Linjer

Här är några bilder som på olika sätt kan få betraktaren att funder över linjer i tillvaron. Skulle någon verka intressant så ser den nog ännu bättre ut i uppklickat format.

Här är det sannerligen ingen rät linje i tillvaron. Är den här snäckan riktigt nykter? Verkar ju vingla hit och dit utan större styrsel! "Vestige terrent" som det heter på latin - "spåren förskräcker"! 

Här finns två linjer, en synlig och en nästan osynlig. Byggstrukturen under Årstabron ger en  kurva, roddarna bildar ritstiftet till sitt eget räta streck som inte kommer att tangera kurvan utan passera förbi  

Linjer som korsas och som dras åt olika håll; Årstabergs pendeltågsstation

Ett gammalt streck, på kartan en linje genom landet - en liten rest av Göta landsväg på Årstafältet. Här gick trafiken förr från Södermanland mot Skanstull. 

Du skall icke stjäla

Klicka upp så går texten att läsa bättre - rättfärdigt upprördhet må jag säga. Lavendel luktar ju så fint så här års!

Samma budskap, fotograferat på Rosängen, Långholmen, förra året. De fina odlingarna där är också utsatta för växttjuvar.  Varför knycker man blommor? Har till och med hört om folk som tar blommor från gravar på kyrkogårdar. Märkligt!

Nu får vi ta något positivt. Visserligen avskyr jag klotter, men här är en fyndig språklig nyskapelse som finns på en av Årstabrons pelare på Söder-sidan

Och till slut, helt avskiljt från rubriken till detta inlägg, en liten lurvig krabat som ålade sig fram över Söder Mälarstrand för några dagar sedan. Vad skall det månne bli av denna?  Jag vet inte vad det är, bara att huvudet verkar vara åt höger.

Det stora vårtecknet

Hejhej, jag heter Tussilago farfara på finaste botanistlatin, och idag tittade jag och alla mina fränder som också heter Tussilago farfara upp våra glada gula huvuden på båda landfästena för Årstabron, och dessutom på många ställen på Årstafältet.

Om vi får säga det själva så är det VI som är det verkliga vårtecknet! Och titta, här kommer en insekt med fina genomskinliga vingar som hälsa välkommen och ge en vår-kram den också!

XXXhök på Årstabron

Så här var utsikten från Årstabron i morse. Isen låg över Årstaviken mellan Söder och Marievik och det var väl ungefär fem grader kallt. Soligt och fint var det.



Om man vände blicken åt andra hållet var det brons nedkladdade snötäckta betong och räls, och därbortom Årsta skogs grå disiga sluttning, man kunde se.



Till och från hördes ett skrik ki-ki-ki-ki-ki som jag kände igen som duvhök eller sparvhök. Man brukar höra det från Årsta holmar ibland. Nu tyckte jag skriket hördes ganska högt, och så såg jag med ens fågeln sittande på järnvägens kontaktledning. Jag tror att det är en duvhök, men jag kan inte svära på't, och med min lilla fickkamera får man inte bättre närbilder än så här.

Inte så långt härifrån har det startats en "fågelbar", och den kanske inte bara fixar mat åt hungriga vinterfåglar utan fixar också några välgödda småfåglar åt höken?

Tro det eller ej, men det här är det femhundrade inlägget på den här bloggen!

Tillplattad julkrubba på oväntad plats

Som kanske märkts tidigare gillar jag inte klottrare, sådana figurer öser jag gärna galla över. Men i morse såg jag något betydligt trevligare i en tillfälligt uppsatt undergång nedanför Årstabron. Man håller på att jobba med bron och vill väl inte att saker skall ramla ner i skallen på folk nedanför så därför finns där nu en tunnelliknande historia med spånplatteväggar.

Klicka på bilderna så blir de lite större, för de här var trevliga! Någon har gjort en platt julkrubba! Vet inte vad materialet kallas, men det är sådana där små plastringar i olika färger som kan klistras fast på olika underlag för att skapa mönster eller figurer.

Så här såg hela kreationen ut med solen och ytterligare femton enheter.

Men man får gå närmare för att uppskatta de finare detaljerna. Jag kollade ett spanskt lexikon, och "los fulanos" kan betyda "herrarna". Är det månne så att "de tre vise männen" kallas för detta på spanska? Ser de inte lite smurfiga ut? Sist i raden en svart man med ett präktigt vitt skägg. Guld, rökelse och myrra för de med sig. (Påminner mig om en feministisk pik åt det här: först kom de tre vise männen men läget var ganska dåligt, men då kom de tre visa kvinnorna med blöjor, en barnsadel och något annat som jag inte minns men som säkert var bra att ha vid flykten till Egypten.)

