Alla helgons trafikstockningar och mörker

I DN skriver Epstein att det behövs bättre insatser av SL vid Skogskyrkogården under Alla helgons dag. Det är mycket folk som vill ut och in, nämligen!

Själv har jag noterat detta sedan några år, och på väg dit så kliver jag av tåget i Sandsborg och går genom begravningsplatsen där för att komma ner till Skogskyrkogården. Det tar nog ungefär lika lång tid som att stå och vänta på att överhuvud taget komma ner från perrongen vid Skogskyrkogården. Fast det var jäkligt mörkt i år så jag lyckades för en stund närapå gå vilse bland gravarna i Sandsborgs begravningsplats! Men så småningom kände jag i mörkret doften från korvnasarna som håller till vid ingången till Skogskyrkogården, och då var det klart att jag var på rätt väg!

På hemväg försökte jag mig inte ens ta mig upp till tunnelbanan. Jag fotvandrade till Gullmarsplan och tog tåget där i stället. Det är alltid nyttigt med motion!

Här var det lugnt och stilla - urnlunden i Högalidskyrkan

Om någon tycker att det här verkar mörkt så beror det på att det var mörkt som tusan! Tur att det finns några bra landmärken att navigera efter i letandet efter rätt grav på Skogskyrkogården - flyttar man på dem blir det besvärligt för mig! 

Somliga gillar att fotografera ljus - som här i Katarina kyrka. Hur själva bilden blev kan man se här

Panorama från Långholmen

Det finns vanliga stockholmsvyer, och det finns sådana som jag tror är mindre vanliga. Den här bilden (är egentligen två som datorn fått tråckla ihop) är tagen från en bergknalle på västra Långholmen och är nog mindre vanlig. Klicka upp för bättre insyn! I förgrunden ligger Långholmens träd, och sedan den halvmoderna bebyggelsen på Reimersholme. Högalidskyrkan utgör ett präktigt landmärke i bakgrunden. Man bör nog titta på, och begrunda, många sådana bilder från olika vinklar innan man låter sig pratas omkull av höghusentusiasterna.

Vår på Söder

En motsträvig hälsena gör mina promenader ganska korta, men även en kort promenad i omgivningen visar att det händer något. Vinterjackan börjar kännas ganska varm, luften är lite annorlunda, himlen verkar rentvättad ...

Den blå himlen och de lätta vita molnen bakom Högalidskyrkans dubbeltorn, bergsklackarna som tittar fram  allt mer i backen bakom den gamla grindstugan på Varvsgatan medan snön grånar och drar sig tillbaka - vad är detta, om inte vår på Söder!

I en backe kan man studera geologi i litet format - en miniversion av istidens älvar bryter fram ur en miniversion av istidens jöklar. Den sveper inga jätteblock med sig den här strömmen, men gruskorn kan den flytta på och rada upp som det faller sig.

Som en nunatak som reser sig högt och snöfritt över den grönländska inlandsisen står stenen. Fast jag tror (hoppas) att ingen är ute i den grönländska isvärlden och klottrar på klipporna.

Ett gyllene ljus mellan vinter och vår

Det är mycket att göra dessa dagar, men jag smet ut på en kortare promenad strax innan solnedgången igår. Och solen hade verkan: grönfinkar visslade i träden vid Pålsundskanalen, allt medan villan och träden ovanför Mälarvarvet fick gyllene färg i ett ljus som suddade ut konturerna. Bara några meter därunder var det skugga och vinterdystert.

Ljus - det är något konstnärer gillar att prata om. Och samma ljus som skapade gyllene färger och oskärpa vid Pålsundskanalen verkade för fullt över Riddarfjärden och stadskonturen på andra sidan. Man behöver inte åka till Bornholm eller Skagen för att "finna ljuset". Börjar det inte kännas en föraning av vår i luften också, trots att vintermånaden februari ligger framför oss?

Bara några minuter senare skapade moln och solnedgång en koboltviolett himmel med inslag av indigo och gulockra bortom Högalidskyrkans dubbeltorn. Än ligger snö och is på illa röjda gator, men snart hivar vi oss förhoppningsvis upp ur vinterns kalla hål! Bilderna gör sig bättre i uppklickat format.

