderna på Långholmen i morse och noterade segelbåten i dunklet innanför fönstret. Man skulle väl kunna tänka sig en olycklig fånge som gärna drömde sig bort till de fria vattenvidderna med frisk bris och svällande segel!

Årsjämförelse och morgonsång

För ett år sedan, 16 december 2010, var utsikten från Liljeholmsbron så här dystert vintrig. Årstabroarna därborta försvinner nästan i diset.

Så här såg det ut i koloniområdet på Långholmen i förmiddags. Lika småskräpigt och dystert som koloniområdet brukar se ut under dödsäsongen. Men var det verkligen helt dött? - Nej! I ett träd borta vid stugorna tog en koltrast och stämde upp en kort men ganska kraftfull morgonpsalm! I själva verket sjunger koltrastarna året runt, men när det inte är 'högsäsong' under vår och försommar brukar sången vara väldigt diskret. Morgonen blev lite ljusare av detta musikaliska inslag!

Rätt tänkt

– Vagnfel, växelfel, signalfel, alltid är det något. Jag har slutat bry mig om när tågen går. jag går bara ned till stationen och hoppas på att det ska komma ett tåg

Så säger en man som blev sittande i ett pendeltåg på Årstabron. Och jag känner igen det. Rätt tänkt: tåget kommer när det kommer, så har det blivit. För att vara säker på att komma fram till den södra förort dit jag åker ibland så har det konsekvent blivit buss de senaste åren. Bussarna tog sig fram enligt tabellen även när det var riktigt busväder, pendeltågen var permanent sena och opålitliga.

För en del år sedan åkte jag ofta pendeln till Flemingsberg. När det slog till och blev vinter - men även om det inte var vinter - så såg jag till att vara ute ungefär trekvart tidigare än vad jag skulle ha behövt ifall trafiken hade varit pålitlig enligt tidtabellen. Med trekvarts framförhållning och kvartstrafik så kunde jag komma ditut långt tidigare än nödvändigt, men hellre det än att vara ute i sista minuten och försöka ta sig upp från stationen till platån med högskolan. Var det riktigt illa så kunde man ju råka ut för både sena tåg och att rulltrapporna (väldigt långa, vill jag säga för dem som inte sett dem) stod stilla. Klaffade allt som det skulle fick man en stund extra för att kunna kila in på det fina biblioteket.

Men det här är allvarligt. Infrastrukturen förfaller i det nyliberala paradiset. Det spelar ingen roll om det är socialmoderater eller socialmoderater som har makten, det går utför. Resurser sugs ur den reala ekonomin och antas göra folk lyckliga genom att försvinna i spekulationsbubblor. Det torde vara klart vid det här laget att det inte fungerar. Igensnöade växlar eller trasiga signalsystem kan inte korrigeras genom ansvaret läggs på personer och organisationer som helt enkelt inte är intresserade av att vara ansvariga - annat än kanske för sina egna bonusar.

I bakgrunden Långholmens fängelse. Verksamheten flyttades sedan till Kumla i Närke. Skulle man kunna tänka sig att ansvariga politiker också fick göra en lång och tidsbestämd förflyttning till en liknande instution?

Höstfärger och vattenskräp

Jag gick över "Suckarnas bro" till Långholmen i morse. Nåja, det namnet är väl inte aktuellt längre, sedan "Svarta Majas" transporter av fångar till fängelset upphört. Möjligen kan det vara "pustarnas" bro numera, med tanke på allt pust & stånk från joggare som ilar upp och ner i backarna. Ännu så länge är hösten kvar i den vackra fasen, men snart faller löven ... suck och pust!

En sann bild av hösten: några utemöbler står kvar bland på en gul matta av fallna löv, som en  påminnelse om att säsongen drar mot sitt slut. Kanske det ännu kommer att bli fina höstdagar när folk kan slå sig ner med en kopp kaffe och njuta, men vintern närmar sig ...

Ibland brukar jag fotografera "konstnärligt skräp" i Pålsundskanalen. En märklig blandning av nedfallna löv och andra växtrester, algblomning, och saker som slarviga människor låtit falla i vattnet. För mig blir det en sorts konstverk i alla fall.

Märkliga ljus på Långholmen

På fredagskvällen gick jag en promenad och passerade under Västerbron på Långholmen och noterade märkliga ljus som inte funnits där tidigare. En av de tråkigare platserna på denna annars så fina ö har fått ett nytt inslag, och det ser inte så tokigt ut. Nästan lite julstämning.

Jag glömde att kolla om de här finns kvar - finns de kvar så bör de stå alldeles bakom bergknallen i bildens mitt.