När Fan inte hade annat för sig ...

... uppfann han engångsgrillen, denna nedskräpningseffekt som bidrar både med brandskador och kväljande os! Dessutom har engångsgrillen den egendomliga egenskapen att den går att bära ut, men den går inte att bära bort igen när den väl använts!

Att göra staden osynlig?

I mörkret mellan Reimersholme och Gröndal kommer en båt raskt tuffande. Ställer upp kameran på ett staket och kör med tidsutlösning.  Exponeringen blir ganska lång. Båten blir nästan osynlig men dess ljus desto synligare och utdragna

För några dagar sedan gick jag på Söder Mälarstrand, på ett ställe där man ser hur Waterfront höjer sig över Stadshuset. Men när jag gått en stund kom jag plötsligt till insikten att jag hade ju inte "sett" Waterfront, inte noterat dess existens! Berodde det på tillvänjning? - Jag tror inte det, för jag hade inte "sett" Stadshuset heller. Kanske förklaringen är att dessa byggnader glidit ihop och blivit till en ostrukturerad klump som man inte ser om man inte medvetet tittar efter den?

Detta kan vara något för storbyggnadsentusiasterna att fundera på: vad händer med de få höga landmärken som finns i det inre av Stockholm om utrymmet mellan dem fylls igen? Kommer man fortfarande att se kyrktornen och Stadshusets torn, eller kommer allt att försvinna i en anonym fasad där egentligen inte ens det nya är synligt annat än som något som står i vägen för horisonten och himlen?

Panorama från Långholmen

Det finns vanliga stockholmsvyer, och det finns sådana som jag tror är mindre vanliga. Den här bilden (är egentligen två som datorn fått tråckla ihop) är tagen från en bergknalle på västra Långholmen och är nog mindre vanlig. Klicka upp för bättre insyn! I förgrunden ligger Långholmens träd, och sedan den halvmoderna bebyggelsen på Reimersholme. Högalidskyrkan utgör ett präktigt landmärke i bakgrunden. Man bör nog titta på, och begrunda, många sådana bilder från olika vinklar innan man låter sig pratas omkull av höghusentusiasterna.

Nalle och "konst" på Reimersholme

Dessa bilder är från Reimersholme i söndags. Svanen Nalle (för mer detaljer, se kommentarer till denna bloggpost) åt för tillfället varken pizza eller grönsaker utan verkade mest ta igen sig.

Nedanstående fanns inte så långt ifrån svanen och blir inte begripligare utan förklaring även om man klickar upp den i större format (vilket i och för sig rekommenderas, för då syns mönstren mycket tydligare). Det är i själva verket en del av en av de murar som finns ut mot vattnet, och där folk (ungdj-r?) har stått och kletat färg. Jag tyckte det påminde om det kladderi som uppträdde som "modern konst" för 60-70 år sedan, när Jackson Pollock och liknande hjältar spruttade färg på stora dukar och fick betalt för det också. Senare har det uppenbarats att de hade hjälp av skumma imperialistiska krafter, vilket inte borde förvåna. Jag har behandlat det tidigare på annan plats.

SVANAR HETER INTE NALLE

SVANAR HETER INTE NALLE

SVANAR HETER INTE NALLE

SVANAR HETER INTE NALLE

Däremot är det ju hyggligt att hjälpa den om den inte mår så bra ... Svanar kan heta Lennart eller Gunde, ta som exempel den Lennart Svan som för en del år sedan frenetiskt jagade kanotister i trakterna av Årsta holmar, men ...

SVANAR HETER INTE NALLE

SVANAR HETER INTE NALLE

SVANAR HETER INTE NALLE

Bilder från måndagen

Kan inte låta bli att köra en ny bild på scillabacken i Högalidsparken mot Högalidsgatan som den såg ut måndag kväll

Man hinner inte med. Nu är de japanska körsträden igång också. Ser att bloggkollega Gabrielle har förevigat prakten i Kungsan igår. Det här kanske är blygsammare men ändå ifrån gårdagen: ett ensamt träd på Reimersholme som uppfyllde aftonen med sin milt rosa utstrålning.

