Sista versen för staketet

I tre av de fyra bloggposter som är taggade "Husarviken" finns bilder av gasverkets staket mot vattnet. (Fler Husarviksbilder, inklusive det gistnande och rostande staketet, finns på bloggen Björnbild.) Nu är det snart borta kunde jag konstatera när jag gick förbi där i förmiddags. Rivning pågår. Så de här blir väl de sista bilderna:

Trakterna av Husarviken - Kristi Himmelsfärdsdag

Det sägs att vädret brukar vara bra den här dagen, och i år stämde det. Solen sken och jag tog en promenad på Djurgården från Gärdets tunnelbana upp till Lappkärret och kände in sommaren. Näktergalar larmade i snåren, mångahanda andra fåglar uppläto också sina stämmor, marken överflödade av blommor (och av en flock får vid Lilla Skuggan), en vacker aurorafjäril drog förbi, och inte kunde det vara så mycket bättre än som det var i dag.

Industriminne från gasverket tror jag - kommer den här utbyggnaden i Värtan att vara kvar? - Klicka för större format!

Snart har staketet ställt sig på huvudet i Husarviken, om inte rivarna hinner före - vilket jag tror att de gör.

Ännu mer industriminne . Vet inte vad det har varit, men ser det inte ut som någon sorts transportanläggning?

Undrar om inte folk som så småningom kommer att skuldsätta sig över öronen för att flytta in i de nya husen här kommer att fundera över hur bra det är med pengar egentligen.

Jag tycker det är fascinerande när växtlighet tar över och bit efter bit återtar vad den förlorade när här röjdes och byggdes för gasverket. Relikerna av mänskliga påhitt blir allt svårare att urskilja bland björkar och mindre växter. Skulle det få fortsätta så här (vilket ju inte är fallet) skulle det kunna bli en nordlig djungel där framtidens arkeologer grunnade över egendomliga överväxta konstruktioner vars ändamål är svåra att tolka.

En liten flod i djungeln. Eller om vi skall kalla det för "diket som går mellan våtmarken Lillsjön och ner till Husarviken".

Överallt detta klotter

Här överlåter jag åt betraktarens fantasi att göra något av denna skulptur i naturen,  den finns en liten bit söder om Lappkärret.

Kolla!

En besvärlig fot har gjort att mina promenader på senaste tiden har blivit kortare än vanligt. Men i morse testade jag med en stillsam vandring från Ropsten, förbi Husarviken och upp till Lappkärret. Och det finns alltid intressanta saker att notera längs vägen.

Ett övergivet spår längs kajen vid Värtan. Undrar om det varit för en kran, jag tycker det ser inte ut som järnvägsspår. Hur som helst, en sådan där liten fascinerande industrirest som väl snart sopas bort under mattan av nya bostadsrätter.

Jaja, jag har faktiskt bara en liten fickkamera - det räcker för det mesta -  och även en skumögd betraktare kan väl se att det faktiskt är årets första sädesärla som sitter på ett stenblock och tjippar å det livligaste. (Första? Ja, den första som jag sett i alla fall.)

Ännu så länge kan de här minnesmärkena över hur väder och vind påverkat människans verk beskådas längs Husarviken.

Och om vi går från kultur till natur - hasselns hängen svängde hit och dit i den livliga vårblåsten bortåt Stora Skuggan. Evert Taube skrev att "I Stora Skuggan spelar Pan" men det hörde jag inget av. Däremot hördes min första taltrast för året tjattra en stund inne bland träden.

Vad är detta? Något blått bland torra eklöv ovanför Lappkärret ...

Jajamen, om man tittar närmare ...

... och tittar ännu närmare kan man räkna in årets första blåsippa! Kolla!

Förutom synintryck hörda jag faktist en storspov drilla! Bara en gång, men mycket tydligt. Antar att den var gömd någonstans i vegetationen vid våtmarken som kallas Lillsjön.

Konst på "Gasaremsan"

De här bilderna blir definitivt bättre om de klickas upp till större format!

