Livet går vidare

Även på Reimersholme finns ett vackert japanskt körsbärsträd som ger dagen en stillsam ljusrosa färg. Men snart är det hela över, kronbladen faller redan ...

... och ligger som stora snöflingor i gräset. Sic transit gloria mundi!

Men på andra sidan ön kan vi konstatera att livet går vidare: kanadagässen har fått ut årets ulliga gulliga små dunungar. Snart blir de stora drumlar som går omkring och roppar "honk honk" som sina föräldrar, samt skitar ned på gräsmattorna så det står härliga till - men ännu är de små och söta!

Storskarv och kanadagås

I serien "det finns inga dåliga bilder, bara kameror som är för klena för att klara av att ta dem" presenteras här hur min lilla fickkamera med maximal förstoring ser en storskarv som i morse satt på någon sjötrafiksmojäng i kanalen mellan Liljeholmen och Reimersholme.

Det är nog samma storskarv som man ser då och då i Årstaviken och Riddarfjärden. En del människor blir väldigt upprörda av storskarvar. När det är många av skarven bildar den kolonier som lokalt kan skita så intensivt att växtligheten dör - för ett tag i alla fall, sedan lär den komma igen med extra kraft tack vare all gödning. Fågelskit, under namnet guano, har ju använts i stor skala som gödningsmedel.

Dessutom tror fiskarna att storskarven tar all fisk. Sanningen lär vara att den tar småfisk, och att just småfisken ökat på grund av övergödning i Östersjön. Att skarvar gärna sitter och torkar vingarna (just det ger ett kusligt "korsfäst" intryck) på fiskeredskap innebär ju inte att de äter upp alla ålar även om de kallas "ålakråkor".

En del tycker också att skarven inte har rätt att vara här i Östersjön, men man har ju hittat skarvben i stenåldersgravar på Gotland så den har nog hemortsrätt här också. Och försöker man utrota de små lokala kolonierna av skarv innebär det att fågeln sprids över större områden.




Några kanadagäss hänger kvar och betar i gräset på Reimersholme. Så länge inte vintern klipper till med full styrka är det ingen fara för dem. Jag antar att en del flyttar i alla fall, ned mot Nordsjökusten.

Notera gås-taktiken: en håller uppsikt på omgivningen medan de andra betar. Gäss gillar öppna marker där det inte är så lätt att smyga sig på dem. Detta gör också att de kan ställa till ohägn på badplatser, i parker och andra ställen där andra också vill vara. Man pick-nickar ju inte gärna på en gräsmatta där ett gäng gäss har hållit till och lagt av högar av spillning!

Bildbilagan kommer tillbaka

Några spridda bilder från de senaste dagarna. De kanske blir roligare om man klickar upp dem i större format.

Flitens lampor lyste ikväll när jag gick förbi Riddarholmen på väg mot Söder.

Och för ett par kvällar sedan var det upplyst i Marievik så det nästan var som julgranen.

Höstfärger för ett par dagar sedan på Kungsholmen.

Bilden verkar oskyldig, men den är tagen från Gjörwellsgatan i riktning ned mot Mälaren. Alldeles till höger om bilden finns staketet till ryska ambassaden. En gång i tiden var det Sovjets ambassad. Dit sprang pigga journalister och hämtade sprit och annat trevligt tycker jag mig ha uppfattat. De behövde inte springa långt - Dagens Nyheters. Expressens och Svenska Dagbladets redaktioner ligger på andra sidan gatan. Med tanke på att journalistkåren lär tillhöra en av de mer försupna yrkesgrupperna i landet lär det väl ha gått åt en del dryckjom kan man tro.

Själv har jag inte varit närmre ambassaden än utanför staketet, möjligen har jag foton kvar i någon låda som jag tog i samband med solidaritetsdemonstrationer för Tjeckoslovakien när det begav sig.

Höstfärger från utkanten av Årstafältet.