Ljus i novembermörkret

Man kan tända ett ljus i ett kolumbarium ...

... i ett kapell på en begravningsplats ...

... eller bidra till den vintergata av ljus som i skymningen faller ner på Skogskyrkogården mellan de höga tallarna. Hur man än gör så blir det lite värme i den råkalla novemberkvällen, en stund för eftertanke. Man kan tänka på de som gått bort, man kanske kan tänka på sig själv och vad man gör i livet - man kan tänka på nuet och framtiden. I kväll lade sig frosten när solen försvann, och månne vi har frostiga tider framåt. Men, det finns hopp om en ny sommar när vi har annat än de avlidna att tänka på.

Hakkors i Högalid

För några dagar sedan gick jag förbi den här flotta entrén på en obemärkt bakgata i Högalid. Det var inte första gången, men nu råkade jag tittade närmare på själva porten. Det var ju ett särskilt mönster där ...



... som syns bättre om man klickar upp bilden i större format. Till vänster ett mönster av rättvända, till höger samma mönster men av felvända hakkors. Övre axeln skall sticka ut åt vänster för att det skall bli rätt.

Undrar när det här kom till? - Jag konsulterar boken Stockholms byggnader och där står det att beslutet att bygga villor här togs 1912. De villor som sedan verkligen byggdes längs Skinnarviksringen verkar vara från 1920-talet. Dörren kanske är original från den tiden, liksom ...



... det här hakkorset som finns i portalen till Högalidskyrkan. Många tyckte väl helt enkelt att det var en gammal trevlig solsymbol och symbol för god tur. Som synes är korsets armar rättvända även här. Det var de dumma nazisterna som spegelvände hakkorset - vilket innebar att det blev en symbol för olycka i stället.

Växtlighet i slutet av maj

Maj månad är snart slut. I Årstabäckens ravin blommar skogsnävan. Förr kallades den midsommarblomster, men det verkar ju vara fel namn på en blomma som åtminstone i södra och mellersta Sverige har gjort sitt för året nästan en månad innan midsommartiden. Så nu får den heta skogsnäva i stället.

Den som undrar var de små tallbarren kommer ifrån kan studera den här företeelsen närmare. Tittar man närmare på de dagliga naturföremålen kan man hitta många vackra former.

Rosor. Under tak och i vas, som minne efter en saknad mor på hennes födelsedag.

Toner från ovan

Man behöver ju inte vara religiös för att stanna till och med glädje lyssna till tjugofem minuters blåsorkesterspel från Högalidskyrkans norra torn (högra på den här bilden) denna Kristi Himmelfärdsdag. Vädret brukar vara bra den här dagen och så var det även i år. Hornspelet gick bra ihop med sjungande koltrastar och talgoxar (men jag skulle nog ha velat sprida ut lite vulkanaska för att få bort flygtrafiken ett tag!). Man såg solblänk i välputsade instrument ända ner till marken.



Jag var inte ensam. En skara människor hade samlats på kyrkbergets hällar för att lyssna ...



... och några hade gjort det riktigt mysigt för sig med utflyktskorg också.



Med min lilla fickkamera, som sannerligen inte är utrustad med ett flera meter långt teleobjektiv, får man ingen superskarp närbild på orkestern däruppe. Men med maximal zoom och lite förbättring i ett bildbehandlingsprogram blev det i alla fall som ovan. Hoppas inte musikerna hade anlag för svår svindel, för det verkar vara ruskigt högt de är. Dessutom är det väl en ruskig massa trappsteg att gå innan man är uppe, så jag antar att de inte bara sprang alla trapporna upp och började spela direkt.




Och som avslutning: en närbild av Högalidsbergets grå klippor med lavar. Vad har väl denna klippa att berätta? "Igår satt det en fyllo här och dillade, och i förrgår satt det en fyllo här och dillade, och dan före det så var det först en unge som spillde glass på mej och sen kom en fyllo och satt sig här och dillade, och ...". - Tack, jag tror det räcker!

Ny omgång vinterbilder

Natt och vintrig hamnmiljö: lyktornas ljus reflekteras i Hammarbyslussens svarta vatten. Om inte alltför många månader kommer det att vara stor trafik av stora och små båtar här igen.



