Höstfärger och vattenskräp

Jag gick över "Suckarnas bro" till Långholmen i morse. Nåja, det namnet är väl inte aktuellt längre, sedan "Svarta Majas" transporter av fångar till fängelset upphört. Möjligen kan det vara "pustarnas" bro numera, med tanke på allt pust & stånk från joggare som ilar upp och ner i backarna. Ännu så länge är hösten kvar i den vackra fasen, men snart faller löven ... suck och pust!

En sann bild av hösten: några utemöbler står kvar bland på en gul matta av fallna löv, som en  påminnelse om att säsongen drar mot sitt slut. Kanske det ännu kommer att bli fina höstdagar när folk kan slå sig ner med en kopp kaffe och njuta, men vintern närmar sig ...

Ibland brukar jag fotografera "konstnärligt skräp" i Pålsundskanalen. En märklig blandning av nedfallna löv och andra växtrester, algblomning, och saker som slarviga människor låtit falla i vattnet. För mig blir det en sorts konstverk i alla fall.

Höstfärger

Det finns sentimentala typer som tycker det är så fantastiskt med hösten och dess färger. Må så vara, men tänk på det elände som hösten förebådar ... nåväl, här är några höstfärger från Årstavikens stränder för den som uppskattar dem!

Japanska dammen, tisdag förmiddag

Japanska dammen i Bergianska trädgården är alltid värd ett besök, även nu när höstfärgerna gör sig påminda.

Bildbilagan kommer tillbaka

Några spridda bilder från de senaste dagarna. De kanske blir roligare om man klickar upp dem i större format.

Flitens lampor lyste ikväll när jag gick förbi Riddarholmen på väg mot Söder.

Och för ett par kvällar sedan var det upplyst i Marievik så det nästan var som julgranen.

Höstfärger för ett par dagar sedan på Kungsholmen.

Bilden verkar oskyldig, men den är tagen från Gjörwellsgatan i riktning ned mot Mälaren. Alldeles till höger om bilden finns staketet till ryska ambassaden. En gång i tiden var det Sovjets ambassad. Dit sprang pigga journalister och hämtade sprit och annat trevligt tycker jag mig ha uppfattat. De behövde inte springa långt - Dagens Nyheters. Expressens och Svenska Dagbladets redaktioner ligger på andra sidan gatan. Med tanke på att journalistkåren lär tillhöra en av de mer försupna yrkesgrupperna i landet lär det väl ha gått åt en del dryckjom kan man tro.

Själv har jag inte varit närmre ambassaden än utanför staketet, möjligen har jag foton kvar i någon låda som jag tog i samband med solidaritetsdemonstrationer för Tjeckoslovakien när det begav sig.

Höstfärger från utkanten av Årstafältet.

Ett par kanadagäss som hängt sig kvar i Årstaviken. Kommer det ett häftigt väderomslag kan det bli besvärligt för kvardröjarna. Men för närvarande verkar det inte vara någon isvinter på gång. Notera att den vänstra ser lite udda ut på huvudet ...

... med spräckligt vitt på pannan och nacken som annnars borde vara helt svart. Kan det vara en korsning mellan kanadagås och vitkindad gås kanske? Eller bara någon defekt med färgerna ändå?

Höstfärger som guld ... egentligen tycker jag inte att guld är så enormt vackert, det kan vara ganska trist gulbrunaktigt ... men är det höstfärger så är det!

Regnig söndagskväll - höst

Jag gick ut i kvällsregnet för att få en nypa frisk luft. Tänkte ta en bild av en lönn med höstfärger i det sviktande ljuset. Just då kom en vindpust och ruskade till löven, och det blev gröt av hela bilden. Men jag behöll den, tänkte att "så här ser det ju ut när det är mörkt och regnigt och höst". Klicka upp den till större format!




Jo, man kan känna sig lite sned trots att vackra höstfärger flammar upp i Tantos koloniområde.


