Tussilago-premiär

När jag gjorde en sväng till Årstafältet i eftermiddags tyckte jag det var tid att titta efter i ett dike där det brukar vara gult av tussilago ... och se, det har redan kommit fram några gula och goa små gynnare! Våren stärker greppet!

Morgontur till Tyresta by

Med fickkamera med liten zoom blir en trana några tiotal meter bort inte så mycket bättre än så här.  Den ensamma tranan traskade runt och pickade i marken då och då och verkade vilja ha sällskap. Kanske den ensamma tranan jag såg vid Ågesta igår skulle kunna bli kompis?

Här följer fler bilder från min morgontur till Tyresta by på Södertörn, i Haninge, och de blir bättre om man klickar upp dem till större format!

Tyresta by, med anor från vikingatiden. På den tiden smällde man inte upp husen på bästa åkermarken utan på ställen med sämre jord, och vägarna fick följa terrängens konturer i stället för att bryta igenom och sönder den.

Här har vi styvmorsvioler i lite olika färgvarianter

"Är väl inte detta svensk vår och försommar" vill säkert en och annan utbrista. Men kanske då får svaret att det lika gärna kunde vara norsk, finsk, estnisk eller rysk vår och försommar. Väsentligast är dock att det är en härlig tid där riksgränserna inte spelar någon roll!

"En svala gör ingen sommar" - men jag såg två eller tre ladusvalor idag, så då kanske ...

Dessa tussilago har ännu inte passerat bästföre-datum

Små oansenliga vita blommor - jag tror det är backskärvfrö som brukar vara tidiga

Det stora vårtecknet

Hejhej, jag heter Tussilago farfara på finaste botanistlatin, och idag tittade jag och alla mina fränder som också heter Tussilago farfara upp våra glada gula huvuden på båda landfästena för Årstabron, och dessutom på många ställen på Årstafältet.

Om vi får säga det själva så är det VI som är det verkliga vårtecknet! Och titta, här kommer en insekt med fina genomskinliga vingar som hälsa välkommen och ge en vår-kram den också!

Premiär: tussilago

(Riktigt så här präktiga såg inte dagens tussilago ut, men om de får växa till sig kanske ...)

Under en morgonpromenad i Erstaviksområdet i morse såg jag mina första tussilago för detta år. Nu kommer väl skrymånsar och påstår att "jag såg tussilago för flera veckor sedan", men då skulle jag vilja påpeka att jag såg sådana där gula små krabater redan förra året!

Nu stiger fågelsången allt högre över skogar och fält. Ett halvdussin tofsvipor vandrade runt på, eller busflög över fälten en bit från Erstaviks gård. Rödhakar, gärdsmygar, taltrastar och rödvingetrastar sjöng inne i skogen, tillsammans med bofinkar, grönfinkar, talgoxar, blåmesar. Och nötskrikor gav hals, men de sjunger ju inte direkt. Skriker och kväker, det gör de. Men när en rovfågel, antagligen en duvhök, drog fram mellan träden blev det tyst!

En råbock med nya horn på gång skällde på mig nära Sandasjön. Jag skällde tillbaka. Och så var det dags att ta bussen hem till stan igen ett par hållplatser söder om Hellasgården. Hellasgården är ju den klassiska noden för generationer av naturdiggande stockholmare.

Om man vill ha ett område med många sorters natur att promenera i är det som lite oprecist kallas "Nackareservatet" alldeles utmärkt (om man nu inte vill skena fram på motionsspåren omkring Hellasgården). Bräckvatten och skärgård och en liten vadarstrand, skogssjöar, barrskogar, lövdungar, åkrar och betesmarker, sumpmarker - allt finns där. Man kan försöka bada i den svinkalla Källtorpssjön eller gå timmar i skogarna utan att se en människa. Jag antar att bara tanken på det sista skulle få yimby-fantasterna att bryta samman. Delar av området är lätt att komma fram till, andra kräver mer ansträngning. Tunnelbana, buss eller saltsjöbana - välj det som passar bäst.