Plankan

Kvarteret Plankan (mellan Varvs-, Kristinehovs-, Lunda- och Hornsgatorna) har kommit i blickfånget i och med planerna att förtäta och bygga på den stora gården. Yimby har intresserat sig för ärendet också, med åtföljande debatt.

Bilden ovan och nedan är i själva verket panoramor - datorn har fått sätta ihop flera bilder jag tagit på fri hand inne på Plankans gård. Klicka på dem för större format. Det är en stor gård som inte ryms på en bild bara! Övre bilden är tagen från ungefär mitt på gården, den nedre från nordvästra hörnet. Som man ser det här är det ganska stort och grönt.

Jag gick en sväng över gården i morse, satte mig på en bänk (ganska obekväm), läste en stund och försökte insupa lite atmosfär. Trafikbruset från gatorna runtomkring var märkbart fast kanske lite dämpat. Gråsparvar tjippade i buskarna och gråtrutar skrek så det ekade mellan fasaderna. Inte mycket folk var ute och rörde på sig, lekplatserna var nästan tomma. Det fanns något som såg ut som en torr plaskbassäng i ett hörn. Det har varit upp och ned med mängden barn i Stockholm, nu har den väl ökat ett tag, och jag antar att för föräldrar som vill släppa ut sina barn men helst inte ha dem springande på gatan är den stora gården i kvarteret bra. Just en dag mitt i sommaren är nog inte den bästa för att bedöma hur mycket liv det egentligen är här.

Jag har funderat på flera saker i samband med Plankanförslaget, exempelvis hur det är med "tyst byggande". För tänker man börja bygga på traditionellt sätt kommer det att bli ett sjuhelsickes liv på gården. Det kan nog göra att en del boende känner sig rejält knäckta. Det ger uttrycket "Bullerbyn" en ny mening som en del personer inte tänkt sig.

(En liten sidoanmärkning: jag undrar i vilken grad folk som tycker att det kan väsnas ohämmat i storstaden i själva verket är landsortsfigurer som kommer från glesbygder där folk låter motorerna vråla på högsta volym för att någon överhuvud taget skall märka att de finns till? Ju tätare bebyggelse och ju mer folk, desto mer hänsyn krävs.)

Åter till Plankan och nybyggnader på ställen som redan är ganska täta. Jag funderade del på förslaget om ett runt hus med ett hål i, och det är jag tveksam till. Hellre kompakt i så fall. Men om man byggde en fyrkantig tornliknande historia som var vriden i förhållande till de befintliga husen så att det knappast blir någon insyn åt något håll? Har försökt rita in det på ett satellitfoto nedan. Det nya huset står på tvärs.


Ett annat alternativ kunde vara att täppa igen större delen av den stora infarten (det behövs väl en viss öppning för att kunna ta in fordon i alla fall) från Kristinehovsgatan och bygga en lång smal länga som följer Brännkyrkagatans gamla sträckning nästan fram till Varvsgatan.



Ytterligare ett alternativ är väl att inte reta upp folk som bor där genom att man inte ritar in några nybyggnader alls.

Men det var det där med tystare byggande. Hur skulle det vara med ett experimentbygge i trä, alltså en kåk som i stort sett kan spikas ihop? Ett miljövänligt och diskret bygge. Någonstans (minns inte var) har jag läst att man kan få till ganska stora byggnader i trä med modern teknik. Eller om det är gammal teknik som utvecklats. Kanske nybyggen av den typen vore lättare att acceptera för omgivningen? Det skulle ju samtidigt innebära att begreppet "stenstaden" måste modifieras en del.

Ner- och borttrampade gräsmattor

Gräsmattor och strängar med gräs kan vara trevliga att se på och de kan också vara nyttiga genom att fånga upp en del damm och partiklar som åker omkring i stadsluften. Men då krävs det att gräset faktiskt finns kvar och inte försvinner i gegga och dy genom att folk trampar omkring där hur som helst. Här är några bilder jag tog med mobilen i morse. (Tidigare har jag gjort samma anmärkning angående Rålambshovsparken.)

Så här ser det ut på gräsplätten mellan Yttersta Tvärgränd och Brännkyrkagatan på Söder:

(Här låg det spårvägsstallar en gång i tiden. Ulf Lundell bodde i huset nere vid Hornsgatan. Jag såg honom ibland där, även inne på Konsum.) Och tittar man på "gräsmattan" från andra hållet blir det inte på något sätt bättre:

När det ser ut så där kan man faktiskt fråga sig om den där plätten och de stackars träden är värda att spara. Kunde man inte lika gärna smälla upp en kåk på den här ytan så att man slipper se eländet? Jag antar att det mesta trampet kommer från folk som bor i området, så de borde inte bli upprörda. Om de gillade gräset hade de nog orkat gå runt och inte bara över.

Mellan Brännkyrka- och Hornsgatorna finns nästa sorgliga plätt, flankerad av en busskur för 66:an och ett gatukök. Nu är det lika nedtrampat där och vegetationen är avröjd. Förut kunde man se råttor springa omkring mellan papperskorgarna i ett tidigare gatukök. Jag vet inte hur det är med gnagarpopulationen där numera.