Och så småningom vänjer man sig vid årstiden, och allt rätar upp sig!



Fotbollsplanens existensiella ensamhet i det fallande regnet. Det gick visst illa för Sverige i landskampen igår. Jag är säker på att danskarna fuskade. De trugade på Zlatan att han skulle vräka i sig vrålfeta danska wienerbröd och en massa stora starköl, så när matchen kom var han helt borta ... eller vad det nu var som hände, jag är faktiskt inte särskilt intresserad av idrott måste jag erkänna - men långa promenader gillar jag.

Bildbilaga, för vilken gång i ordningen?

Här är några bilder tagna de senaste tre-fyra dagarna. Klicka för större format, då gör de sig bättre!

Trolsk kvällshimmel sedd från Årstabron mot Liljeholmen. Och byggkranar som nu är en typisk del av Stockholms profil.

Arbetsplats under Essingeleden vid Nybodabacken i trolsk kvällsbelysning fascinerar mig. Har det något med min industribakgrund att göra? Även där fanns ju skräpiga baksidor.

Här ordnar måne och moln det trolska utan någon mänsklig inblandning. Nedan Årstaviken. Undrar om det blåa långt därborta är Globen?

Nu sänker sig hösten över koloniområdet nära Gullmarsplan. Det finns folk som är ute efter även de här sista områdena och vill bygga stora hus i stället, Med tanke på dels att de ofta ligger i ganska svår terräng för byggen, och dessutom gör staden mer trevlig och varierad, tycker jag nog att de där rivningsentusiasterna bör akta sig jäkligt noga. Det var någon nisse som tyckte att det lika gärna kunde ligga en bilskrot i Tantos koloniområde, men det var väl mer ett utslag av "ung man som vill demonstrera mental ohälsa". Men det finns ju vettigt folk också. Det duger inte bara att klaga. Jag känner att den här bloggen saknar ett inlägg som berömmer de många sidor hos yimby som jag tycker är positiva också.

Höst, var det ja!

Resterna av kvarnbygget vid Årstabäcken.

Dammen en liten bit ovanför kvarnruinen. Undrar varifrån vattnet kommer i Årstabäcken numera? En gång kunde ju vilda vattenmassor komma rusande ner från Årstafältet, men det går ju inte längre.

Kyrkoval och höst - vad göra?

Höstfärgerna kommer, ännu så länge fina och friska. Det lär se tråkigare och sladdrigare ut om någon månad. Höstdagjämningen närmar sig obevekligt ...

... liksom söndagens val till kyrkan. Fädernas kyrka i Sveriges land ... och mödrarnas också, eller hur? I den rasande valkampanjens sista dagar tas alla ytor i anspråk för att ropa ut budskapet från de konkurrerande partierna. Inte ens pissoaren på Hornsbruksgatan är fredad!

Rasande ... tja, det är väl ingen större fart, och man måste säga att snällheten är nästan förkvävande bland partierna. I alla fall där jag tog mig en titt. Ingen vill bränna kättare på kyrkbacken eller sparka ut hedningarna från landet.

Och det kanske är lugnast: om någon reser sig med Bibeln i hand och håller svavelosande predikningar mot allsköns förfall som till och med tillåtits tränga in bakom kyrkans murar skulle det väl så att säga ta hus i helvete! I alla fall bland den minoritet som bryr sig. Och så skulle kulturliberalerna få något att förfasa sig över. Det finns ju inte så många reaktionens bastioner kvar för kulturradikalerna att angripa längre, så en rejält reaktionär kyrkopolitiker skulle väl glädja dem. Det kunde bli en indignerad drapa på kultursidan åtminstone!

Korrigering: det heter "nomeringsgrupper", inte "partier" i det här valet! Rätt skall vara rätt!

Årstafältet - solnedgång och aning av höst

Nu mörknar det allt tidigare. Här kastar kvällssolen sina sista strålar över Årstafältet. Som den här bilden är tagen är det svårt att se att man inte är så långt från centrala Stockholm. Jag antar att det är ett förhållande som orsakar upprörda reaktioner på olika håll.

