Spår och sol sista januari

Morgonsol över Årsta skog. Det är sista januari idag. I morgon börjar februari, och det är ju "vintermånaden" enligt alla gamla märken. Hoppas kylan håller i sig några veckor till, och sedan lugnt och stilla ger rum för milda vårvindar och flyttfåglar och modiga små blommor!



Ett rådjur har varit ute och vandrat här för en stund sedan. Ett av dessa rådjur som lever nästan ända inne i stenstaden. Ge rådjuren en liten skogsplätt och de kan gömma sig när du går förbi, och du märker dem inte!



Jag kollade inte upp spåren, men de fanns på andra sidan den här gångbron över järnvägen. Kanske rådjuret fortsatte över bron och ner mot Södertäljevägen och Liljeholmen.



Vinterdag som sagt. Till och med rännan över Årstaviken har frusit igen.

Himlaljus

Månen stod norr vid sjutiden. lördag morgon, och den lyste med ett egendomligt rött sken. Hur skall man definiera färgen? Rosévin kanske, eller rödsprit? - Nå, kallt var det i alla fall denna morgon.

Något senare - soluppgång vid en gatkorsning i Huddinge.

Och se det gyllene bärnstensfärgade solljuset som kommer in i denna snöiga busskur vid Flemingsberg!

Plankan - kampen går vidare

Här är ett par bilder som jag tog vid Plankans anslagstavla på Varvsgatan. Klicka för större och läsbarare format. Det är klipp från lokal-gratisbladen med argument som man kan eller inte kan acceptera.

Hade inte Plankan byggts på det här sättet från början - om man exempelvis låtit Brännkyrkagatan varit kvar och byggt två smalare huslängor i stället för ett jättehus med en jättegård - hade diskussionen aldrig blivit aktuell.

Nu har man en stor och fin och sommartid grön innergård (se bilder från juni förra året), samtidigt som det finns andra parkområden i närheten. På några minuter är man i Högalidsparken, Skinnarviksparken, Tanto, området runt Kristinehovsgården och ytterligare några ställen med parkkvalitet. Det finns ju en parksträng längs Söder Mälarstrand som inte är särskilt mycket utnyttad exempelvis. Så ur den synpunkten är gården inne i Plankan inte helt omistlig.




Samtidigt kan man misstänka att det blir ett ganska stökigt boende ett tag framåt om man skall sätta upp nya konstruktioner inne på gården. Det lär inte passera ljudlöst.

Angående just K-märkning så undrar jag: är detta ett kulturellt omistligt inslag i Stockholms innerstad? Själv tycker jag att de nya husen bakom Stadshuset vid Klara sjö är mer kulturstörande än ingrepp i Plankan som knappast kommer att synas för flanören på omgivande gator. Nja, det är svårt att ge ett definitivt omdöme. Jag kan bara fundera och spekulera.

Slussenutställningen

Jag var och tittade på utställda modellen av nya Slussen i eftermiddags. Och fler än jag hade gått till Peder Myndes backe 3 för att titta, fundera och diskutera. Här är en länk till stadens nätsajt där det står om saken också.

Stadens vision för den nya Slussen är att den ska vara en mötesplats i världsklass som tar tillvara Stockholms unika närhet till vattnet. Samtidigt ska Slussen vara en trygg och attraktiv kollektivtrafikpunkt och inte minst en fungerande sluss som kan reglera Mälarens vattenstånd En ny vattennära mötesplats skapas i harmoni med platsens historiska kvalitéer, säger finansborgarrådet Sten Nordin.

– Levande stadsrum och nära kontakt med vattnet är bärande inslag i nya Slussen. För promenerande stockholmare skapas trygga offentliga rum medan betong och trafikleder minskar med över hälften. Jag tror att nya Slussen kan bli ett av stockholmarnas mest uppskattade vardagsrum, säger stadsbyggnads- och fastighetsborgarrådet Kristina Alvendal.

Honnörsord som "trygg", "attraktiv", "i världsklass" och liknande viner genom luften. Sedan är frågan hur det blir i verkligheten. De ovanstående politikerna kan misstänkas anse att bara månglarna får ta över så mycket som möjligt ordnar sig det andra. Själv är jag tveksam till det, bland annat för att det nyliberala projektet bröt samman för inte så länge sedan.



Men det är kul att beskåda modeller i verkligheten. Man har tagit steget från ritningar i två dimensioner till tre dimensioner som kan beskådas från olika håll. Ännu så länge tycker jag att den här sortens uppställningar kan konkurrera med dataanimationer.

