Morgonutflykt till Råstasjön

Jag vet inte om rulltrappan i Duvbos tunnelbana är den längsta i Stockholm. Lång är den i alla fall, och jag åkte uppför den i morse för att ta mig till sjöarna i Solna och Sundbyberg - Lötsjön och Råstasjön

Om du känner för att titta på fina och skarpa bilder på hägrar i Råstasjön så ignorera vad som kommer nedan och kolla istället hos bloggkollega Molle.

Två hopklippta bilder, för att nästan få med alla hägrar som i det grå morgonljuset stod på isen i Råstasjöns sydvästra hörn. En del gräsänder och kanadagäss höll dem sällskap omkring den öppna vattenytan. Jag räknade till 48 hägrar när jag stod där på strandpromenaden. Två låg på isen och jag trodde de lämnat in definitivt, men plötsligt så var de på benen igen.

En kombination av grått ömtåligt morgonljus och en liten fickkamera med enkel inbyggd zoom ger den här effekten.  Bilden blir lite drömsk.

Här kan man gnola på melodin "Hej, mitt vinterland, nu är jag här". Jag hade hoppats att se någon övervintrande bofink just här, men idag höll sig finken borta. Men många andra fåglar åt för brinnande livet på ett matningsställe här i närheten. Jag är säker på att det döljer sig såväl bofinkar som rödhakar här i skogen, på bekvämt flyghåll från fågelutfodringen och ganska väl skyddade för sparvhöken som också bor här.

Det ser ut som om någon spritsat grädde över grenarna i den täta strandskogen. Kallt men vackert!

Det mesta är fruset, men vid dammluckan i Råstasjöns östra ände rinner vattnet ännu

Svart, vitt, grått - som silver och tenn

Första bofinken

Nej, det rör sig inte om ett tidigt vårtecken mitt i vintern. Inte en uppstoppad fink-stackare heller. Men vet man var man skall gå så finns det rätt pålitliga bofinkställen i Stockholm även om vintern skulle vara tuffare än den vi har nu. Fröätare som bofinkar kan klara sig om de hittar mat och ställen att krypa in. Ett sådant ställe finns i ett undanskymt hörn av Råstasjön i Solna, och där var jag en stund i förmiddags när solen gick upp.



Någon bild av bofinken (eller ett par bergfinkar som också höll till vid fågelmatningen) kunde jag inte fixa till, men ovan är en rörhöna som klev upp ur vattnet i Lötsjön som ligger lite väster om Råstasjön. Den sistnämnda ligger i Solna, den förstnämnda i Lötsjön. Rörhönans fina rödgula näbb framträder tydligare om bilden klickas upp i större format.



Annars kanske det är mängden av övervintrande hägrar som är ett av områdets kännetecken. På flera ställen i båda sjöarna ser man till att vattnet inte fryser till, och där samlas bland annat tiotals hägrar om vintern. De står där och ser grå och ruggiga ut och väntar på bättre tider. Det gör jag också.

Var skulle det ligga is ...

... om inte på Isbladskärret på Djurgården? Så här såg det ut i eftermiddags. En kall blåst drog genom märg och ben, men den bekom inte de skotska höglandskor som utanför bild bedrev naturvårdsarbete längre bort i kärret. Det mesta vattnet är väl tappat ur kärret så det blir fort fruset.

I hägerkolonin var det tyst och öde. Men vänta: om ett halvår blir det ett sjuhelsickes liv när några dussin hägrar skall hålla igång! Nu har de förhoppningsvis dragit iväg till isfria ställen söderut, alternativt placerat sig på ställen där de vet att försörjningen under vintern ändå är fixad (vid Råstasjön i Solna exempelvis).

Vårgalen

Den som inte blir vårgalen så här års
är sannolikt inte riktigt klok!

En liten bokdunge nära Rosendal på Djurgården

Ja, där är den! Första blåsippan!

Hägerbona i Isbladskärret på Djurgården är fulla av liv nu. Dags för äggläggning snart! Hägrar är praktfulla fåglar, men ärligt talat låter de ganska illa.

Och vad har vi här då? - Får jag presentera nyss utsprunga vårlökar (Gaegea lutea). Just de här har sprungit ut på Djurgården norr om kanalen.

Och tills sist: en praktfull hassel i Skinnarbacken på Söder har praktfull utsikt över Riddarfjärden!

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Neofascister på väg mot EU-parlamentet, aik-micke skriver 1a Maj i Stockholm, aik-micke skriver Gallerian-galleri, MJE skriver The Man at the C&A - om politiska tvivel., aik-micke skriver Det är lätt att vara radikal när man är ung och fattig

Rödhake, häger och annat vid Råstasjön

Sjöarna på gränsen mellan Solna och Sundbyberg - Råstasjön och Lötsjön - har jag beskrivit tidigare här och här. Då illustrerade jag det med härliga bilder från den varma årstiden. I morse var jag där i ett särskilt ärende: att om möjligt pricka av årets första bofink och/eller rödhake. Det finns ett ställe vid Råstasjön, skyddat inne i strandskogen, där man ofta ser bofinkar och rödhakar även om det är kall vinter eftersom de blir matade där.

