Vinter; januari

Glåmigt morgonljus vid Lötsjon, Sundbyberg, strax innan gatlyktorna släcktes. 

Bäcken mellan sjöarna är ännu inte frusen. Här har synts såväl strömstare som fjällgäss, men när jag passerade var det tomt - inte en fjäder i sikte

Speglingar i Råstasjön - ser ut som en tuschmålning

Morgonmoln syns rosiga mellan träden i strandskogen

Och här har vi hela molnet i sin utdragna elegans, sedd från Råstasjöns östra ände

Bilder i diverse ämnen från de senaste dagarna

Jag gick till ena änden av korridoren, ställde kameran på golvet med  uppdrag att vänta några sekunder och sedan ta en bild - och så blev det så här. "Rena skräckfilmsstämningen" sade en student till mig om korridorerna i universitetet i Frescati. Jag undrar om korridorerna i Huddinge sjukhus ändå är längre, fast man knappt ser bort till slutet här?

Men låt oss i stället gå ut, det är ju så nyttigt med frisk luft, och nu när det är så fin vinter ... (går jag lik förbaskat och ser fram mot ljumma vår- och försommarvindar)! Bortom husen i Liljeholmen, Marievik, går solen ner medan det faller en del snö.

Isen ligger tjock och vresig på Årstaviken, det behövs nog rejäla fartyg för att kunna köra under Årstabroarna och bort mot Hammarbyslussen!

Nog syns det att isen håller att gå på ...

... och att framföra någon sorts budskap. Här är det Lötsjön i Sundbyberg, och någon verkar ha trampat upp en religiös symbol. Säga vad man vill, men det behövs inga under för att man skall kunna gå på vattnet här.

Kallt i luften och varmare i vattnet, och ångan stiger över mängderna av matgäster vid Lötsjöns fågelmatning.

Tittut solen, du finns bakom trädet, vi ser dig!

Hej mitt vinterland, nu är jag här!

Vid fågelmatningen vid Råstasjöns nordvästra ände samlas ett antal entusiaster för att bli kalla om tårna och se om något intressant vill uppenbara sig. Ett gäng rådjur tryckte längre in bland träden men vägrade komma fram. Men fina domherrar visade upp sig, och till och med en rödhake. Sedan stack alla fåglarna och gömde sig när en duvhök drog förbi.

Första bofinken

Nej, det rör sig inte om ett tidigt vårtecken mitt i vintern. Inte en uppstoppad fink-stackare heller. Men vet man var man skall gå så finns det rätt pålitliga bofinkställen i Stockholm även om vintern skulle vara tuffare än den vi har nu. Fröätare som bofinkar kan klara sig om de hittar mat och ställen att krypa in. Ett sådant ställe finns i ett undanskymt hörn av Råstasjön i Solna, och där var jag en stund i förmiddags när solen gick upp.



Någon bild av bofinken (eller ett par bergfinkar som också höll till vid fågelmatningen) kunde jag inte fixa till, men ovan är en rörhöna som klev upp ur vattnet i Lötsjön som ligger lite väster om Råstasjön. Den sistnämnda ligger i Solna, den förstnämnda i Lötsjön. Rörhönans fina rödgula näbb framträder tydligare om bilden klickas upp i större format.



Annars kanske det är mängden av övervintrande hägrar som är ett av områdets kännetecken. På flera ställen i båda sjöarna ser man till att vattnet inte fryser till, och där samlas bland annat tiotals hägrar om vintern. De står där och ser grå och ruggiga ut och väntar på bättre tider. Det gör jag också.

Riktiga vattenhål för fågelskådaren - Lötsjön och Råstasjön

En panoramabild tagen från Råstasjöns östra sida. Klicka så blir den mycket större och finare!

Om ett ställe har något intressant att uppleva inkorporerar jag det gärna med "mitt" Stockholm, även om det i detta fall är grannstäderna Solna och Sundbyberg. Man kanske inte tänker på det här som naturområden i första hand, men i Solna finns ju Hagaparken. Där ligger också Råstasjön medan dess granne Lötsjön befinner sig i Sundbyberg. "Se Sundbyberg, och sedan dööö ..." för att citera Ulf Peder Olrog.

Från Stockholms centralare delar tar man sig upp till Lötsjön och Råstasjön med första bästa tunnelbanetåg i den riktningen. Själv brukar jag åka till Duvbo, men också Hallonbergen kan vara lämplig startpunkt. I det senare fallet kan man gå ner till Råstasjön över fälten vid Råsta gård. Där kan man kanske möta en fasan, eller en törnskata som sitter på en stolpe och kollar in läget.

Varför är de här två sjöarna och omgivande marker intressanta för naturskådaren? Det mest uppenbara är väl fågellivet, särskilt hör- och synbart nu under våren. I själva verket är det drag i fjädrarna året runt. Det beror dels på att kommunerna har ordnat så att vattnet hålls öppet på några ställen även när sjöarna fryser till, samt att det finns en stor fågelmatning i nordvästra hörnet av Råstasjön. Normalt brukar man kunna se bofinkar och rödhakar där även i den smällkallaste vinter. I år missade jag dem dock vilket nog berodde av det varma vädret - det fanns mat överallt och fåglarna behövde inte ty sig till enstaka matningsplatser för att överleva.

Men även matningsplatsen har sina faror. Jag har sett småfåglar fly för livet när en sparvhök brakade in på jakt efter mat en vintermorgon!

Ibland stöter man på fåglar som ser "konstiga" ut, som den här gåsen som jag fotograferade vid Lötsjön i morse. Är det en hybrid, eller en stripgås som är otydligt färgad? Stripgåsen förekommer inte så ofta i Sverige, den skall normalt hålla till bortåt Himalaya,

Ytterligare en sak som är bra för många fåglar vid Råstasjön är de sumpiga och risiga strandskogarna längs norra änden av sjön, och en del stora vassområdet. Där finns mycket ris och bråte som ger skydd till fåglar och andra varelser. Jag hoppas inte att någon får för sig att "städa" upp i området. Man kan fråga vad som händer när bebyggelsen tränger på, vilket den väl kommer att göra när järnvägs- och industriområden i närheten omvandlas.

Det öppna vattnet gör att hägrar, änder, gäss och andra fåglar med sjöanknytning gärna övervintrar här. Inte nog med det - ett år såg jag en strömstare som höll till i en liten bäck som går mellan sjöarna. Ett annat originellt fynd var en fjällgås.