Bild av fall?

Fotot togs i Skinnarbacken på Söder för ett par dagar sedan. Ser det inte ut som något polisen skulle kunna rita upp för att markera var liket låg? Men Skinnarbacken är populär bland rullbrädesåkare, så det är väl några i det gänget som varit i farten. För jag kan väl inte tro att någon av dem rasat och slagit ihjäl sig?

En nattbild helt enkelt

En nattbild helt enkelt, från Skinnarbacken på Söder i Stockholm i  kväll. Ställde kameran på en papperskorg för att få lite stadga och använde tidsutlösning. Börjar vi inte redan nu se den något dystra stämningen när vintern går mot sin upplösning och den förr så vita snön blir allt gråare och geggigare? - Nja, det var ju omkring tio grader kallt, så ännu har Kung Bore lite bett kvar i sina kalla tänder! 

Nya vårtecken - vårfåglarne sjunga

Ännu så länge är det enda gröna vid Årstabäcken en del grön mossa på stenar och rötter. Snöfläckar ligger kvar och det mesta är grått. Men vänta bara, snart kommer träden att grönska, och koltrastarna kommer att sjunga halva natten. Kanske en gärdsmyg kommer att låta höra sig från ruinen av det gamla kvarnhuset också.

Jag kan rapportera årets första bofink som sjöng i Skinnarbacken tidigare i eftermiddags. Fast den drog sin strof så illa att jag först undrade vad det var, innan den visade upp sig. Jag säger bara det: vill den där bofinken drilla ut sina kontaktannonser så får den allt träna mera!

En stund senare var det en annan sång på ungefär samma ställe som lät som en rödhake som inte sjungit upp sig ordentligt den heller. Fast den fågeln tystnade ganska snart och ville inte visa sig.

Senare i eftermiddags sjöng dock mer vältränade bofinkar vid Årstabäcken. Det är ungefär normalt: omkring första april brukar man höra de första bofinkarna i Högalidsparken, exempelvis.

Några bilder mot vinterns slut

En balkong på det fina biblioteket i Flemingsberg. Undrar vad som händer när det riktiga tövädret sätter in? Kan den omvandlas till akvarium eller badbalja då?

Fåglar sjöng glatt i morse. De är väl glada över att vintern nu kanske är på upphällningen. Men grått, blaskigt och trist blir det, och förmodligen blir det kalla nätter igen så att eländet fryser till. Men har man skor med stift under sulorna går det ändå ganska bra även i sådant underlag.

Vi lever i "risk-samhället", eller om man uttrycker det som i "rädsla för risk-samhället". I världspolitiken antas vi vara villiga att skrota alla våra friheter för att undgå risker och faror. Förr i tiden fick barnen slå sig bäst de ville, men i den här lilla backen vid Skinnarbacken har man för säkerhets skull satt upp skydd på trädstammarna. Ingen småtting må missa och braka in i ett träd, med följande gråt & tandagnisslan!

Råttinvasion?

En välnärd råtta som botaniserar bland grönsakerna en kväll i förra veckan

I början av juli hade jag ett foto här på bloggen av en nyfiken råtta som tittar ut mellan ett par stenar på Söder Mälarstrand. De senaste dagarna tycker jag mängden av rådisar som kilar omkring helt öppet har ökat markant. I förmiddags var det först två stycken som jagade varandra på gatan utanför Skinnarvikens f.d. servicehus, och ett par minuter senare hoppade ett annat par fram alldeles invid mig längre ner i Münchensbacken. Senare på dagen syntes ännu en som var ute på något ärende i Skinnarbacken.

När det nu syns så många rådisar kan man fråga sig hur många som finns men inte syns! Det verkar nästan som råttinvasion, eller befolkningsexplosion. Det har väl sina risker att lägga ut råttgift i stan, katterna har nog svårt att ta livet av de mer muskulösa rådisarna - det skulle behövas större rovdjur som kunde ta hand om dem på ett definitivt sätt ... större rovdjur, kan det vara människor kanske?