Det kändes som sommar igår, med "småå lätta moooln", för att citera Pugh Rogefelt.

Här var det bara ett streck över himlen. Har Vår Herre dragit en linje: "Hit men inte längre"?

Får man överlämna en blomma - i detta fall en fräsch luktviol?

Ute i skogen är motivet "älg i solnedgång" populärt. Men Stockholm är ju en sjöstad, och följaktligen borde motivet vara "fiskmås i solnedgång", vilket är fallet just här. 

Mönster i snö och is

Mönstren kan vara konstgjorda, som de här glada nunorna på Reimersholme

Eller sådana som skapats av naturens egna krafter, sedda rakt ner från kanske tio meters höjd på Västerbron

Lägg till en boj med röd rand så blir det en liten spännande markering i den blåvita snön och skuggor som skapas av eftermiddagssolen

Isen har någon sorts silverartad färg på Riddarfjärden, kanske som silverlamé

Dagen var kall, men det uppstod ändå varma toner när solen sken på grenar och stammar i Långholmsparken

Dock - solen försvann i ett champagnefärgat ljus bortom Västerbron

Och till slut fick man lita till gatlyktornas upplysningsförsök, som här vid de enorma istapparna vid västra infarten till Münchenbryggeriet

Gran på lut och andra bilder av vintern i Stockholm

Årstabäcken, frusen med det lilla vatten som finns där. Man kan ju ta det här som icke-föreställande konst också, om man är lagd åt det hållet.

Jag gick över Liljeholmsbron och pratade med en kollega från gamla jobbet tidigare idag, och vi kunde konstatera att den fina granen högst på klippan vid Tanto inte är riktigt riktad. Det kanske är så att "någon" borde göra en insats för att få den att stå rak och fin igen? Bloggkollega Molle fick ju sin lokala "snedgran" upprättad efter att ha hängt ut den på nätet, så det kanske kan gå här också? - Hallå, vet någon var "någon" håller hus!?

Flemingsberg, eftermiddag, onsdag förra veckan - fuktig och dyster luft (samt frihandsfoto) bidrar till oskärpan och de dämpade färgerna

Ett motiv speciellt för drinkare: de jättestora konjaksfaten på Reimersholme.

Vintrig ödslighet i Långholmsparken - var är allt folk, inte ens en jycke med vidhängande husse/matte syns till!

I vattnet

Så här spöklikt ser det ut med en halvstor fågel fotograferad på långt håll med kamera utan flera meter långt teleobjektiv en gråregnig morgon, och ytterligare uppförstorad litegrann för att se vad det eventuellt var som gled förbi i vattnet utanför Reimersholme. Det var med rätt hög sannolikhet en skäggdopping i vinterdräkt. På vintern tappar den det röda burret på huvudet. Det kan möjligen vara en gråhakedopping som ser nästan likadan ut om man suddar till den, men den sorten är sällsyntare i de här trakterna så jag gissar på skäggisen.

Den här bilden togs för några dagar sedan vid Söder Mälarstrand. Folk slänger mycket skit i vattnet. Där ligger ett huvud också. Ibland styckar man någon jäkel som man inte tycker om och slänger'n i vattnet, varpå rester så småningom hittas av förskräckta vandrare. Här var det huvudet av någon flintis med fånigt flin. Var finns resten?

På tal om att hitta. Jag gick bakom ett par människor med hund en gång och hörde hur den ene sa: "Det är alltid dom med hund som hittar liken." Jag vill inte ha hund.

Är det Skam ...

... som går på torra land? "Torra land" i detta fall en stig på nordsidan av Reimersholme. Fotograferad i eftermiddags. Skulle man sätta ett halsband på den här kraken skulle den väl inte skilja sig så mycket från andra konstiga promenadlimpor som folk drar omkring med i de här trakterna. Jag tycker den har en väldigt förvånad blick i alla fall. Kan inte vara roligt att vara Skam på torra land om man hellre vill vara det nere i vattnet!

Livet går vidare

Även på Reimersholme finns ett vackert japanskt körsbärsträd som ger dagen en stillsam ljusrosa färg. Men snart är det hela över, kronbladen faller redan ...