En blixtbild mot frostiga kvistar ger alltid ett intressant resultat. I detta fall var det en tall som stod för underlaget, och tallen själv stod i Årsta skog.



"Hejhå, gamle beckbyxa" skulle man kanske kunna utbrista om man såg någon sailor boy på den här skutan, men det gjorde man inte. Rosenberg, förtöjd vid Liljeholmskajen. En skeppskunnig person har meddelat mig att den rundade formen på överbyggnaden är typisk för bogserbåtar från USA. - Ja, rattade inte "Steamboat Willie" en sådan skuta?



Som en stor och något havererad glasstårta lyser den snötäckta högen på Liljeholmskajen. Under snön döljer sig som tidigare de söndermalda resterna av Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen.



Det här ser ut som rena gråskalan, men det är en färgbild. Det var disigt ikväll, och det gjorde bilderna gråare. Här är närmast ovanför den snökrönta klippan Högalidskyrkans urnlund, och bakom den sticker det norra tornet upp.

En titt in i Högalidskyrkan

Jag skrev en del om ett husprojekt på Hornsbruksgatan igår. Här har jag ritat in en huskropp längs gatan på ett flygfoto (det är väl ungefär så långt som min kompetens i programmet sträcker sig). Men hitom detta tänkta nya långhus, som i själva verket kommer att ha en del genomgångar från parken om jag förstår det hela rätt, ligger Högalidskyrkan. I den här vinkeln syns inte tornen, men de är 84 meter höga. Det runda i nedre delen av bilden är en del av urnlundens tak.




Jag tog mig en sväng upp på berget tidigare idag och fick för mig att titta in i kyrkan. Där var tomt, nästan, och först tyst. Men sedan blev det ljud.



I det gulaktiga ljusfältet i bildens överkant syns den kantor (?) som började spela och tydligen repeterade några musikstycken på den stora orgeln. Det var inget jag kände igen men trevligt att lyssna till. Det mesta gick bra, men ibland blev det fel och måste göras om, så mycket uppfattade jag.



I ett hörn kunde man titta in i julkrubban. Fotograferad på det här sättet uppstår ett nästan Rembrandt-artat förhållande mellan ljus och mörker.




Står man under det cirkelrunda taket, som till större delen är öppet mot himlen, ser det ut så här i urnlunden. Det finns lediga platser kvar för den som önskar husrum här. De där valvbågarna, ser de inte ut som morisk arkitektur à la Alhambra förresten?

Kvällshimmel över Högalidskyrkan

Solen hade just försvunnit, men rosa moln hängde fortfarande kvar mitt i den indigofärgade himlen för ett par timmar sedan. Dubbeltornen stod mörka mot molnen och snön hängde i luften - en stund senare började den ramla ner också. Fukten glänste i Högalidsgatans asfalt och det kändes som den var på väg att frysa till is. Jaja, så är vintern på de här breddgraderna numera. Kanske det blir lite mer normalt framåt jul. Man kan ju hoppas på det. Ren fin snö, inget slask eller isgator.

Högalidskyrkan 1924 och 85 år senare

På förekommen anledning - en förfrågan från en läsare nämligen - publiceras här ett par bilder som visar vad som hänt sedan 1924 om man ser upp från korsningen Varvsgatan/Högalidsgatan mot Högalidskyrkan. Kort uttryckt: det har tillkommit en lyktstolpe, människan som stod mitt i backen har försvunnit till andra uppgifter, träden har växt upp. Dessutom har de små byggnaderna på högersidan av kyrkan försvunnit, men ungefär där ligger numera den övre delen av urnlunden. Flera träd har tillkommit, men ett par verkar vara kvar sedan anno 24.






Och här har vi arkitektens signatur på sockeln till ett av tornen: Ivar var här!

Alla helgons dag - ljus inomhus

Urnlundens nedre del, Högalidskyrkan, vid halvelvatiden i förmiddags. En dag för stillhet och eftertanke.

