tisdag 29 november 2011

Och vem bryr sig?

Jag gick runt hörnet från Mäster Samuelsgatan till Regeringsgatan, och vad syntes där? (Ja, jag hade kameran felinställd, så bilderna blev något konstiga, men ...) En EU-flagga som nästan såg ut som den hängde på halv stång. Ett tecken i tiden? Går eurozonen överstyr hänger resten av EU-projektet på gärsgårn. Det visade sig finnas något som hette Europahuset där, passande nog inhyst i en byråkratgrå byggnad från rekordåren. Den andlöst väntande allmänheten kan också titta in genom ett fönster och se en nedräkning till nästa val till EU-parlamentet ... om det nu är så många som bryr sig. När demokratin avvecklas på lokal och nationell nivå är det synnerligen tvivelaktig att den kommer att återupprättas på europeisk nivå. Finns EU kvar om 923 dagar? Och hur ser det i så fall ut? - Något som väldigt lite påminner om vad EU-anhängarna lovade en gång i tiden, kan man befara.


onsdag 23 november 2011

Bildsvep

Bildsvep ... jo, jag stod i går kväll på Djurgården vid Blockhusudden och tog en bild mot Nacka-sidan medan jag gjorde ett svep med kameran. Alla ljus på andra sidan sjön sammanfattade i en bild. Du fattar va ... bildsvep, hö hö. En intressant detalj är att vattnet i förgrunden ser ut som vatten, med stilla vågor.

måndag 14 november 2011

Hälericentral?

Fotograferat på Hornsgatan idag. Är det ett ställe för häleri?

Den här bilden har inget med brottsmisstankar att göra, tyckte bara att den blev rätt spännande: en man som sitter och jobbar i nattmörkret på utsidan av en båt vid Söder Mälarstrand. Ljusen i bakgrunden är från husen vid Kungsholms strand.

lördag 12 november 2011

Maria kyrkogård på väg ned i marken?

Den här bloggposten kan dels ses som uppföljning av en tidigare sväng runt Maria kyrka, dels som en nyfiken titt nu på lördagsmorgonen på grund av rapporter om att marken givit vika på kyrkogården ovanför tunnelbygget. Hålet skall vara tilltäppt nu. Det vore ju taskigt om tunneljobbarna fick gravstenar i skallen, men jag antar att folk som inte gillar det här bygget nu nickar och säger "vavadejasa". En del skador har det varit i kyrkan. Man kan undra om det skall hända fler sådana här saker, tunneln passerar ju under ett antal känsliga byggnader. Mest är det urberg, men här var det tydligen sand. Fallet Hallandsåsen lär oss att tunnlar och sand kan vara en besvärlig kombination.


Detta kan också ses som ett icke-föreställande konstverk, alternativt konstverket "blå plastduk med pålagd plank"


Jaså, "Ulla Winblad" är begravd här! Hon skulle nog inte ha sett med blida ögon på den här minnesskylten, förebilden till Bellmans ystra sångmö ville verkligen inte bli påmind om sin lättfotade ungdom!

Och här har vi Werner Aspenström, sympatisk och läsbar diktare som också ligger här. Klicka upp till större format kan du kanske läsa hans dikt "I Maria församling" också!

torsdag 10 november 2011

Har man rutiner för sånt?

I förmiddags klev jag av tunnelbanetåget i Liljeholmen. Det var slutstation och avstigning för samtliga passagerar just för det tåget, det hade väl gjort sin morgontjänst och skulle hem till hallarna för att vila. Så jag klev av från näst sista vagnen och gick framåt. Efter några meter noterade jag en kvarvarande passagerar i mörka kläder med huva som verkade sova i en i övrigt tom vagn. Jag knackade hårt på fönstret som var alldeles invid personens huvud, men han reagerade inte. Jag gick in och petade på hans axel några gånger. Noll reaktion. En liten dam med "utländskt" utseende kom förbi, gick in och ruskade på Trötter. Inget hände. Den lilla damen var tydligen väldigt engagerad, för hon nära nog sprang hela vägen längs perrongen fram till föraren och pratade med denne. Tydligen gavs det något lugnande svar, och så stängdes dörrarna och tåget körde iväg.

