Nya vårtecken - vårfåglarne sjunga

Ännu så länge är det enda gröna vid Årstabäcken en del grön mossa på stenar och rötter. Snöfläckar ligger kvar och det mesta är grått. Men vänta bara, snart kommer träden att grönska, och koltrastarna kommer att sjunga halva natten. Kanske en gärdsmyg kommer att låta höra sig från ruinen av det gamla kvarnhuset också.

Jag kan rapportera årets första bofink som sjöng i Skinnarbacken tidigare i eftermiddags. Fast den drog sin strof så illa att jag först undrade vad det var, innan den visade upp sig. Jag säger bara det: vill den där bofinken drilla ut sina kontaktannonser så får den allt träna mera!

En stund senare var det en annan sång på ungefär samma ställe som lät som en rödhake som inte sjungit upp sig ordentligt den heller. Fast den fågeln tystnade ganska snart och ville inte visa sig.

Senare i eftermiddags sjöng dock mer vältränade bofinkar vid Årstabäcken. Det är ungefär normalt: omkring första april brukar man höra de första bofinkarna i Högalidsparken, exempelvis.

Rödhake, häger och annat vid Råstasjön

Sjöarna på gränsen mellan Solna och Sundbyberg - Råstasjön och Lötsjön - har jag beskrivit tidigare här och här. Då illustrerade jag det med härliga bilder från den varma årstiden. I morse var jag där i ett särskilt ärende: att om möjligt pricka av årets första bofink och/eller rödhake. Det finns ett ställe vid Råstasjön, skyddat inne i strandskogen, där man ofta ser bofinkar och rödhakar även om det är kall vinter eftersom de blir matade där.

I morse var det kallt och isen på Råstasjön var stark nog för att bära en skridskoåkare. Men det finns några hål i Råstasjön och Lötsjön som hålls öppna året runt och där vimlar det givetvis av fåglar som gillar vatten. Kameran krånglade idag igen så det blev inte så många bilder. Jag missade exempelvis när det plötsligt svärmade ut tiotals hägrar ur skogen mellan de två sjöarna. Kanske dags att pensionera den gamla kameran och byta till något nyare med fler megapixlar?

Nåväl, någon bofink såg jag inte, däremot var en rödhake framme vid fågelmatningen tillsammans med en massa andra fåglar. Och i vakarna på sjön låg gräsänder och kanadagäss, och hägrar stod på isen och såg ruggiga ut. En häger om vintern ser ut som en gubbe i en slafsig grå rock tycker jag. En övervintrande kricka lär finnas i trakten, men jag tror inte jag såg den. Kanske samma fågel som fanns där förra vintern?



Den översta bilden kommer från östra delen av Råstasjön, den nedre från västra.

Premiär: tussilago

(Riktigt så här präktiga såg inte dagens tussilago ut, men om de får växa till sig kanske ...)

Under en morgonpromenad i Erstaviksområdet i morse såg jag mina första tussilago för detta år. Nu kommer väl skrymånsar och påstår att "jag såg tussilago för flera veckor sedan", men då skulle jag vilja påpeka att jag såg sådana där gula små krabater redan förra året!

Nu stiger fågelsången allt högre över skogar och fält. Ett halvdussin tofsvipor vandrade runt på, eller busflög över fälten en bit från Erstaviks gård. Rödhakar, gärdsmygar, taltrastar och rödvingetrastar sjöng inne i skogen, tillsammans med bofinkar, grönfinkar, talgoxar, blåmesar. Och nötskrikor gav hals, men de sjunger ju inte direkt. Skriker och kväker, det gör de. Men när en rovfågel, antagligen en duvhök, drog fram mellan träden blev det tyst!

En råbock med nya horn på gång skällde på mig nära Sandasjön. Jag skällde tillbaka. Och så var det dags att ta bussen hem till stan igen ett par hållplatser söder om Hellasgården. Hellasgården är ju den klassiska noden för generationer av naturdiggande stockholmare.

Om man vill ha ett område med många sorters natur att promenera i är det som lite oprecist kallas "Nackareservatet" alldeles utmärkt (om man nu inte vill skena fram på motionsspåren omkring Hellasgården). Bräckvatten och skärgård och en liten vadarstrand, skogssjöar, barrskogar, lövdungar, åkrar och betesmarker, sumpmarker - allt finns där. Man kan försöka bada i den svinkalla Källtorpssjön eller gå timmar i skogarna utan att se en människa. Jag antar att bara tanken på det sista skulle få yimby-fantasterna att bryta samman. Delar av området är lätt att komma fram till, andra kräver mer ansträngning. Tunnelbana, buss eller saltsjöbana - välj det som passar bäst.