Sedd över axeln ...

... blev jag av den här präktiga ringduvan i Skinnarbacken i förmiddags. Om nu duvor kan sägas ha axlar förstås.

Någon ring finns det inte på ringduvan, däremot vita fläckar på båda sidor om halsen. Det är samma sak med ringtrasten (man kan stöta på den i fjällen vid Torne träsk ibland) som har vita fläckar men verkligen ingen ring runt halsen. Dock var det någon någon gång som tyckte att det påminde om en ring uppenbarligen.

Undrar hur mycket mat det är på en sådan där tjockis förresten? Ringduvorna brukar se rätt välgödda ut. Ett bra skrovmål om man är duvhök exempelvis. Men så här långt inne i stan är det nog mindre risk för duvorna vad det gäller duvhökar. Här i trakten på Söder finns sparvhökar, men jag vet inte om de är starka nog att klippa en fet duva. Ringduvorna har flyttat in i stan först under förra århundradet vad jag vet. Det kanske är ett sätt att slippa undan terrorn från duvhöken? Jag har hört tystnaden i skogen när en duvhök drar fram mellan träden!

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Det hypnotiserade partiet?, kvinnopolitisktforum skriver 1a maj-tal: Vi vägrar betala er kris!, andread0ria skriver Arton tusen jesusfreaks, Marlene Olsson skriver Höger & vänster…är en fattig hungrig, är en rik mätt?, salkavalka skriver GÄVLEBESÖK OCH FÖRSTA MAJ I STOCKHOLM, slutstadium skriver Hitta rätt

Ner- och borttrampade gräsmattor

Gräsmattor och strängar med gräs kan vara trevliga att se på och de kan också vara nyttiga genom att fånga upp en del damm och partiklar som åker omkring i stadsluften. Men då krävs det att gräset faktiskt finns kvar och inte försvinner i gegga och dy genom att folk trampar omkring där hur som helst. Här är några bilder jag tog med mobilen i morse. (Tidigare har jag gjort samma anmärkning angående Rålambshovsparken.)

Så här ser det ut på gräsplätten mellan Yttersta Tvärgränd och Brännkyrkagatan på Söder:

(Här låg det spårvägsstallar en gång i tiden. Ulf Lundell bodde i huset nere vid Hornsgatan. Jag såg honom ibland där, även inne på Konsum.) Och tittar man på "gräsmattan" från andra hållet blir det inte på något sätt bättre:

När det ser ut så där kan man faktiskt fråga sig om den där plätten och de stackars träden är värda att spara. Kunde man inte lika gärna smälla upp en kåk på den här ytan så att man slipper se eländet? Jag antar att det mesta trampet kommer från folk som bor i området, så de borde inte bli upprörda. Om de gillade gräset hade de nog orkat gå runt och inte bara över.

Mellan Brännkyrka- och Hornsgatorna finns nästa sorgliga plätt, flankerad av en busskur för 66:an och ett gatukök. Nu är det lika nedtrampat där och vegetationen är avröjd. Förut kunde man se råttor springa omkring mellan papperskorgarna i ett tidigare gatukök. Jag vet inte hur det är med gnagarpopulationen där numera.




Och korsar man gatan så finns mellan Brännkyrka- och Lundagatorna ännu en plätt. Suck. Där ligger en kiosk. Om man nu ville snygga upp i området, skulle man inte kunna lägga kiosk och gatukök tillsammans på en stenlagd yta och sedan fundera på om resten av gräsmattorna helt får försvinna? De verkar ju inte ha någon praktiskt nytta utom att vara genvägar för latmaskar som inte orkar ta två steg extra.

I hörnet av Lundagatan och Skinnarbacken går folk till och med en liten uppförsbacke bakom papperskorgen för att visa hur bråttom de har:

De som passerar mötet mellan Münchensbacken och Högalids- och Heleneborgsgatorna måste helt enkelt gena över den här lilla stackars plätten med gräs.