Storskarv och kanadagås

I serien "det finns inga dåliga bilder, bara kameror som är för klena för att klara av att ta dem" presenteras här hur min lilla fickkamera med maximal förstoring ser en storskarv som i morse satt på någon sjötrafiksmojäng i kanalen mellan Liljeholmen och Reimersholme.

Det är nog samma storskarv som man ser då och då i Årstaviken och Riddarfjärden. En del människor blir väldigt upprörda av storskarvar. När det är många av skarven bildar den kolonier som lokalt kan skita så intensivt att växtligheten dör - för ett tag i alla fall, sedan lär den komma igen med extra kraft tack vare all gödning. Fågelskit, under namnet guano, har ju använts i stor skala som gödningsmedel.

Dessutom tror fiskarna att storskarven tar all fisk. Sanningen lär vara att den tar småfisk, och att just småfisken ökat på grund av övergödning i Östersjön. Att skarvar gärna sitter och torkar vingarna (just det ger ett kusligt "korsfäst" intryck) på fiskeredskap innebär ju inte att de äter upp alla ålar även om de kallas "ålakråkor".

En del tycker också att skarven inte har rätt att vara här i Östersjön, men man har ju hittat skarvben i stenåldersgravar på Gotland så den har nog hemortsrätt här också. Och försöker man utrota de små lokala kolonierna av skarv innebär det att fågeln sprids över större områden.




Några kanadagäss hänger kvar och betar i gräset på Reimersholme. Så länge inte vintern klipper till med full styrka är det ingen fara för dem. Jag antar att en del flyttar i alla fall, ned mot Nordsjökusten.

Notera gås-taktiken: en håller uppsikt på omgivningen medan de andra betar. Gäss gillar öppna marker där det inte är så lätt att smyga sig på dem. Detta gör också att de kan ställa till ohägn på badplatser, i parker och andra ställen där andra också vill vara. Man pick-nickar ju inte gärna på en gräsmatta där ett gäng gäss har hållit till och lagt av högar av spillning!

Spridda notiser från mitt Stockholm idag

Den tilltagande höstvinden drar upp vågor på Årstaviken vid Marievik - något motsvarande verkar nästan ske på himlen ovanför de nybyggda husen där ett vattrat mönster uppstår av sönderblåsta moln. Idag finns det ingen blank vattenyta att spegla de vita fasaderna i.



Storskarven, "ålakråkan", fanns i Östersjön sedan urminnes tider, försvann ett tag men har gjort en stark återkomst. Kanske övergödning och utfiskning i kombination har skapat ett gynnsamt klimat för den här storväxta fågeln. Utfiskning tar bort stora rovfiskar, övergödning ordnar mat för småfisk - och så har man ett hav som blir som ett dukat bord för skarven! Jag vet inte om det stämmer, men storskarvar har setts här i trakten i en del år nu. De första som jag såg höll till på Strömmen och vid Djurgården, men de här två har ockuperat en liten flotte i Årstaviken. Skarven bildar stora koncenrerade kolonier som utmärks genom att de skiter så mycket så att vegetationen på kort sikt dör, och det är ju inte så kul för den som råkar äga en skärgårdsholme där skarvarna slår sig ned. Försöker man utrota dem blir dock förmodligen resultatet snarast att de sprider sig och bildar flera nya kolonier. Dessutom lär det på sikt växa som tusan i den gödning som fåglarna presterat. Undrar om det blir någon skarvkoloni i Stockholm?




Skarvarna bygger bo i träd, men kanske inte just det här. Man skulle kunna tro att bilden är tagen ute i storskogen, men det är i Årsta skog. Det är inte många meter till närmsta väg. Jag stod på vägen när jag tog bilden för övrigt. Årsta skog är ju i stort sett en långsmal bergig remsa med tallar och en del lövträd, den stupar rätt brant ned mot Årstaviken och jag hoppas att den får vara ifred för framtida exploatering. Årsta skog är värdefullt som rekreationsområde, mängder av människor promenerar på stigarna.



Detta är det sista av fotona - alla tagna idag. Jag hade ett ärende ner till centrum och gick genom Kungsan. Mystiska ljud fångade min uppmärksamhet, och det visade sig komma från kurdisk musik och ett antal damer som energiskt dansade på stora scenen. Längst till höger står en flicka med en kurdisk flagga. Man kan ju fundera på om Sverige borde ha diplomatiska kontakter med Irak, regimen har ju inte lyckats tvätta bort quislingstämpeln ännu även om det tycks som om al-Maliki manövrerar för att ta sig loss ur USA:s grepp.