Isande vindar

Ja, inte var det så roligt med snö på Högalidsparkens gräsmatta i morse, samt en isande otrevlig vind. Ännu ett vindsvåningsbygge på andra sidan gatan gav en sorts vittnesbörd om den isande bostadssituationen här i staden. Det är inte vindsvåningar i bostadsrätter som behövs, det är massivt byggande av billiga hyresrätter!

Stadsodling - Högalidsparken

När jag var ute i går kväll hittade jag följande i Högalidsparken, mellan kyrkan och Hornsbruksgatan. Att odla i staden tycks bli alltmer populärt. Kan det vara jakten på något ursprungligt (vad som nu kan definieras som 'ursprungligt'), att det helt enkelt är trevligt att se växter komma upp ur jorden, utvecklas, och kanske bidra till bättre luft just där, att göra något tillsammans med likasinnade, allt detta eller något annat?

Vackert och fult

För några dagar sedan gjorde jag en uppdragsfotografering av Gabrielles scillabacke vid Observatorielunden. Här är en bild från i förrgår från "min" scillabacke vid Högalidsgatan.  Tyckte det var svårt att få en bra sammanhängande bild där blåheten kom fram ordentligt. Här är en mindre del av ytan bara.

Å ena sidan sprider sig scillan som ogräs och kanske då kan betraktas som ogräs, men är i alla fall vacker. Men det finns andra ogräs-utslag som inte kan sägas vara sköna. Jag tog den här bilden under en kvällspromenad, vad butiken heter är oväsentligt så det klippte jag bort:

Jag funderade på stadsutveckling när jag såg det här. Hur mycket entusiasterna larmar så kryper förfallet in, tiggarna blir fler, de utslagna och de marginaliserade blir fler - och butiker döljer sig bakom järnjalusier som till råga på allt är jäkligt fula. Är det för att slippa att glada/desperata helgfirare slår in fönstren i brist på något roligare att göra? Det fanns en ungdomsgård vid Hornstull en gång i tiden, borta sedan länge. Ungdomarna får väl gå ner i Tanto och kröka i stället, och på väg dit kan det kanske vara kul att panga ett fönster eller klottra.

Detta ser ut som den trista baksidan av gentrifieringen av alltmer av Stockholm. Gamla slitna men inte otrevliga miljöer ersätts av nya som slits, klottras ner och börjar se förfallna ut på nolltid. Inte kul alls. Men det kan vara en följd av den liberala låtgå-mentalitet som arkitekten Håkan Forsell skriver om i ett referat av en av dess profeter vid namn Glaeser som skrivit om den ...

... nyurbanistiska medelklassen (enligt logiken: de rika behöver ingen urban policy, de klarar sig ändå – och de fattiga kommer flockas kring städer hur som helst, det kan vi inte göra något åt!).

Att man inte kan göra något - det är ju ett liberalt evangelium! Hur går det när den nyurbanistiska medelklassen krisar ihop ekonomiskt? Då lär det nog höras rop om att "något" skall göras, och det fort!

Vitt i stället för blått

Ack, icke blommar "min" scillabacke vid Högalidsgatan så vackert ännu som den gjorde förra året - vilket är tur för de små scillorna, för i morse såg det ut så här:

Vitt i stället för blått i backen nedanför kyrkan och urnlunden, och de scillablad som jag såg titta upp lär nog fundera på om det inte är lugnast att ligga lågt ett tag till! Men om ett par veckor så ...

Otrevlig blötsnö flög omkring den gamla grindvaktarstugan vid Varvsgatan ...

... och prydnadsbuskarna i Münchensbackens planteringar stod kala och hade det förmodligen rätt kallt om rötterna!

Konstiga avtryck

För någon kväll sedan passerade jag en busshållplats på Varvsgatan och noterade dessa egendomliga avtryck. Vad är detta, är det hand- eller fotavtryck av egendomliga varelser som dväljes i Högalidsparkens mörka hörn och prång och bara vågar sig fram när höstnatten sänker sig över staden?

Bilder från måndagen

Kan inte låta bli att köra en ny bild på scillabacken i Högalidsparken mot Högalidsgatan som den såg ut måndag kväll

Man hinner inte med. Nu är de japanska körsträden igång också. Ser att bloggkollega Gabrielle har förevigat prakten i Kungsan igår. Det här kanske är blygsammare men ändå ifrån gårdagen: ett ensamt träd på Reimersholme som uppfyllde aftonen med sin milt rosa utstrålning.

Det kändes som sommar igår, med "småå lätta moooln", för att citera Pugh Rogefelt.

Här var det bara ett streck över himlen. Har Vår Herre dragit en linje: "Hit men inte längre"?

Får man överlämna en blomma - i detta fall en fräsch luktviol?

Ute i skogen är motivet "älg i solnedgång" populärt. Men Stockholm är ju en sjöstad, och följaktligen borde motivet vara "fiskmås i solnedgång", vilket är fallet just här. 