... och ligger som stora snöflingor i gräset. Sic transit gloria mundi!

Men på andra sidan ön kan vi konstatera att livet går vidare: kanadagässen har fått ut årets ulliga gulliga små dunungar. Snart blir de stora drumlar som går omkring och roppar "honk honk" som sina föräldrar, samt skitar ned på gräsmattorna så det står härliga till - men ännu är de små och söta!

Solnedgång - 29 april

De här bilderna är några dagar gamla. Det var solnedgång och jag gick på Reimersholme. Inte nog med det: ett stilla småregnande och mild bris övergick med ens till åska, blixtar, samt ett hällregn som gjorde att byxorna fladdrade som dyngsura disktrasor runt knäna. Men några bra bilder blev det i alla fall.

Nedre bilden togs en stund senare vid Pålsundskanalen. Regnet hade upphört och byxorna kändes inte fullt lika genomsura längre.

Bilder från grådaskiga dagar

Novembers regnperiod verkar inte vilja ta slut. Och när det inte är gråväder så är det natt. Här är några bilder från igår och i morse. Man kan klicka på dem för större format. Kanske vore roligare om man kunde klicka på dem för mindre format i stället?

Här är det alltså natt fast klockan väl inte var mer än fyra tror jag. Träden syns oklart i dunklet och i närheten väsnas en orolig koltrast. Några ensamma lampor blänker i Årstabäckens ännu ofrusna vatten. Man kan undra hur det skall gå för alla skridskoentusiaster om det här vädret fortsätter? - Ja, skidåkare kan ju åka rullskidor så skridskoåkarna får väl ta till rullskridskor!

Fågelmat i form av en havtornsbuske med många röda bär på Reimersholme. Det finns tydligen inga människor där som smyger ut för att plocka bären att göra sylt eller annan godis av. Det var fullt av björktrastar i närheten, kanske ett gäng på flytt. Om ett sådant sällskap får korn på de här bären blir det nog renätet snart!

I Pålsundskanalen ligger en vattenfylld eka. Inte mycket att gå till sjöss i så länge den är i detta skick. Fram med länspumparna!

Storskarv och kanadagås

I serien "det finns inga dåliga bilder, bara kameror som är för klena för att klara av att ta dem" presenteras här hur min lilla fickkamera med maximal förstoring ser en storskarv som i morse satt på någon sjötrafiksmojäng i kanalen mellan Liljeholmen och Reimersholme.

Det är nog samma storskarv som man ser då och då i Årstaviken och Riddarfjärden. En del människor blir väldigt upprörda av storskarvar. När det är många av skarven bildar den kolonier som lokalt kan skita så intensivt att växtligheten dör - för ett tag i alla fall, sedan lär den komma igen med extra kraft tack vare all gödning. Fågelskit, under namnet guano, har ju använts i stor skala som gödningsmedel.

Dessutom tror fiskarna att storskarven tar all fisk. Sanningen lär vara att den tar småfisk, och att just småfisken ökat på grund av övergödning i Östersjön. Att skarvar gärna sitter och torkar vingarna (just det ger ett kusligt "korsfäst" intryck) på fiskeredskap innebär ju inte att de äter upp alla ålar även om de kallas "ålakråkor".

En del tycker också att skarven inte har rätt att vara här i Östersjön, men man har ju hittat skarvben i stenåldersgravar på Gotland så den har nog hemortsrätt här också. Och försöker man utrota de små lokala kolonierna av skarv innebär det att fågeln sprids över större områden.




Några kanadagäss hänger kvar och betar i gräset på Reimersholme. Så länge inte vintern klipper till med full styrka är det ingen fara för dem. Jag antar att en del flyttar i alla fall, ned mot Nordsjökusten.

Notera gås-taktiken: en håller uppsikt på omgivningen medan de andra betar. Gäss gillar öppna marker där det inte är så lätt att smyga sig på dem. Detta gör också att de kan ställa till ohägn på badplatser, i parker och andra ställen där andra också vill vara. Man pick-nickar ju inte gärna på en gräsmatta där ett gäng gäss har hållit till och lagt av högar av spillning!