Bilden närmast ovan och nedan visar något som inte är trevligt: åtta stora jäkla filer som drar förbi Gamla stan! Det är tydligt att bilistgänget fortfarande sitter kvar i maktens korridorer och intrigerar. När nu den svenska personbilsindustrin kraschar och försvinner ur landet (jag undrar om inte folket på Saab borde spana efter nya jobb snarare än jubla för att de köpts av en holländare) borde väl trycket hos billobbyn minska åtminstone något?




Här har vi Slussen sedd från Mälaren, och med något som är viktigt och till skillnad från åttafilaren ovan också är bra: vattnet från Mälaren har fått mer utrymme för att rinna ut. Det behövs för om, eller kanske snarare när, nästa stora högvatten kommer i Mälaren. I december 2000 klarade vi oss med ett nödrop från att få centrala delar av Stockholm lagda under vatten. Nästa gång kanske vattennivån är ytterligare någon decimeter högre, och då gäller det att få maximal utströmning ur Mälaren.

Samtidigt har vi det motsatta problemet: höjt vattenstånd i Östersjön kan få bräckvatten att gå upp i Mälaren och hota denna enorma färskvattenbalja. Med andra ord måste det gå att spärra vatten som rinner uppåt också, och det vet jag inte om det här förslaget klarar.



Många gick omkring i tyst begrundan, andra var inblandade i livliga diskussioner. Det är bra, det är en av demokratins grundvalar och folk möts, pratar, och förhoppningsvis lyssnar också.



Här är skärningen mellan Slussen och Söder, med Franska bukten i bildens nederkant. Ovanför den i överkanten är Södermalmstorg och nuvarande Stadsmuséets hus. Torghandeln tänker man sig fortfarande ha kvar. Det syns mig vara lite tokigt att Stadsmuseet även i framtiden delvis skall ligga som i en grop. I bildens högerkant ligger ett trekantigt hus. Undrar om man tänkt bakåt i historien? Ungefär på den platsen låg ett trekantigt hus, kallat "strykjärnet", innan den nuvarande Slussen byggdes på trettiotalet. Min morfar hade sin frisörsalong där ett tag på tjugotalet för övrigt.

Intressant, som sagt. Vad jag bland annat saknar är information om var knarkare och fyllon förväntas hålla till i den framtida strukturen. För jag tror inte att de försvinner. Eventuellt drar de iväg till den nya och får man hoppas trevligare terminalen för bussarna till Nacka och Värmdö.

Snöig eftermiddag i Stockholm

Det snöade när jag gick ut i eftermiddags, men det räckte knappast till för att jaga fram katastrofstämning. Värre har jag varit med om! Stadshuset ses bara som en otydlig skugga över Riddarfjärden, och det positiva här är att blafforna till byggnader bakom Stadshuset har suddats ut.




När mörket började falla infann sig stämningen av ... ja, hur skall man definiera det? Gatlyktor, snömodd, mörka människor som hastar fram på Söders gator ... vinter är det i alla fall, och åtminstone skidåkarna torde glädjas. Själv får jag en känsla av melankoli när det ser ut så här.



Så här såg det ut vid Mariatorget vid halvfemtiden ungefär. Tror jag hellre ser snödroppar än snöflingor. Det är bara att hålla ut!

Pendeltågselände redan innan ovädret bryter ut!

Så här står det just nu på SL:s hemsida:

Märsta-Södertälje: Oregelbunden trafik och kraftiga förseningar.

Bålsta-Västerhaninge: Oregelbunden trafik och kraftiga förseningar.

Övriga linjer: fungerar bra.

"Övriga linjer" - det är ju rätt lite i förhållande till vad som först räknas upp. Det verkar som om hela pendeltågsnätet har gått på knäna de senaste dagarna. Nu varnas det för oväder och störningar på grund av detta i eftermiddag. Men det behövs ju inget oväder för att få stopp på tågen och göra snömos av tidtabellerna! Vagnfel, tågfel, växelfel, spårfel, signalfel ... har jag glömt något?

I morse skulle jag åka ut till Flemingsberg för ett snabbt ärende. Tågförsening utåt, men det gjorde inte så mycket, jag hade ingen tid att passa. Bara en rulltrappa (uppåt) fungerade för att ta sig upp på berget ovanför stationen, och den snedgående hissen bredvid tror jag inte har gått på en vecka eller så. Skulle tro att en person med barnvagn eller som har svårt att gå knappast kan ta sig ner till stationen den vägen.