"Min" scillabacke blommar

Jag kan nu för omvärlden kungöra att även "skuggsidans scillabacke" (alltså scillabacken i nordläge nedanför Högalidskyrkan, mot Högalidsgatan) nu har fått sitt årliga blå skimmer som den här bilden, som är ett hopklipp av två bilder, i viss mån kan bevisa om man klickar upp den i större format. Ack härliga blomstertider. Jag såg för övrigt för någon dag sedan att nunneörten i Högalidsparken mot Varvgatan också blommade. Skönt, då verkar det vara ordning på våren!

Vår på Söder

En motsträvig hälsena gör mina promenader ganska korta, men även en kort promenad i omgivningen visar att det händer något. Vinterjackan börjar kännas ganska varm, luften är lite annorlunda, himlen verkar rentvättad ...

Den blå himlen och de lätta vita molnen bakom Högalidskyrkans dubbeltorn, bergsklackarna som tittar fram  allt mer i backen bakom den gamla grindstugan på Varvsgatan medan snön grånar och drar sig tillbaka - vad är detta, om inte vår på Söder!

I en backe kan man studera geologi i litet format - en miniversion av istidens älvar bryter fram ur en miniversion av istidens jöklar. Den sveper inga jätteblock med sig den här strömmen, men gruskorn kan den flytta på och rada upp som det faller sig.

Som en nunatak som reser sig högt och snöfritt över den grönländska inlandsisen står stenen. Fast jag tror (hoppas) att ingen är ute i den grönländska isvärlden och klottrar på klipporna.

Sprickor och hål

Ett par foton tagna tidigare i år. En liten trappa uppe på klippan i hörnet av Borgargatan av Hornsbruksgatan. Hur kan den spricka så där? Är det sättningar i klippan, har man sprängt för mycket i bergen nedanför? På sextiotalet sprängdes det för tunnelbanan, det senaste året för garaget under Högalidsparken - är det detta som ligger bakom?



En trist betongvägg vid Folkskolegatan, muren nedanför Högalidsskolan. Man skulle nästan kunna tro att någon handgripligt givit sig på den för att demonstrera missnöje med den gamla skolan.

Scillafrossa

Det var segt med vintern, och den kvardröjande kylan och gråvädret har hållit växtligheten i schack ett tag. Samma med "min" scillabacke nedanför Högalidskyrkan. Det har tagit sin tid för "det blå skimret" att utvecklas i full prakt, men på lördagsförmiddagen var det soligt och det verkade som om scillorna var på sitt bästa humör. Så håll till godo med ett större antal Scilla siberica (att de sprider sig som ogräs behöver vi väl inte bråka om just nu ...) med dessa bilder som blir lite större om man klickar på dem!''

"... två spiror upp i skyn"

Flukta, vilken syn
enda kyrkan uti byn
med två spiror upp i skyn

Så står det på en metallplatta på en bänk i Högalidsparken som jag inte sett förrän igår när jag av en särskild anledning gjorde en sväng upp i parken. Texten då? - Jo, det är uppenbarligen en stockholmska som skrivit av snacket att döma. "Spiror" avser i första hand Högalidskyrkans två torn, men på stockholmsdialekt kan det också betyda "ben". Där finns kyrkan med två ben i luften!





Den här bilden kommer från en bildbas hos Riksantikvarieämbetet. Jag hittade basen via en hänvisning på Arkeologiforum, dit jag för övrigt hittade via Ting och Tankar - så går det till i bloggosfären!

Jag tog fram söksidan och skrev in "Högalid" som sökord. Och där kom fram flera foton av just Högalidskyrkan, som den ovan.. Jag fick för mig att gå upp till kyrkan och ta en bild för att jämföra med hur det ser ut idag. Bilden här är uppenbarligen tagen när kyrkbygget inte var riktigt färdigt, utan måste vara taget i början av 1920-talet. Man ser en byggställning i ett hörn.




Men något stämde inte. Jag fick inte vad jag såg att gå ihop med det gamla fotografiet. Varför? Jo, fotot hos Riksantikvarieämbetet är spegelvänt! När jag vände på det blev det rätt. Nu är det bara att flukta in!

Där står kyrkbygget överst på en ganska kal backe. Urnlunden till höger och kontorsbyggnaderna med pastorsexpeditionen till vänster är ännu inte utbyggda. Det lilla huset framför kyrkan finns inte mer dock. Vänder man sig tvärt om där fotografen stått går grusvägen ned mot hörnet av Högalidsgatan och Varvsgatan.



När jag försökte ta samma motiv från samma ställe i morse blev det så här. Visserligen är Högalidsparken som en stor klippa, men under årens lopp har det ändå hunnit bli ganska grönt. Man ser väl en port på nedre bilden som klart syns på den övre, annars är det igenväxt så här mot slutet av sommaren. Den svartvita bilden kanske är tagen på våren.




När jag ändå var uppe och knallade runt kyrkan passade jag på att ta en bild av den stora huvudingången ...