Långholmsgatan, klockan 07:16 söndag morgon

Jaha, här var det en ny bildbilaga. Och som vanligt blir bilderna större om man klickar på dem!

Men även om man klickar på denna bild av en av de mest trafikerade gatorna i Stockholm blir det svårt att upptäcka så mycket liv och rörelse. Längst borta, bakom det lilla rödljuset vid Hornstull, finns faktiskt en bil, men den är nästan omöjlig att urskilja om man inte vet att den är där. För övrigt är gatan tom och det var nästan lika tomt bakom mig, ut mot Västerbron. Klockan 07:16 i morgon bör det vara mera fart på gatan här!

En vacker blomma fotograferad på Reimersholme. Ståndare och pistiller är väldigt stora, men är det inte några av dem som verkar lite avvikande och till och med rörliga ...?

Jodå, en detaljförstoring avslöjar de här gynnarna som ser ut som getingar men som jag misstänker är flugor som försöker se ut som getingar för att få vara ifred. Eller om det är något annat - hör av dig om du vet besked!

Politisk agitation på Söder Mälarstrand. Jo, jag förstår att bristen på bostäder och lokaler leder fram mot desperata åtgärder som husockupationer. Och inte är det troligt att bostadsrättseländet och dess osunda atmosfär av spekulation i Stockholm kommer att göra att den nödvändiga massproduktionen av billiga hyresrätter kommer igång.

Så risken är att vi även framåt kommer att se frontlinjen mellan desperata bostadssökande ungdomar å ena sidan och bostadsrätts- och profitörpolitiker å den andra. Och så en poliskår däremellan, som antas rensa upp så att politikerna och de "anständiga medborgarna" inte skall behöva känna sig besvärade.

Sommaren på sista versen

Ja, det är bara för mamma gräsand att konstatera faktum: sommaren sjunger på sista versen i Stockholm. Vårens söta små dunungar har blivit ett gäng klumpiga tonåringar som stultar uppför stranden på Reimersholme. Tiden går, rätt vad det är kommer det väl kalla höstvindar och dito regn också ... suck!

"Skyskrapan brinner" och andra bilder

Man skulle kunna tro att det brinner i Hötorgscity, men så dramatiskt är det inte. Det är röken från en skorsten (uppe i Värtan? Har dålig koll på det) som släpper ut någonting som kondenseras i den kalla luften. Det var bara ett par plusgrader i morse, och lite is på marken. Av röken att döma så drar vinden mot öster. Medför den månne några utsläpp som kan ramla ner i Vaxholm?

En stund innan jag tog skyskrapebilden började solen sticka upp ovanför Liljeholmsbron och gav lite guldfärg åt himlen och gjorde vattnet utanför Reimersholme nästan lila.

Och till slut: en av Stockholms tråkigare ställen. Bussterminalen vid Gullmarsplan är inte lika trist som bussterminalen vid Slussen, men det betyder inte att den inte är trist för det är den. Betongtrist. Så här gråtrist såg den ut i går morse.

Dimmornas månad - dagen efter

Den sjätte november - kanske ligger dimman tjock och otrevlig över det gamla slagfältet vid Lützen? Här i Stockholm lättade dimman dock i morse och fick ge rum för en strålande sol.

Bortom träden på Långholmen sticker Storkyrkans torn upp. Himlen är nedsolkad av flygplanens framfart. Sammanfattningsvis: det passerar en massa stora flygplan över centrala Stockholm, och de "bidrar" dessutom med ohålsosamma utsläpp. Hur länge skall det få fortgå?

Som en mycket otydlig vit hägring i det lättande diset en bit till höger om cyklisten och ovanför träden ligger "Erlanderhuset" i Marieberg. Det kanske blir lite lättare att urskilja om du klickar upp bilden till större format.

Andra sagoslott bortom diset? - Nej, höga hus på Reimersholmes klippor. När man tänker efter består ju Stockholm väldigt mycket av klippor och backar upp och ner, fast mycket ligger dolt under hus.

Att fotografera mot solen är inte alltid så nyttigt, men här var den dold bakom träd i Långholmsparken och sol och kvarhängande dis gav intressanta ljuseffekter.