Hemåt började det med tågförsening, sedan en stoppsignal vid Älvsjö. Där blev tåget stående och efter en stund meddelades totalstopp på grund av ställverksfel vid Stockholms central. Just det , ställverksfel också, men det är en sällsynt företeelse och lätt att glömma. Väl ute på bussplan nedanför stationen var alla bussar som gick i någon vettig riktning redan fulla med folk. Jag fortsatte till fots i riktning hemåt. Det är nyttigt med motion. Jag tog tunnelbanan från Liljeholmen. Där var nedåtgående rulltrappa ur funktion.

Motion är nyttigt men det är banne mig inte nyttigt med ett pendeltågssystem som ständigt verkar vara på gränsen till att klappa ihop. Här behövs kraftiga investeringar för att underhålla befintligt system samt fortsätta utbyggnaden av kollektivtrafiken. Finns det inga pengar till det så finns det inga pengar att bygga motorvägar runt stan heller.

XXXhök på Årstabron

Så här var utsikten från Årstabron i morse. Isen låg över Årstaviken mellan Söder och Marievik och det var väl ungefär fem grader kallt. Soligt och fint var det.



Om man vände blicken åt andra hållet var det brons nedkladdade snötäckta betong och räls, och därbortom Årsta skogs grå disiga sluttning, man kunde se.



Till och från hördes ett skrik ki-ki-ki-ki-ki som jag kände igen som duvhök eller sparvhök. Man brukar höra det från Årsta holmar ibland. Nu tyckte jag skriket hördes ganska högt, och så såg jag med ens fågeln sittande på järnvägens kontaktledning. Jag tror att det är en duvhök, men jag kan inte svära på't, och med min lilla fickkamera får man inte bättre närbilder än så här.

Inte så långt härifrån har det startats en "fågelbar", och den kanske inte bara fixar mat åt hungriga vinterfåglar utan fixar också några välgödda småfåglar åt höken?

Tro det eller ej, men det här är det femhundrade inlägget på den här bloggen!

Varmt på rondell-älg-kamelen

Fotot tog vid halvniotiden. lördag morgon. Som synes har den märkliga hybriden av kamel och älg i rondellen vid Tellusborgsvägen fått varma omslag på pucklarna. Det måste kännas skönt när vinterkylan tar i! Är det månne några djurvänliga stickningsentusiaster som varit framme och gjort en insats? Jag tycker det ser ut som stickning i alla fall.

Rädd blir jag ...

... när jag får se sånt där hänga uppe under takrännan. Ängslig om livhanken som jag är går jag då gärna ut i gatan. Just i det här fallet gick det bra, för det var i den del av Heleneborgsgatan som tar slut innan den kommer ner till Långholmsgatan, och där är det inte så mycket trafik, Att få en sådan där klump i skallen ... usch nej!

När jag gick i Högalidsskolan i början av sextiotalet var det en kille som fick, inte en istapp men en grov flaggstång i huvudet. Tror den bröts vid ett häftigt blåsväder. Killen klarade sig men jag undrar om han återhämtade sig någon gång.

Just det hus där tappen på bilden hänger har jag för mig brukar ha grejor hängande när det är vinter, och så sätter man ut någon varningsskylt som får vara kvar tills våren har töat bort eländet. Vid något tillfälle när jag gick förbi där brakade det till, och alldeles invid mig sprutade det stora isklumpar ut ur en stupränna. Kunde ha gått illa om någon råkat befinna sig mitt i sprutet misstänker jag.

Undrar om det var bättre med snö- och isröjning förr? I alla fall hävdade min mor att det var bättre ordning utanför husen så länge fastighetsägarna själva fick ta ansvar för att det hölls snyggt. Sedan tog kommunen över, och det blev sämre. Och det kanske stämmer - ser man folk som städar på gatan numera, spolar trottoaren och så, är det ofta utlänningar som har affär där. De har inte vant sig vid att det finns en kommun som fixar renhållningen, kanske. Men tak och rännor är defintivt fastighetsägarnas domän.

Så sent som på 1910-talet fanns det en förordning i Stockholm om att man skulle ta bort snön på gatorna, men låta en mittsträng vara kvar. Det fanns fortfarande slädar som gick i stan på den tiden, så det gällde ju att inte förstöra deras före.