Jag bara undrar: har SL någon rutin för att ta hand om passagerare som vägrar vakna? (Jag antar att människan åtminstone levde.) Kör man in i hallarna och tillkallar några hantlangare: "Ööh, det är nån som sitter och sover i nästa sista vagnen och verkar svårväckt, kan ni plocka ut killen va?" Och så går patrullen dit med en vagn à la bår på hjul och lyfter varsamt över Trötter till denna. Och vad händer sedan? Transport till ett mysigt uppvakningsrum, kördes han över till ett tåg som skulle ut i trafik, eller till någon dyster katakomb där dystra biljettkontrollanter blickar ner på den olycklige? - Ingen vet!

söndag 6 november 2011

Alla helgons trafikstockningar och mörker

I DN skriver Epstein att det behövs bättre insatser av SL vid Skogskyrkogården under Alla helgons dag. Det är mycket folk som vill ut och in, nämligen!

Själv har jag noterat detta sedan några år, och på väg dit så kliver jag av tåget i Sandsborg och går genom begravningsplatsen där för att komma ner till Skogskyrkogården. Det tar nog ungefär lika lång tid som att stå och vänta på att överhuvud taget komma ner från perrongen vid Skogskyrkogården. Fast det var jäkligt mörkt i år så jag lyckades för en stund närapå gå vilse bland gravarna i Sandsborgs begravningsplats! Men så småningom kände jag i mörkret doften från korvnasarna som håller till vid ingången till Skogskyrkogården, och då var det klart att jag var på rätt väg!

På hemväg försökte jag mig inte ens ta mig upp till tunnelbanan. Jag fotvandrade till Gullmarsplan och tog tåget där i stället. Det är alltid nyttigt med motion!


Här var det lugnt och stilla - urnlunden i Högalidskyrkan

Om någon tycker att det här verkar mörkt så beror det på att det var mörkt som tusan! Tur att det finns några bra landmärken att navigera efter i letandet efter rätt grav på Skogskyrkogården - flyttar man på dem blir det besvärligt för mig! 

Somliga gillar att fotografera ljus - som här i Katarina kyrka. Hur själva bilden blev kan man se här

onsdag 2 november 2011

Rätt tänkt

– Vagnfel, växelfel, signalfel, alltid är det något. Jag har slutat bry mig om när tågen går. jag går bara ned till stationen och hoppas på att det ska komma ett tåg

säger en man som blev sittande i ett pendeltåg på Årstabron. Och jag känner igen det. Rätt tänkt: tåget kommer när det kommer, så har det blivit. För att vara säker på att komma fram till den södra förort dit jag åker ibland så har det konsekvent blivit buss de senaste åren. Bussarna tog sig fram enligt tabellen även när det var riktigt busväder, pendeltågen var permanent sena och opålitliga.

För en del år sedan åkte jag ofta pendeln till Flemingsberg. När det slog till och blev vinter - men även om det inte var vinter - så såg jag till att vara ute ungefär trekvart tidigare än vad jag skulle ha behövt ifall trafiken hade varit pålitlig enligt tidtabellen. Med trekvarts framförhållning och kvartstrafik så kunde jag komma ditut långt tidigare än nödvändigt, men hellre det än att vara ute i sista minuten och försöka ta sig upp från stationen till platån med högskolan. Var det riktigt illa så kunde man ju råka ut för både sena tåg och att rulltrapporna (väldigt långa, vill jag säga för dem som inte sett dem) stod stilla. Klaffade allt som det skulle fick man en stund extra för att kunna kila in på det fina biblioteket.

Men det här är allvarligt. Infrastrukturen förfaller i det nyliberala paradiset. Det spelar ingen roll om det är socialmoderater eller socialmoderater som har makten, det går utför. Resurser sugs ur den reala ekonomin och antas göra folk lyckliga genom att försvinna i spekulationsbubblor. Det torde vara klart vid det här laget att det inte fungerar. Igensnöade växlar eller trasiga signalsystem kan inte korrigeras genom ansvaret läggs på personer och organisationer som helt enkelt inte är intresserade av att vara ansvariga - annat än kanske för sina egna bonusar.

I bakgrunden Långholmens fängelse. Verksamheten flyttades sedan till Kumla i Närke. Skulle man kunna tänka sig att ansvariga politiker också fick göra en lång och tidsbestämd förflyttning till en liknande instution?