Båtar vid kajerna?

Ja, bilden ser lite konstig ut kanske, men så här är det. Jag tog den någon gång mot slutet av sjuttiotalet, på Söder mälarstrand. Uppenbarligen var det under vintern, men det är inte snöhögar utan sand eller grus vi ser. Och bakom dem en sandpråm gissar jag, en sådan där som kom från sandtagen längre in i Mälaren och levererade till Stockholm. Andra pråmar lossade sten. Samma sak hände mitt emot på Norr mälarstrand. Före min tid kom pråmarna med ved i massor också. Olle Adolphson sjöng något i en melodi om "sura vedstaplars rad" på Norr mälarstrand.

Vet inte exakt var bilden är tagen, men det kan vara ungefär vid uppfarten till Torkel Knutssonsgatan. Kanske där det nu ligger båtar som är hotell och kontor, Rygerfjord, Vieille Montagne med flera.

Varför fundera över det? - Kanske för att det är ganska intressant vad vi gör med stränder och kajer. En del människor verkar vilja ha bort alla båtar, kanske för att de skymmer utsikten. Själv tycker jag att båtar och Stockholm hör ihop, att det är trivsamt att promenera längs kajerna och titta ut mot Riddarfjärden mellan båtarna. Staden grundades ju som en knutpunkt för vattenleder åt olika håll för länge sedan.

Sedan är det ju frågan vad det är för båtar och aktiviteter som skall prioriteras. En del båtar riskerar att försvinna på grund av åtstramade bestämmelser. En aspekt kan ju vara att dagens hotell, kontor och krogar gärna kan finnas och ockupera ett antal kajplatser ... och blir det kris och behov av omläggning av transporterna till Stockholm till fartyg så plockar man raskt bort dem från Söder och Norr mälarstrand!

Fler vinterbilder

Jo, man kan ju klaga på vintern (ibland är den så att säga i vägen) men den bjuder också på en del fototillfällen för personer med bildsinne - följande är klickbara för lite större format:



Fredag kväll och solen landar på Söder, mellan en hög skorsten och Högalidskyrkans dubbeltorn. Himmel och vatten får en isblå ton. Kanske riktig is snart är på gång.




En stund tidigare: ett hus vid Norr Mälarstrand speglar sig i en av dammarna vid den fina strandpromenaden. Jag antar att speglingen lördag morgon fick ske i nyis.



Ocn ännu lite tidigare: snön har lagt sig på taket till Strand Café och säven har fått fina små kragar av is.




Ett bildcollage från lördag morgon: det har frusit till runt rötter och grenar till pilarna vid Söder Mälarstrand. Jag antar att alla långfärdsskrinnare nu går och håller tummarna för lång och ihållande kyla, gärna utan så mycket snöfall. Och skridskoseglarna håller nog med, det är ju inte ofta de kan få komma ut antar jag.

För bara någon vecka sedan sjöng koltrastarna högt. Nu är de nog mer diskreta. Men det kommer andra tider, jag lovar!

Norr Mälarstrand förr

Tittade in på Stockholmskällan efter bilder av Norr Mälarstrand (tack för tipset, Gabrielle!). Varför? För att jag nyss lyssnat på Olle Adolphsons låt Sigge Skog, och det är ju en kungsholmslåt. (Om man skall vara ärlig: OA var nog den typen av trubadur som borde ha nöjt sig med att skriva bra låtar och sedan överlåtit åt bättre sångare att framföra dem, men det får väl gå för den här gången ...). Klicka på bilderna så blir de större!



Den här bilden är från 1938. OA sjöng om skutorna och om sura vedtravar, och det är ved staplad ungefär mitt på bilden. Bakom veden sticker överbyggnaden på några båtar upp. Man ser av skuggan att den är tagen ungefär vid middagstid. Jag antar att veden ligger på det som numera är Rålambshovsparkens strandpromenad. Var det här OA och kompisen Sigge stod och metade mört? Samma hus som idag tror jag, så när som på en byggnad med hög smal skorsten borta vid Kungsholmstorg. En av de gamla industrierna kanske?




Så här såg det ut 1931 - ett ganska tidigt färgfoto alltså. En personbil, en omnibus och en lastbil utgör större delen av trafiken. Utanför bageriet till vänster kan man sitta ute på trottoaren och fika. Jag tycker det ser ut som en stenupplag till höger om bussen. Sten och sand lades ju upp på både Norr och Söder Mälarstrand ända in på senare år, men nu är väl den verksamheten slut? Ovanför lastbilsflaket skymtar husen på Mariaberget på Söder. På en av de närmsta balkonger står en kvinnsperson. Kanske hon funderar vad det är för figur som står med en kamera mitt i gatan i den våldsamma trafiken?