Bilder på Gasaremsan? Borde det inte heta "från Gazaremsan"? - Nej, inte i det här fallet. Det här är bilder som jag tog på torsdagseftermiddagen vid Husarviken, vid det gamla gasverksområdet som nu skall stöpas om för nya tidens bebyggelse. Du vet väl förresten att Husarviken skall uttalas med lika lång betoning på u-et och a-et. Oftast säger man Husaaarviken men det är fel. Namnet är sedan 1200-talet. Då fanns det inga husarer. Däremot fanns det hus just här. Säg ungefär Huusaarviken istället så blir det rättare.

Och här har vi "Gasaremsan".

Några långa betongväggar på gasverksområdet har förvandlats till tummelplats för gatukonstnärer. Påminner inte den här betongväggen om skammens mur genom de palestinska områden?

Gas förresten - jag hörde någon gång att det är ett driftsäkert energisystem. Det var ett stort tredagarsavbrott en gång i Stockholm Det var 1868. Förut hade jag gasspis och ibland saknar jag det trevliga bruset och suset från gaslågorna. Å andra sidan är det bättre med elspis om man vill baka.





Den här bilden måste du klicka upp i större format om det skall ge något utbyte. Det är fyra hopklippta bilder.

Ibland är det kortfattade budskap ...

... ibland längre. Att bojkott krig låter som en god idé.

Slagord och blommor ...

... eller något som kan vara en bildberättelse. Den där krokodilen i röda bilen ser inte riktigt snäll ut! Har han inte hög hatt också, som gamla tiders kapitalister? "Ett samhälle med svaga rötter är omöjligt att få på fötter" står det i de blå ytorna.

Några svårtolkade bokstäver. De slingar sig nästan som runristningarnas drakslingor.

Vad är detta? - Där är ett likamed-tecken, är det en konstig utomjordisk ekvation?

Inspirerat av japansk manga?

Ett staket - men varför inte se på det med konstnärlig blick och kalla det en "installation"? Här har människan verk samt väder och vind under många årtionden skapat något nytt och eget. I bakgrunden Husarvikens vatten. På andra sidan gick några skotska höglandskor och betade.

Och vad har vi här? En glosögd blek spökfigur som tittar upp bakom ett gammalt staket, kanske någon som tittat för mycket på konstverken?

Nå, vill man inte titta på konsten så kan man ju notera charmen hos ett förfallande område. Den grusade cykelvägen som går bort mot Värtan och Ropstens tunnelbana. Björkarna som alltid växer upp på sådana här ställen. Till höger är gasverksområdet, till vänster bakom björkarna den smala kanal som är Husarviken.

Ja, det var Husarviken det, och snart är väl allt detta borta. Men bilderna finns kvar!

Första lövsångaren

När lövsångarens första milda och försynta toner hörs vet vi att Sommaren definitivt fått in foten i dörrspringan - nu väller livet i alla dess former fram! I förmiddags vandrade jag en stund på Djurgården, från Lappkärret och bort mot Husarviken. Någonstans högt uppe i några björkar vid Husarviken hörde jag med glädje lövsångarens första diskreta visslingar trilla ut bland de nyutslagna bladen. Samtidigt virrade humlor i gräset och kabblekor blommade. I bäcken ut från Laduviken lekte fisk vilket inte bara noterades av mig utan också av en häger.

I Lappkärret hörde jag smådoppingens drillar ur vassruggarna. Smådoppingen är inte så vanlig, men i Lappkärret är man ganska säker på att stöta på den varje år.


(En liten slutnot om Husarviken. Folk brukar uttala namnet med betoning på a, som Husaarviken alltså. Man tror väl att det har med den gamle militäre ryttaren husar att göra. Men det är fel. Namnet fanns långt innan det fanns några husarer, redan på 1200-talet, och säger att det fanns hus där vid viken. Så var besserwisser och rätta folk när de säger Husaarviken - Huusarviken skall det vara!)