Ett par kanadagäss som hängt sig kvar i Årstaviken. Kommer det ett häftigt väderomslag kan det bli besvärligt för kvardröjarna. Men för närvarande verkar det inte vara någon isvinter på gång. Notera att den vänstra ser lite udda ut på huvudet ...

... med spräckligt vitt på pannan och nacken som annnars borde vara helt svart. Kan det vara en korsning mellan kanadagås och vitkindad gås kanske? Eller bara någon defekt med färgerna ändå?

Höstfärger som guld ... egentligen tycker jag inte att guld är så enormt vackert, det kan vara ganska trist gulbrunaktigt ... men är det höstfärger så är det!

Vårbilder från Djurgården

Bland några kanadagäss vid Fiskartorpssjön fanns den här gynnaren i förmiddags. Notera att den har mer vitt på huvudet än vad en kanadagås normalt har. Jag undrar om det är en korsning mellan kanadagås och vitkindad gås? Båda arterna finns ju i riklig mängd på Djurgården, speciellt de vitkindade.

Av någon anledning inger just de stora ekarna en vördnadsbjudande känsla. Är det kombinationen av ålder och storlek kanske? Samt att gamla ekar kan falla i bitar men ändå leva vidare år efter år? Vad det än är så ger oss Quercus robur en stämning av något högtidligt (eller jag får den stämningen i alla fall). I bakgrunden sticker en av byggnaderna vid universitetet upp.

När jag tagit bilden av ekarna råkade jag titta ner på marken och fick syn på ännu en tidig vårblomma som ännu inte hunnit slå ut ordentligt. Svalörtens gula blommor är på väg fram. Det var kalla vindar idag också, men vi hoppas på varmare tider!

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Kapitalet på en dag i Lund, salkavalka skriver UTFLYKT I KANON 3, Björn Nilsson skriver Under all kritik, kamratwot skriver Hur landet ligger, Baskien Information skriver Massarrestering i Frankrike och Spanien av ETA medlemmar / Senaste veckan:, herman skriver Det finns inget utanförskap

Flyttfåglarna kommer till Söder

Se så vackert husen i Marievik speglade sig i Årstavikens blanka is i förmiddags! Därute fanns en skrattmåskoloni som förde ett sjuhelsikes liv och det kändes ganska skönt i luften. En sådan där riktig vårstämning som livades upp av

1. min första stare (Sturnus vulgaris) för året. Den satt i en pil nedanför Tanto och hade på starars vis lite konstiga ljud för sig, samt
2. min första bofink (Fringilla coelebs) som jag inte såg men som lade av några drillar ovanför Eriksdalslundens koloniområde.

Dessutom tjoade några kanadagäss på isen vid Årsta holmar och en ringduva höll igång. Snart får vi väl se den årliga cirkusen när den ilskna knölsvanen skall jaga gässen fram och åter på vattnet.

Jajamensan, när flyttfåglarna kommer känns det för en stund som om all världens bekymmer vill flyga sin väg.

Fast det skall visst bli snö i morgon så man får väl gå och deppa ett par dagar till igen ... . Deppighet är din arvedel!

Rödhake, häger och annat vid Råstasjön

Sjöarna på gränsen mellan Solna och Sundbyberg - Råstasjön och Lötsjön - har jag beskrivit tidigare här och här. Då illustrerade jag det med härliga bilder från den varma årstiden. I morse var jag där i ett särskilt ärende: att om möjligt pricka av årets första bofink och/eller rödhake. Det finns ett ställe vid Råstasjön, skyddat inne i strandskogen, där man ofta ser bofinkar och rödhakar även om det är kall vinter eftersom de blir matade där.

I morse var det kallt och isen på Råstasjön var stark nog för att bära en skridskoåkare. Men det finns några hål i Råstasjön och Lötsjön som hålls öppna året runt och där vimlar det givetvis av fåglar som gillar vatten. Kameran krånglade idag igen så det blev inte så många bilder. Jag missade exempelvis när det plötsligt svärmade ut tiotals hägrar ur skogen mellan de två sjöarna. Kanske dags att pensionera den gamla kameran och byta till något nyare med fler megapixlar?