... inklusive det berömda hakkorset i portalen. Det här var på tidigt tjugotal, innan der Führer och hans galna gäng vänt hakkorset bak och fram och gjort denna urgamla världsomspännande symbol för framsteg och lycka till något synnerligen otrevligt. Det gamla storbolaget Asea hade också hakkorset som symbol en gång, innan nassarna förstörde den.

Symbol? Jo, på gamla kartor var hakkors symbol för kraftverk. Och när jag tittade på en karta över Korea en gång såg jag massvis med små hakkors överallt. Närmare studium visade att de visade var buddhistiska kloster finns.

Scillabackens vänner

Just det, för vänner av blånande fält av scillor i den skönaste av alla årstider - övergången mellan sen vår och tidig sommar - har jag glädjen att presentera dessa bilder från Högalidsparken, lördag morgon. Klicka på dem så bör de bli lite större! De kommer mer till sin rätt i större format. Bilden ovan är egentligen två som klistrats ihop i datorn till ett litet panorama.



Här är det fyra bilder som förvandlats till ett panorama för att i någon mån visa hur det blå breder ut sig.



En skata vandrar bland scillor, vårlök och krokus som nu är i sista stadiet. Jag såg för övrigt i en flora från 1800-talet att man kunde använda vårlökens lökar för att göra en sorts mjöl av i kristider. Smaken var dock inte något vidare. Men jag antar att när magen knorrar spelar smaken mindre roll. - Snart vandrar du på sommarängar, skata!



Den runda byggnaden däruppe är Högalidskyrkans urnlund. Där råder dödens stillhet, härute jagar livet vidare.


Från Konfliktportalen.se: Kristoffer Ejnermark skriver Strage ironiserar över nedladdningens konsekvenser, Krastavac skriver Strejk möter varsel - vi vägrar betala krisen!, andread0ria skriver Herr Omar och kultureliten, Björn Nilsson skriver Sex timmar räckte … i Pompeji, Baskien Information skriver Uttalande från Belfast Basque Solidarity Commitee, totalavloning skriver Total Avlöning 24/4/09 Den siste entrepenören i den sista kistan.

Ännu ett vårtecken

Vårtecken är det ju gott om, som det bör vara så här års för att man skall känna sig positiv och att ljusare tider väntar. Sädesärlorna tjippar runt på kajerna vid Årstaviken, koltrastarna tar i för full volym, rabatterna är fulla av krokusar ... men vad är detta?

I den steniga backen på Varvsgatan, strax norr om gångbron från kvarteret Plankan över till Högalidsparken, ser man de här blommorna varje år. Ganska diskreta i sina färger och lätt att förbise jämfört med pampigare grannar som påskliljor eller krokus. Klicka på bilden så blir det större format men egentligen inte så mycket tydligare. En del blommor gör sig helt enkelt inte bra på fotografier. Det är därför det är bättre med tecknade floror.

Om jag inte tar fel så är detta smånunneört, en växt man inte hör så mycket om. Men härmed har jag åtminstone lite slagit på trumman för dess existens!




Från Konfliktportalen.se: tusenpekpinnar skriver Det roliga med bloggar…, Krastavac skriver Arbetarklassen supercalifragilisticexpialidocious, jesper skriver Ett marxistiskt perspektiv på den ekonomiska krisen, Kristoffer Ejnermark skriver Enskilda kufar inte representativa för bloggosfären, H Palm skriver Bo I. Cavefors: Expressen, Ternström och den urartade konsten., Björn Nilsson skriver En ny frihet i EU - smittspridning?

Denna härliga vårtid

Nu är den härliga vårtiden här. Sälgen blommar, som den här kamraten vid Stora skuggan på Djurgården i går kväll. (Tur att man inte är pollenallergiker.)



Gula blommor på bar kvist vid Marievik i Liljeholmen lyser i kapp med förmiddagssolen. Vad är det? Forsythia?



Det har inte blivit den riktigt rätta blå mattan av scilla i Högalidsparkens sluttning mot Högalidsgatan, men så här är dagsläget i alla fall.


Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Entreprenörskapets orwellska språkbruk, kimmuller skriver Budgeten: AMS-trams och klasshat, Haninge skriver Dags att skapa inflationsökning, Björn Nilsson skriver Grattis på … nä …, johan skriver Högerpopulismen på frammarsch

Stickeriprydd hopperska

Klotter har jag angripit till och från i denna blogg. Men det finns ju annat. Så här såg det ut i Högalidsparken på julaftons förmiddag. Någon hade piffat upp skulpturen med flickan som hoppar rep på gräsmattan nära korsningen Högalidsgatan-Varvsgatan. I och för sig tycker jag att metallfärgen och garnfärgerna inte riktigt går ihop, men till skillnad från när sprejburksmarodörerna är framme är ju det här något som går att ta bort utan större besvär. God fortsättning på helgerna, mina kära läsare!