Jajamensan, här har vi hela heliga familjen - och en ko med rosa mule.

Allehanda djur tillhör julkrubban. En sköldpadda tror jag aldrig jag har sett i detta sammanhang tidigare, men varför inte? Så är det en giraff, samt två varelser som möjligen råkat ramla ur ett förbipasserande rymdskepp och nu är både förvånade och upprörda.

Här har vi himmelsk bevakning i form av en ängel, två lamm (Guds lamm?) och en kamel med svarta fötter.

Gårdagens vandring runt Årstaviken

Det verkar som vi kommit in i en regnperiod nu, och inte bara regnigt utan också ganska kallt och blåsigt. Men det skall vara ganska uselt väder för att göra att promenaden runt Årstaviken fryser inne. Här följer några bilder och funderingar från gårdagen:

Näktergalarna har slutat sjunga på Årsta holmar, men de finns kvar därinne i det gröna ännu en tid. Det är fascinerande med detta gröna terra incognita mitt inne i Stockholm. Jag har bara varit där en gång, på en utflykt med Naturskyddsföreningen.

Gröna ridåer - knäckepilarnas gröna ridåer finns även på Tantosidan av Årstaviken.

Strandpromenadens gångbro mellan Tanto och Eriksdal har snyggats till med blomlådor. Trevligt!

Romantikern ser naturligtvis en romantisk ruin i resterna av kvarnen vid Årstabäcken. Där satt gärdsmygen och sjöng i våras. Den vardagligt nyktre ser väl diverse hopplockade stenblock - bra scen för exempelvis en gärdsmyg.

Ruinen från en annan vinkel. Jag antar att det krävs mer vatten än så här för att driva ett kvarnhjul. Och inte tror jag Näcken sitter i den här kvarnbäcken och spelar.

Nu är det ändå rätt bra med vatten i den gamla bäckfåran. Undrar var det kommer ifrån? Det skulle ju vara från Årstafältet har jag för mig, men sedan hörde jag att man använt en vanligt gatubrunn för att få fart på flödet. Vackert är det i alla fall.

Jag tog regnskydd en stund under den nya mäktiga järnvägsbron. Gillar inte riktigt dess färg, men å andra sidan vet jag inte vilken färg som skulle vara bättre, så då är det väl meningslöst att klaga. Under bron ligger några stackars rester av det gamla Tanto nedtryckta. Uppe till vänster syns tornen på gamla järnvägsbron. Järnvägens betydelse ökar. Hur länge räcker spåren? Om nu Stockholm skall vara en storstad, borde man inte som en del andra storstäder ha flera centralstationer? Åtminstone en söder om stan för trafik till och från södra och västra Sverige, och en i norr för trafiken åt det hållet? Måste så många tåg gå genom Stockholms centrum? Det fanns en gång ett förslag om att flytta Centralen till trakterna av Fridhemsplan (på den tiden västra Kungsholmen var obebyggt). Synd att idén inte genomfördes. Det är lite väl trångt nere i Klara nu.

Lämpligt objekt för överdäckning

Så här, ärligt talat lite småtrist, ser det ut när man kommer gående över nya järnvägsbron vid Tanto. Klicka på bilden så kanske den åker upp i större och tydligare format. Samma gäller förhoppningsvis för nedanstående enkla skiss. Den bygger på antagandet att man överdäckar en del av spåren samt att några små hus nära spåren försvinner. Jag antar också att den ödelagda Tantogården kompenseras med en maffig ny gemensamhetslokal i det nya kvarteret. Kan vi kalla skapelsen för "Tantotornet", och kanske kvarteret får heta "Julia". Jaha, någon som vet vilken Julia som vi skall minnas i samband med Tanto?


Notera att man på den här bilden kan se när och var skuggorna av huset breder ut sig. Så här mycket skugga blir det mitt på dagen vid midsommar tror dataprogrammet. Skuggan går in en bit över parkområdet, men jag tror inte att de bästa solbadarställena ändå kommer att bli drabbade särskilt mycket. - Jag vet inte om jag vill se ett hus som ser ut så där, men det är ju kul att man kan peta ihop bilder på det här sättet med hjälp av GoogleEarth och Google SketchUp.