Nåväl, någon bofink såg jag inte, däremot var en rödhake framme vid fågelmatningen tillsammans med en massa andra fåglar. Och i vakarna på sjön låg gräsänder och kanadagäss, och hägrar stod på isen och såg ruggiga ut. En häger om vintern ser ut som en gubbe i en slafsig grå rock tycker jag. En övervintrande kricka lär finnas i trakten, men jag tror inte jag såg den. Kanske samma fågel som fanns där förra vintern?



Den översta bilden kommer från östra delen av Råstasjön, den nedre från västra.

Vårens första näktergal?

En tegelvägg i Marievik glänser nästan metalliskt i skenet från kvällssolen. Det lär ha varit årets varmaste dag hittills, och det tror jag säkert. Åtminstone så länge solen håller sig uppe. Några barn badade vid Tanto (små barn har inte begrepp om att man fryser häcken av sig om man badar utomhus vid den här tiden på året!) och en tunn ström av joggare flåsade fram och tillbaka omkring Årstaviken. Vid Årsta holmar jagade en ilsken svan en kanadagås. Det var inte första gången - fattar inte att de inte lugnar ned sig. Eller åtminstone att svanen tog det lugnt. Gäss är väl inget hot mot svanar?

Jag stannade på strandpromenaden nedanför de stora husen i Tanto och lyssnade. Var det inte en näktergal som slog på andra sidan? Svagt och ganska långt borta, kanske på utsidan av holmarna? Inte säkert. Antingen hörde jag fel, eller också var det en alldeles nyanländ näktergalning som inte hunnit klara strupen och sjunga upp sig ordentligt ännu.

Om några dagar lär det nog vara fart på sången, och med maximal volym. Näktergalen må vara en diskret brunfärgad gynnare som gömmer sig inne i buskage, men lågmäld är han inte! Sången har liknats vid några busvisslingar, följda av rasslande med en harskramla och hamrande på en trumma. Ingen ljuv skönsång alltså men det var hemlandstoner för tullförvaltaren i August Strindbergs Trefaldighetsnatten. Jag tycker att han fick till det bra, August!


TULLFÖRVALTARN
Det sämsta kommer till sist, och narren skramlar med skallran,
För det barnet som grät. Att skratta förlänger livet.
Alltså min fåglalåt som jag hört i min barndom i Skåne.
Där min vagga har stått, och visan jag lärt av min dadda.

Näktergalens Sång.
Ih, ih, ih, ih, ih! Var de' vi? De' var vi!
Vi var de'! quoj, oj, oj, oj, oj, oj!
Titta, lullan, lull-lull-lull-lull-lull _ Var de' vi?
Ihih! Titta! lullan! Den girar, arrrrrrrrrrr-itz!
Lull-lull-lull-lull-lull-lull! Var de' di? Titta!
Sir'u, sir'u, sir'u, sir'u?
Dadda! _ Dadda! sjätt, sjätt, sjätt, sjätt _ sir'u, sir'u?
Nappen; napp, app, app, app, app, app!
Hvit, vit, vit, vit, vit, vit, sir'u lillan?
Tut, tut, tut, tut, tut, tut, sat'n, sat'n, sat'n si!
Lip, lip, lip, lip, lip, lip, ih!
Så, så, så, nä, nä, nä, Sa', sa', sa' sa' nå!
Ji, jih, guh, guh, guh, guh, gu'hjälp, dadda aitsch!

Djurgårdsbilder del V - I skuggan av Stora skuggan

Jag gjorde en sväng på Djurgården igår för att höra om det var något liv på kattugglorna, men de höll sig knäpp tysta denna kväll. Däremot var det ett gäng kanadagäss som tjoade ett tag efter solnedgången.

Dock tog jag denna bild med mörkerstämning i närheten av Stora skuggan. Under raden av lampor längs stigen skymtar en liten bro som går över bäcken där Solfångardammen har sitt utlopp. Jag antar att det har formgivits här för att grodor, salamandrar och andra slemmiga små kryp skall trivas, och det är ju bra. De behövs.