"... två spiror upp i skyn"

Flukta, vilken syn
enda kyrkan uti byn
med två spiror upp i skyn

Så står det på en metallplatta på en bänk i Högalidsparken som jag inte sett förrän igår när jag av en särskild anledning gjorde en sväng upp i parken. Texten då? - Jo, det är uppenbarligen en stockholmska som skrivit av snacket att döma. "Spiror" avser i första hand Högalidskyrkans två torn, men på stockholmsdialekt kan det också betyda "ben". Där finns kyrkan med två ben i luften!





Den här bilden kommer från en bildbas hos Riksantikvarieämbetet. Jag hittade basen via en hänvisning på Arkeologiforum, dit jag för övrigt hittade via Ting och Tankar - så går det till i bloggosfären!

Jag tog fram söksidan och skrev in "Högalid" som sökord. Och där kom fram flera foton av just Högalidskyrkan, som den ovan.. Jag fick för mig att gå upp till kyrkan och ta en bild för att jämföra med hur det ser ut idag. Bilden här är uppenbarligen tagen när kyrkbygget inte var riktigt färdigt, utan måste vara taget i början av 1920-talet. Man ser en byggställning i ett hörn.




Men något stämde inte. Jag fick inte vad jag såg att gå ihop med det gamla fotografiet. Varför? Jo, fotot hos Riksantikvarieämbetet är spegelvänt! När jag vände på det blev det rätt. Nu är det bara att flukta in!

Där står kyrkbygget överst på en ganska kal backe. Urnlunden till höger och kontorsbyggnaderna med pastorsexpeditionen till vänster är ännu inte utbyggda. Det lilla huset framför kyrkan finns inte mer dock. Vänder man sig tvärt om där fotografen stått går grusvägen ned mot hörnet av Högalidsgatan och Varvsgatan.



När jag försökte ta samma motiv från samma ställe i morse blev det så här. Visserligen är Högalidsparken som en stor klippa, men under årens lopp har det ändå hunnit bli ganska grönt. Man ser väl en port på nedre bilden som klart syns på den övre, annars är det igenväxt så här mot slutet av sommaren. Den svartvita bilden kanske är tagen på våren.




När jag ändå var uppe och knallade runt kyrkan passade jag på att ta en bild av den stora huvudingången ...




... inklusive det berömda hakkorset i portalen. Det här var på tidigt tjugotal, innan der Führer och hans galna gäng vänt hakkorset bak och fram och gjort denna urgamla världsomspännande symbol för framsteg och lycka till något synnerligen otrevligt. Det gamla storbolaget Asea hade också hakkorset som symbol en gång, innan nassarna förstörde den.

Symbol? Jo, på gamla kartor var hakkors symbol för kraftverk. Och när jag tittade på en karta över Korea en gång såg jag massvis med små hakkors överallt. Närmare studium visade att de visade var buddhistiska kloster finns.

Scillabackens vänner

Just det, för vänner av blånande fält av scillor i den skönaste av alla årstider - övergången mellan sen vår och tidig sommar - har jag glädjen att presentera dessa bilder från Högalidsparken, lördag morgon. Klicka på dem så bör de bli lite större! De kommer mer till sin rätt i större format. Bilden ovan är egentligen två som klistrats ihop i datorn till ett litet panorama.



Här är det fyra bilder som förvandlats till ett panorama för att i någon mån visa hur det blå breder ut sig.



En skata vandrar bland scillor, vårlök och krokus som nu är i sista stadiet. Jag såg för övrigt i en flora från 1800-talet att man kunde använda vårlökens lökar för att göra en sorts mjöl av i kristider. Smaken var dock inte något vidare. Men jag antar att när magen knorrar spelar smaken mindre roll. - Snart vandrar du på sommarängar, skata!



Den runda byggnaden däruppe är Högalidskyrkans urnlund. Där råder dödens stillhet, härute jagar livet vidare.


Från Konfliktportalen.se: Kristoffer Ejnermark skriver Strage ironiserar över nedladdningens konsekvenser, Krastavac skriver Strejk möter varsel - vi vägrar betala krisen!, andread0ria skriver Herr Omar och kultureliten, Björn Nilsson skriver Sex timmar räckte … i Pompeji, Baskien Information skriver Uttalande från Belfast Basque Solidarity Commitee, totalavloning skriver Total Avlöning 24/4/09 Den siste entrepenören i den sista kistan.