Mitt i allt det gröna - ett vinrött löv. Nästan som ett bud om hösten.

Skulle man ha byggt något på Årstafältet kunde man ha gjort det för länge sedan, nämligen på den här långa spikraka avstängda vägsträckan. Men icke ... jag undrar varför. Man skulle ha kunnat ta till sig idén om containerboende här och löst bostadsproblemet för många hundra studenter exempelvis, men icke ...

Höst på Söder... och hat

Den här bilden är inte tagen på Långholmen, men på Söder inte långt från holmen. Jo, det kan faktiskt se ut så även på Söder, det är inte bara stenstad - i alla fall inte om man vrider kameran rätt. Med rätt kameravinkel, eller verklighetsförfalskning om man så vill, kan man få det hela till ett paradis där härliga pastellfärger sköljer fram i höstsolens glans. Övriga bilder i det här inlägget kommer från Långholmen, måndag morgon.




Märkliga färger, djupgröna löv som går över till vinrött. Jag tror det är någon sorts lönn som presterar dessa konstiga övergångar.



Så vackert det är med dessa färger ...



... och så är det några djävlar som varit framme och klottrat. Hat är en nedbrytande sinnesstämning, men jag hatar faktiskt de självupptagna skitstövlar som håller på med detta klottrande. Kanske någon kommer och yrar om att man "förbättrat" bänkarna och papperskorgen genom kladdandet? Hur vore det med "förbättrandet" av nyllet på några av de där konstnärshjältarna genom några rejäla snytingar? Det vore väl "konstkritik" av högsta klass!

Höstlig vandring runt Riddarfjärden

Jag gick ett varv runt Riddarfjärden i eftermiddags. Höstlöven glödde samtidigt som himlen var täckt av moln, luften var lite disig, och därmed var läget bra för fotografering utan alltför starka kontraster mellan ljust och mörkt.

Höststädning. Några gubbar i en skylift beskär träd på Långholmen. Det ser ändå häftigare ut när det är arborister på gång, folk som svingar sig omkring uppe bland grenarna utan tekniska hjälpmedel av den här sorten.

Från Västerbron ser man färgerna nere på Långholmen och bort mot Kungsholmen och Stadshuset. På tal om färger: på våren är grönskan varierad i många olika toner, för att mot sommaren bli tämligen slätstruket "grön". På hösten är vi tillbaka i färgvariationerna igen, men nu ännu mer uttalade. Kan det vara som med livet - vi föds som original, växer upp till kopior, men på slutet bryter individualismen åter igen hos en del av oss?

Långholmens nordöstra sida. (Det berömda fängelset ligger inte åt det här hållet.) Det är en upplevelse varje höst när färgerna flammar upp bland Långholmens träd. Snart faller bladen bort och man kan se vilken stor stenbumling holmen i själva verket är. Och i bakgrunden ligger Söder och dess höjder. Tittar man efter bakom träd och hus så är Stockholm ett jäkligt backigt och stenigt ställe!

Villa Rålambshov, nedanför Västerbrons fäste på Kungsholmssidan. Enligt Stockholms byggnader: "Den lilla träbyggnaden med förhöjt gavelformat mittparti ligger vackert i sluttningen mot Mälaren." Det håller jag med om. Arkitekt var CC Gjörwell, och som av en händelse ligger Gjörwellsgatan bara en bit härifrån.

Med en poetisk sväng kan man säga att den här knäckepilen på Norr Mälarstrand tittar under lugg ut mot Riddarfjärden.

Riktar man kameran rätt kan man få det att se riktigt idylliskt ut med Strand Café på Norr Mälarstrand. Om några månader kanske isen ligger härutanför och pimpelfiskarna står där med sina borrar och fiskar ... ja, vad får de, abborrar kanske? Jag vet faktiskt inte.