En bild från 1937 men den känns aktuell på något sätt. Uppbruten snötäckt is driver iväg på Riddarfjärden. Bildvinkeln var ny på den tiden. Fotografen måste ha stått på Västerbron och fångat den magnifika utsikten ned mot centrala Stockholm. Notera den ganska enhetliga profilen. Det som sticker upp är Stadshuset, Rådhuset och några kyrktorn, samt raden av hus på Kungsklippan. Höghusen i centrum ("de fem trumpetstötarna") skulle ju inte komma förrän flera årtionden senare, och nu är ju nya höga hus på väg upp. Vi får en ny profil ned mot centrum vilket får ses som ett led i stadens utveckling -åt något håll.

Ett varv runt Riddarfjärden

Att gå ett varv runt Riddarfjärden i Stockholm är ofta inspirerande, samt bra för hälsan. Motion är nyttigt. Det gamla kända blandar sig med det nya, det finns alltid något att titta på och fundera över.


För en stund sedan gick jag däruppe högt på Västerbron. Från brokrönet har man en stor vy över stränderna runt den här delen av Mälaren. Nu går jag förbi en av bryggorna vid Norr Mälarstrands strandpromenad. Det är verkligen en promenad - alltid folk som promenerar här, joggar, rastar sina hundar, badar, solar, eller kanske sitter med en tidning eller en bok på en av de här trevliga bryggorna. Ett av de trevligare platserna i stan tycker jag.

Jag tycker att måsarna på Riddarfjärden har blivit livligare de senaste dagarna. Har det något med den annalkande våren att göra?



Idag låg den kända gamla pontonkranen Lodbrok vid Kungsholmstorg. Något arbete pågår där som tydligen kräver rejäla lyft. För några år sedan rände Lodbrok in i Essingeleden och orsakade ett fruktansvärt trafikkaos i Stockholm, och som straff för detta blev den förvisad till Piteå. Men i nåder får man komma tillbaka och jobba ibland. Här är kranen nedfälld, men är den rest i hela sin längd ser man vilken bjässe Lodbrok är.

Lodbrok hade hjälp med manövreringen av två bogserbåtar. Örjan till höger, och Tom som här kommer på vänstersidan. Tom rörde sig med nästan balettdansarfiness i det isfyllda vattnet.



Riddarholmskyrkan, några konstiga figurer tittar ut från taket. Det är fult att lipa, hörni! Själv tog jag ett varv runt kyrkan och spanade efter tornfalkarna, men såg inga.



Här är ännu mer arbete på gång, i samband med Citytunneln. En pråm kommer lastad från Söder Mälarstrand mot Riddarholmen, och i lasten ingår två lastbilar som verkar vara laddade med cement. Det är mycket byggande nu i Stockholm. Bakom båtarna ligger Söders höga förkastningsbrant mot Mälaren och i högra kanten ligger Münchenbryggeriets röda fasad och höga skorsten. Det måste ha varit en rejäl jordbävning när den här branten, som är miltals lång i västöstlig riktning, bildades mot slutet av senaste istiden. En del av marken sjönk och blev Mälaren.

Höstlig vandring runt Riddarfjärden

Jag gick ett varv runt Riddarfjärden i eftermiddags. Höstlöven glödde samtidigt som himlen var täckt av moln, luften var lite disig, och därmed var läget bra för fotografering utan alltför starka kontraster mellan ljust och mörkt.

Höststädning. Några gubbar i en skylift beskär träd på Långholmen. Det ser ändå häftigare ut när det är arborister på gång, folk som svingar sig omkring uppe bland grenarna utan tekniska hjälpmedel av den här sorten.

Från Västerbron ser man färgerna nere på Långholmen och bort mot Kungsholmen och Stadshuset. På tal om färger: på våren är grönskan varierad i många olika toner, för att mot sommaren bli tämligen slätstruket "grön". På hösten är vi tillbaka i färgvariationerna igen, men nu ännu mer uttalade. Kan det vara som med livet - vi föds som original, växer upp till kopior, men på slutet bryter individualismen åter igen hos en del av oss?

Långholmens nordöstra sida. (Det berömda fängelset ligger inte åt det här hållet.) Det är en upplevelse varje höst när färgerna flammar upp bland Långholmens träd. Snart faller bladen bort och man kan se vilken stor stenbumling holmen i själva verket är. Och i bakgrunden ligger Söder och dess höjder. Tittar man efter bakom träd och hus så är Stockholm ett jäkligt backigt och stenigt ställe!

Villa Rålambshov, nedanför Västerbrons fäste på Kungsholmssidan. Enligt Stockholms byggnader: "Den lilla träbyggnaden med förhöjt gavelformat mittparti ligger vackert i sluttningen mot Mälaren." Det håller jag med om. Arkitekt var CC Gjörwell, och som av en händelse ligger Gjörwellsgatan bara en bit härifrån.

Med en poetisk sväng kan man säga att den här knäckepilen på Norr Mälarstrand tittar under lugg ut mot Riddarfjärden.

Riktar man kameran rätt kan man få det att se riktigt idylliskt ut med Strand Café på Norr Mälarstrand. Om några månader kanske isen ligger härutanför och pimpelfiskarna står där med sina borrar och fiskar ... ja, vad får de, abborrar kanske? Jag vet faktiskt inte.