Fantastiska planeten Söder

Kolla Söder alltså! Allt är förberett, bara solen vill komma fram är det fritt fram att slå sig ner och mysa på solstolarna under parasollen i friden bakom före detta Skatteskrapan. Vet inte om parken har något särskilt namn här faktiskt. Hallandsgatan och Vartoftagatan stod det på de närmsta gatskyltarna.

Verkar vara ett trevligt ställe att uppsöka och slå sig ned med utflyktstermosen! Behöver man gå någon annan stans när man befinner sig på Planeten Söder!?

Konsumister och lattedrickare går dock in i nya gallerian i Skrapan. Undrar om butikerna en trappa upp har svårare att dra till sig kunder eftersom de här markeringarna finns på golvet innanför en av ytterdörrarna?

Det är ju faktiskt så att det exakta läget kan vara väldigt viktigt för en butik. Ligger den "fel" några meter kan det betyda en hel del. Jag tror att den affär där jag köpt en del grova skor fick ett lyft när den flyttade kanske hundra meter från hörnet Lignagatan/Hornsgatan ner till Hornstull för några år sedan. Det är ju mycket mer folk som rör sig där. Man märker samma fenomen när man går nere i centrala Stockholm. Några meter från de stora gatorna dör såväl folk- som affärsliv snabbt ut, även mitt på dagen.

Mycket av diskussionerna inom yimby handlar om det, hur staden skall livas upp. Här finns ett yimbyinlägg om en affär på utgående vid Hornstull. Där hävdas att Stockholm saknar halvcentrala lägen, och det är nog inte så tokigt observerat. Det är dåligt med mellanlägen här, antingen är det livligt och centralt eller också är det närapå stendött. Stan är mer digital än analog, så att säga.




Bara en fundering på arkitektur innan jag slutar: jag stod och väntade vid rödljuset i korsningen Ringvägen-Rosenlundsgatan, och efter en liten stund kom jag på att jag stod och tittade på det där nya huset utan att egentligen se det. Vad kan det ha för betydelse? Har fler den upplevelsen (av att inte ha någon upplevelse)? Kan det vara bra att ha en diskret arkitektur som inte syns, eller skall det vara något som syns och berör? Är det husets funktion som är det viktiga, inte hur det ser ut, eller är den estetiska upplevelsen i människor som bara passerar en del av funktionen? - Vad det gäller "paradbyggnader" är svaret givetvis jakande, de byggs för att ses, men hur är det med ett vanligt bostads- eller kontorshus?

Hornsbruksgatan - förslag till klassisk Söder-gata

Jo, det här är ju mest skoj, men kanske någon kan luras att ta't på allvar i alla fall. Jag har helt enkelt med hjälp av papper, penna och vattenfärg, samt med fotot överst som underlag - det är taget på nyårsafton 2009 - gjort en ny skiss av Hornsbruksgatan. Det handlar om eventuell bebyggelse på parksidan, det som man återigen protesterar mot på affischen nedan. För den som vill klaga över att det blev fel med en del proportioner på min skiss säger jag bara "gör'et bättre själv" (det brukar vara ett bra sätt att få tyst på gnällspikar). Nå, gör jag om det kanske det blir bättre. Man kan ju använda linjal i stället för att virra med frihandsteckning. Observera att bildens gråvinter blev grönskande sommar på skissen, men så brukar det väl vara när riktiga arkitekter är i farten?

Jag kallar detta förslag "den klassiska Södergatan". Det går ut på att man sätter ett nytt (fast med gammalt utseende) och trevligare skal över den bunker-byggnad som är nedgången till tunnelbanan, samt bygger några helt nya små hus i gammal söderkåksstil på båda sidor. Om de skall vara med inbyggda vägglöss tar jag inte ställning till, men råttor torde det finnas god tillgång på i parken. Det finns en återvinningsstation där också, och den kunde man ju ställa in i ett klassiskt skjul så den kommer under tak. Dessutom borde återvinningsställena förses med permanent bemanning för att hålla ordning.

Husen kan så att säga pallas upp mot bergsbranten. En gång semestrade jag i ett litet hus i Karlskrona. Det var byggt på en bergsknalle och det var olika nivå i de olika rummen - man hade helt enkelt anpassat golven till ojämnheter i klippan därunder. Det kunde man ju göra här också. Man bygger utan att göra våld på underlaget.

Hur som haver: man anlägger en klassisk Södergata mellan Varvsgatan och Borgargatan. Får jag boka in mig i en vindskupa som tack för förslaget?



