Vintern går över i vår

Bilderna ovan är för omväxlings skull tagna i sepia. De påminner med andra ord om bruntonade foton från början av förra seklet. Men just den här brunaktiga murriga färgen passar väl bra till känslan av döende vinter och uppbrott. De är några dagar gamla, jag har inte kollat läget men det borde nästan vara isfritt på Årstaviken vid det här laget.

Och så börjar ringduvorna hoa från Söders hustak, utom just de här som i torsdags pickade nedanför en fågelmatning vid Münchensbacken. Notera receptet på duva som jag återgav här, det kan komma till pass senare i år!

Här fick jag syn på något gult i en rabatt i morse, är det månne krokus som är på väg upp? Utslagna krokus har jag sett sedan ett par dagar här i trakterna.

Det här är inget vårtecken direkt, möjligen ett tecken på hur det går att kränga "österländsk visdom" i medelklassgettona idag. Femtioelva sorters yoga för vilsna själar och tomma själsliv. Ta't som ett påhäng till det här tidigare inlägget.

Ho hoo ... vårtecken

I eftermiddags när jag gick nerför Skinnarbacken hördes plötsligt ett diskret men tydligt ho hoo, ho hooo hoo - och där hade vi ett vårtecken! En ringduva som börjar ge hals. Det kan vara en flyttarduva som just kommit hit till Stockholm från varmare trakter, eller en hårdhudad jäkel som lyckats övervintra, men ett vårläte är det lik förbaskat.

Bilden ovan är inte från idag, det är en duva som jag stötte på ute i skogen under betydligt somrigare förhållanden. Lite trolsk stämning, om jag får säga det själv!

Så förgås världens prakt

Död ringduva, Söder Mälarstrand vid tolvtiden idag

Sic transit gloria mundi - så förgås världens prakt! Det gäller även feta ringduvor.

Ena stunden sitter de på en kvist och drar sitt dystra hoande, alternativt, äter, skiter (gärna på olämpliga ställen) bygger bon och lägger ägg i dessa bon. Eftersom ringduvan är en usel bobyggare - det rör sig om några kvistar hopslarvade i en grenklyka - ramlar äggen ofta ur boet och förstörs.

Å andra sidan kan fågeln lägga upp till tre omgångar ägg under häckningssäsongen, så det är nog tur att det är en massa äggkrossning. Det finns så mycket duvor ändå. Förut dolde sig ringduvan i skogarna på landet, men numera har den gjort som alla andra och flyttat till stan.

Men det är sällan man ser döda fåglar. De försvinner rätt fort. Någon gång har jag sett en död vigg eller storskrake driva ner under Strömbron vintertid. Några gånger har jag sett döda kråkor eller skator ligga på gatan. För att förhöja den dystra effekten har då artfränder varit framme och hackat i sin döda broder eller om det var syster. Men det är som sagt sällan man ser döda fåglar. Det var väl därför paniken var på extra hög nivå när fågelinfluensan var i farten för några år sedan (om nu någon minns den paniken!). Det var väl många som hade svårt att tänka sig att även fåglar kan lägga näbben i vädret och dö!

Sedd över axeln ...

... blev jag av den här präktiga ringduvan i Skinnarbacken i förmiddags. Om nu duvor kan sägas ha axlar förstås.

Någon ring finns det inte på ringduvan, däremot vita fläckar på båda sidor om halsen. Det är samma sak med ringtrasten (man kan stöta på den i fjällen vid Torne träsk ibland) som har vita fläckar men verkligen ingen ring runt halsen. Dock var det någon någon gång som tyckte att det påminde om en ring uppenbarligen.

Undrar hur mycket mat det är på en sådan där tjockis förresten? Ringduvorna brukar se rätt välgödda ut. Ett bra skrovmål om man är duvhök exempelvis. Men så här långt inne i stan är det nog mindre risk för duvorna vad det gäller duvhökar. Här i trakten på Söder finns sparvhökar, men jag vet inte om de är starka nog att klippa en fet duva. Ringduvorna har flyttat in i stan först under förra århundradet vad jag vet. Det kanske är ett sätt att slippa undan terrorn från duvhöken? Jag har hört tystnaden i skogen när en duvhök drar fram mellan träden!

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Det hypnotiserade partiet?, kvinnopolitisktforum skriver 1a maj-tal: Vi vägrar betala er kris!, andread0ria skriver Arton tusen jesusfreaks, Marlene Olsson skriver Höger & vänster…är en fattig hungrig, är en rik mätt?, salkavalka skriver GÄVLEBESÖK OCH FÖRSTA MAJ I STOCKHOLM, slutstadium skriver Hitta rätt

Flyttfåglarna kommer till Söder

Se så vackert husen i Marievik speglade sig i Årstavikens blanka is i förmiddags! Därute fanns en skrattmåskoloni som förde ett sjuhelsikes liv och det kändes ganska skönt i luften. En sådan där riktig vårstämning som livades upp av

1. min första stare (Sturnus vulgaris) för året. Den satt i en pil nedanför Tanto och hade på starars vis lite konstiga ljud för sig, samt
2. min första bofink (Fringilla coelebs) som jag inte såg men som lade av några drillar ovanför Eriksdalslundens koloniområde.

Dessutom tjoade några kanadagäss på isen vid Årsta holmar och en ringduva höll igång. Snart får vi väl se den årliga cirkusen när den ilskna knölsvanen skall jaga gässen fram och åter på vattnet.

Jajamensan, när flyttfåglarna kommer känns det för en stund som om all världens bekymmer vill flyga sin väg.

Fast det skall visst bli snö i morgon så man får väl gå och deppa ett par dagar till igen ... . Deppighet är din arvedel!

Vårtecken!

Titta på den här bilden, där finns ett vårtecken! - "Vadå?" kanske någon undrar. "Är det det smältande isen det handlar om?". Svar: nej. Det är skrattmåsarna. Titta på deras huvuden. Alla utom en har ljusa huvuden med bara en grå fläck bakom örat. Men en har den mörkbruna mössan på sig, och det är den som är vårtecknet. De med grå fläck är övervintrare, de har varit här hela vintern och anlagt vinterdräkt. Den med färgat huvud måste ha kommit hit söderifrån under de senaste dagarna, för de skrattmåsar som sticker iväg söderut under vintern byter inte färg på huvudet. Jag såg ytterligare några sådana när jag tog en promenad runt Reimersholme i morse. Dessutom var det ett jädrans liv på gråtrutarna.

En stund senare hörde jag en ringduvas typiska dystra hoande vid Pålsundskanalen. Våren kör en allt starkare föreställning måste jag säga. Och bättre lär det bli!