I morse var det kallt och isen på Råstasjön var stark nog för att bära en skridskoåkare. Men det finns några hål i Råstasjön och Lötsjön som hålls öppna året runt och där vimlar det givetvis av fåglar som gillar vatten. Kameran krånglade idag igen så det blev inte så många bilder. Jag missade exempelvis när det plötsligt svärmade ut tiotals hägrar ur skogen mellan de två sjöarna. Kanske dags att pensionera den gamla kameran och byta till något nyare med fler megapixlar?

Nåväl, någon bofink såg jag inte, däremot var en rödhake framme vid fågelmatningen tillsammans med en massa andra fåglar. Och i vakarna på sjön låg gräsänder och kanadagäss, och hägrar stod på isen och såg ruggiga ut. En häger om vintern ser ut som en gubbe i en slafsig grå rock tycker jag. En övervintrande kricka lär finnas i trakten, men jag tror inte jag såg den. Kanske samma fågel som fanns där förra vintern?



Den översta bilden kommer från östra delen av Råstasjön, den nedre från västra.

En sväng runt Årstaviken ...

... gjorde jag i morse. Det kändes en aning av höst i luften. På en klippa vid den inofficiella och ohälsosamma badplatsen vid Tanto stod en häger och höll vakt över några sothöns. Hägern är en gammal symbol för diskretion, vilket man väl kan förstå om man ser en jagande häger: den står ofta vid strandkanten eller en bit ute i vattnet och är alldeles stilla. Och det fortsätter den med tills någon oförsiktig groda eller fisk kommer i närheten utan att märka den diskreta gestalten - och då kommer ett blixtsnabbt hugg!



Hus under broar har jag skrivit om tidigare i bloggen. Det här hade jag ett ganska dåligt foto på igår, men det här är bättre: ett av husen under Skanstullsbron.



"Tripp, trapp, trull" heter det normalt, men med ordningen på den här sjötransporten på väg mot Hammarbyslussen skulle jag nog snarare säga "trapp, tripp, trull". Den lilla bogseraren orkade dra såväl den större båten som sin lilla kompis längst bak.

Första lövsångaren

När lövsångarens första milda och försynta toner hörs vet vi att Sommaren definitivt fått in foten i dörrspringan - nu väller livet i alla dess former fram! I förmiddags vandrade jag en stund på Djurgården, från Lappkärret och bort mot Husarviken. Någonstans högt uppe i några björkar vid Husarviken hörde jag med glädje lövsångarens första diskreta visslingar trilla ut bland de nyutslagna bladen. Samtidigt virrade humlor i gräset och kabblekor blommade. I bäcken ut från Laduviken lekte fisk vilket inte bara noterades av mig utan också av en häger.

I Lappkärret hörde jag smådoppingens drillar ur vassruggarna. Smådoppingen är inte så vanlig, men i Lappkärret är man ganska säker på att stöta på den varje år.


(En liten slutnot om Husarviken. Folk brukar uttala namnet med betoning på a, som Husaarviken alltså. Man tror väl att det har med den gamle militäre ryttaren husar att göra. Men det är fel. Namnet fanns långt innan det fanns några husarer, redan på 1200-talet, och säger att det fanns hus där vid viken. Så var besserwisser och rätta folk när de säger Husaarviken - Huusarviken skall det vara!)

Djurgårdsbilder - del II

Venus Milo av Eric Grate står på Djurgårdsöns södra strand, inte långt från Bonniers lilla torp. Den kom dit i mitten av 80-talet, och jag antar att många fnyst åt den som något konstigt modernistiskt. Jag säger tvärtom: ålderdomligt!

Redan första gången jag såg den när jag kom gående längs strandpromenaden tyckte jag stilen verkade bekant på något sätt. Inte konstigt, för jag hade tidigare läst en bok om stenålderskulturer i sydöstra Europa och där fanns bilder av föremål som liknade den här klumpen. Där finns antydan till en kropp med fågelhuvud - man ser en böjd vass näbb. Även om skulptören Grate tänkte på Venus (grekernas Afrodite) skulle jag nog säga att det här är en stenålders-Athena. Skyddsgudinna för ugglornas stad - Athen.




Så här ser det ut vid Isbladskärret - ett av mina favoritställen - idag. Tyst och ganska öde. Jag såg ett anslag om att kärret skall rustas upp. Kaveldunet håller på att ta över och därför kommer kärret att torrläggas och så tänker man skicka ut boskap där att beta. Jag antar att det blir skotsk höglandsboskap som får göra jobbet, de är populära som landskapsvårdare. Så i år kanske det inte blir så mycket sjöfågelskådning just här.

Enligt anslaget trodde man att den stora hägerkolonin inte skulle påverkas så mycket av ändringen, och nästa år bör det vara full fart igen. Det tackar jag för. En del av mina tidigare erfarenheter som fågelskådare gjorde jag här. Det är typiskt för grunda vattensamlingar av den här sorten att de har en tidig intensiv fas när det är mycket liv, och sedan växer de igen om inget görs. Men nu görs det!