Tog den här bilden i går. Jo, här är det folk som nog dissar mitt och alla andra förslag per omgående. Och det här sådant här som gör yimby-Anders ledsen, och det håller jag med om att det inte är så jäkla positivt.

Men det där med knivsöder? Ligger det här? Jag har ingen kunskap om detta, men jag fick för mig att detta är de skumma mördarkvarteren på andra sidan av Götgatan, i Katarina församling. Här i Högalid finns det väl inga kniv-gangsters?!

PS. Undrar om man kan göra något åt gångbron över Varvsgatan? Grå och betongtrist. DS

Brandkåren på Heleneborgsgatan i förmiddags

Det var mycket tutande från sirener strax efter elva idag. Här kommer brandkårens ledningsbil farande nerför Varvsgatan. Strax dessförinnan hade en annan brandbil åkt förbi och svängt ner på Heleneborgsgatan.



Här har vi den, parkerad på tvärs över gatan. Polisen var där också, och hade satt upp band för avspärrning. En buss på väg mot Reimersholme fick backa och ta en omväg för att komma vidare.



Jag gick närmare men såg vare sig rök eller eld. De brandgubbar jag såg verkade också avspända. Ett gäng stod och pratade utanför den indiska restaurangen i stället för att springa runt och dra slangar, ta på sig rökdykardräkter, dra ut stegar eller göra andra spännande saker. Undrar om det var brand i en flottyrgryta eller liknande, det händer väl i restaurangkök ibland.

En sista reflexion bara: är inte brandbilarna i Stockholm väldigt gamla? Jag tycker de har sett ut så här så länge jag minns dem, och det är ju sedan jag gick förbi Kungsholmens brandstation på femtiotalet.

Klimatfunderingar vid Årstaviken

Det är vinter igen, en vinter som SMHI jämför med 2001 och 2002.

Den mycket milda perioden från den 4 följdes av en rejält kall period som med kortare avbrott varade året ut. Efter många år med ofta stora temperaturöverskott i december fick vi i år underskott i större delen av landet. Under senare år är det framförallt december år 2002, men även 2001, som varit kallare än normalt.

Kylan slog till först en bit in i månaden. Somliga personer som tror att man kan uppfatta klimatet genom att titta ut genom fönstret någon enstaka dag har fått för sig att detta innebär att det inte stämmer med global uppvärmning. Jag nämner inga namn, men en i övrigt vettig bloggare i Stockholm föll för det och meddelade att han inte trodde på uppvärmningen längre.



När forskare med hjälp av satelliter mätt temperaturen globalt (och det är den globala temperaturen som räknas, inte hur det råkar se ut utanför ditt fönster) har de kommit fram till att december 2009 är den sjunde varmaste under de senaste 31 åren.



Ovanstående foton tog jag i eftermiddags: rinnande vatten har frusit vid klipporna i Årsta skog, och isen ligger vit och snötäckt på Årstaviken. Stämningen är grå.

Kostnader för ett slott i Solna

Via den här länken, vänligen förmedlad av tidskriften Arkitektur som samtidigt berättar om en liknande historia för hundra år sedan, hittar vi uppgifter på kostnaderna för att inhysa ett par överklassungdomar i ett litet slott i Solna:

I renoveringsarbetet ingår:
• Ombyggnadsåtgärder som görs särskilt för att anpassa byggnaden till bostad med plats för representation som exempelvis kök, tvättstuga och badrum. Den beräknade kostnaden för ombyggnadsåtgärder är 7,6 miljoner kronor.
• Underhållsåtgärder såsom installationsbyten med åtföljande byggnadsarbeten; byte av avloppsstammar, tekniska el- och VVS-installationer samt brandskyddsåtgärder. Dessa åtgärder hade behövt vidtas oavsett användare. Den beräknade kostnaden för underhållsåtgärder är 16,7 miljoner kronor.
• Säkerhetsarbeten till en beräknad kostnad av 16,1 miljoner kronor.

Vad blir det? Över 40 mille! Kunde de inte ha köpt en stor billig kåk i Bastuträsk eller så, och betalt med egna pengar? 16 miljoner bara för "säkerhetsarbeten", det låter skumt. Hur mycket av parken kommer att finnas kvar sedan hemligjönsarna tagit över?

Ny omgång vinterbilder

Natt och vintrig hamnmiljö: lyktornas ljus reflekteras i Hammarbyslussens svarta vatten. Om inte alltför många månader kommer det att vara stor trafik av stora och små båtar här igen.



En blixtbild mot frostiga kvistar ger alltid ett intressant resultat. I detta fall var det en tall som stod för underlaget, och tallen själv stod i Årsta skog.



"Hejhå, gamle beckbyxa" skulle man kanske kunna utbrista om man såg någon sailor boy på den här skutan, men det gjorde man inte. Rosenberg, förtöjd vid Liljeholmskajen. En skeppskunnig person har meddelat mig att den rundade formen på överbyggnaden är typisk för bogserbåtar från USA. - Ja, rattade inte "Steamboat Willie" en sådan skuta?



Som en stor och något havererad glasstårta lyser den snötäckta högen på Liljeholmskajen. Under snön döljer sig som tidigare de söndermalda resterna av Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen.



Det här ser ut som rena gråskalan, men det är en färgbild. Det var disigt ikväll, och det gjorde bilderna gråare. Här är närmast ovanför den snökrönta klippan Högalidskyrkans urnlund, och bakom den sticker det norra tornet upp.

Inspirerande vid Handeterminalen

När jag läste ett inlägg i bloggen Dagens Kotka funderade jag på om det inte fanns någon lämplig bild från Handenterminalen i mina samlingar:

För att hålla vinsterna uppe har många elever i s.k friskolor inte tillgång till en skolgård. Banalt kan tänkas men hur kul är det att springa omkring i Handenterminalen med piss och klotter på väggarna ?

Och det hade jag, en som togs 12 december 2008. Här kan man se att det finns mer inspirerande miljöer än klottrade väggar!



Barnen kan ju springa ut på rasterna och ägna sig åt "bus-spotting"? En motsvarighet till "train-spotting" alltså, vilket ju också kan göras i närheten om man känner för det. Räkna pendeltåg om det inte är kul att räkna bussar.

Vintrig förmiddag vid Erstavik

Så här såg det ut vid halvåttatiden i morse. Månen lyser över en vintrig skogsväg. Skogen är tyst. Det är i alla fall morgon på gång, och snart kan man se spåren efter rådjur eller kanske dovhjortar i snön. Båda arterna finns i skogarna omkring Erstavik.



En märklig molnsky skjuter upp över skogsbrynet. Jag förväntar mig att om några månader kommer det att vara ormvråkar som svävar över den där skogen.



Bortom en snöig vidd, men framför en rödlila morgon, sticker taket på Erstaviks herrgård upp. Ett gods med anor bakåt till medeltiden.



Där ligger blank is frusen i ett dike. Vintersnön har subtila blå toner. De blå tonerna, vinterns blues, fick senare vika för gladare toner när solen för ett tag fick överhanden över dunklet och gjorde fälten bländande vita.

Skogskyrkogården söndag morgon

Jag var ute en sväng på Skogskyrkogården i morse. Rakt upp var himlen ännu svart när jag gick in genom huvudingången. När jag konstaterat detta faktum noterade jag också trädet som hängde över grindarna med kala grenar, linjer av snö, en del kvarhängande torra löv - samt tänkte att en blixtbild kanske skulle kunna bli fin i detta läge. Annars är det sällan jag använder blixt. Men här blev det ett motiv i svart och silver.



Måhända den första bilden verkar lite spöklik, men inga gastar var ute och gastade denna söndagsmorgon. De enda varelserna i rörelse jag såg var ett par joggare. Är jag bara gammal och gnällig, eller har jag rätt när jag funderar om det är riktigt att jogga på begravningsplatser? Även om det är en begravningsplats som är inbäddad i härliga tallskogar?

Hur som helst: det är knappt en minut mellan den övre och den nedre bilden, och himlen ljusnar redan i öster. För den som funderar över livets förgänglighet så leder backen upp mot Trons, hoppets och heliga korsets kapell. Ligger inte Skogskyrkogårdens krematorium där också? Pristävlingen om ett nytt krematorium avgjordes i slutet av förra året. Vi skall alla den vägen ... etc, etc. Här finns dokument om gamla krematoriet från 1940.

För den som tycker att dessa tankar ändå verkar dystra kan jag påpeka att om bara några månader kan man nog vandra bland Skogskyrkogårdens tallar och höra koltrastar, duvhökar, talgoxar och andra fåglar ge hals, och se årets nya blommor som ivrigt skjuter upp för att glädja oss. (Nja, blommorna struntar i oss och fåglarna sjunger inte "Skaparens lov", men vi kan väl låtsas!)