Och korsar man gatan så finns mellan Brännkyrka- och Lundagatorna ännu en plätt. Suck. Där ligger en kiosk. Om man nu ville snygga upp i området, skulle man inte kunna lägga kiosk och gatukök tillsammans på en stenlagd yta och sedan fundera på om resten av gräsmattorna helt får försvinna? De verkar ju inte ha någon praktiskt nytta utom att vara genvägar för latmaskar som inte orkar ta två steg extra.

I hörnet av Lundagatan och Skinnarbacken går folk till och med en liten uppförsbacke bakom papperskorgen för att visa hur bråttom de har:

De som passerar mötet mellan Münchensbacken och Högalids- och Heleneborgsgatorna måste helt enkelt gena över den här lilla stackars plätten med gräs.

Fotosafari i närmiljön

Här kommer ett antal bilder som bland annat är inspirerade av en av kommentarerna till den här yimby-bloggposten om Hornsgatans dåliga luft. En skribent funderade på om man kunde avlasta Hornsgatan genom att använda Brännkyrkagatan mera, och hade funderingar på att koppla ihop Brännkyrka- och Hornsbruksgatorna. Fram till 1960-talet var det faktiskt samma gata, men Brännkyrkagatan klipptes av när nedanstående hus (kvarteret Plankan) byggdes. Den västliga sträckningen av gatan ned till Långholmsgatan fick då det nya namnet Hornbruksgatan.

Plankan är kvarteret som omsluts av Varvs-, Lunda-, Kristinehovs- och Hornsgatorna. Innan det kom till hade det apotek som nu ligger vid Hornstull sina lokaler i ett litet trähus här. Jag tror det finns en målning av det inne på apoteket vid Hornstull.



Ovanstående bild visar varför det inte är helt lätt att återuppliva gatan. Bron, som alltså går över Varvsgatan från Högalidsparken och in på Plankans innergård, ligger nästan fem meter över gatan. Det här är ju ett område som är ganska kuperat. "Söders höjder" är inget tomt uttryck! Nedanstående bild visar övre delen av trappan från Varvsgatan till innergården.


Nu är vi uppe på innergården där det inte finns någon märkbar nivåskillnad. Vill man komma igenom här med fordonstransporter ner till Varvsgatan måste man hacka sig ner en bit och skapa ett dike. Undrar om de omkringboende är så helsålda på den idén?


Den är bilden är tagen från Brännkyrkagatans slut. Man ser in på Plankans gård - och kan fundera på om det är mödan lönt att försöka göra något här! Lite skvaller förresten. På andra sidan huset finns Plankangaraget, och jag har för mig att en känd figur i Stockholms undre värld (hette han inte Skiffer?) hade ägarintressen i garaget.



Och nu ett mellanspel innan vi kommer fram till det andra besvärliga stället på Brännkyrkagatan. Nedanstående hus ligger vid Ansgariegatan med front och sydsida mot Brännkyrkagatan. Konstigt nog har jag aldrig tittat efter vad det är för verksamhet i denna malmgård med kullerstensgård, men idag gjorde jag det. Det var arkitekterna, SAR! Huset är från 1771 och kallas Wirwachska malmgården. Wirwach själv var apotekare. "Manbyggnaden har två utskjutande flyglar som omger en gård med vårdträd och är förenade med en mur med inkörsport" står det i boken Stockholms Byggnader av Henrik O Andersson och Fredric Bedoire.


Undrar om det sitter folk här och funderar på supermoderna hus i Stockholm? Eller sitter man och drömmer vid vårdträdet på kullerstensgården?




Nedan: Wirwachska malmgården sedd från en liten gångväg på baksidan.

Här är den andra besvärliga punkten jag redan förvarnat om. Brännkyrkagatan förvandlas till en gångväg strax före Ansgariegatan om man kommer från öster. Vill man återinföra motortrafik måste man nog peta lite på den förmodligen kulturhistoriskt värdefulla gräsmattan.



Men på bilden nedan öppnar sig Brännkyrkagatan, och det är bara att blåsa på i riktning mot Slussen - genom kvarter som är rätt så levande, för övrigt!





Det var en dimmig dag idag, Tantolundens små hus försvann nästan i diset. En fetlagd promenadlimpa till hund försökte jaga en hare mellan träden, men hunden blev distanserad på nolltid.


På andra sidan nya järnvägsbron var en flitig hackspett sysselsatt i sin hackspett-smedja.


Och nu några bilder från de nya områdena söder om Liljeholmen. Här är Vingårdsgatan, och jag vet inte om den ser så kul ut. Jag antar att husen är för glest byggda och det är för lite aktiviteter i bottenvåningarna för att det skall möta yimby-standard. Samtidigt måste man ju tänka på att vid en super-översvämning finns det risk att stora delar av det här området dränks.


Nedan: Från hörnet av Vingårds- och Sjöviksgatorna. Det finns ett hus till höger som inte syns på den här bilden. Man har med andra ord en bred gata där stora feta bilar kan mötas. Det är nästan avenyer man bygger här, och det verkar lite väl tilltaget.



Till slut är vi tillbaka på Söder och tar en titt under Liljeholmsbron. I några tidigare inlägg har jag filosoferat över möjligheter att bygga under broar och vad som kunde tala emot det. Men som synes här så finns det verksamheter under bron, och de måste väl brandskyddet vara medvetet om? En gång låg det en brädgård där, och det måste väl ha varit brandfarligt!


En liten udda fundering. Varför inte låna erfarenheter från japanerna (nämnt av mig i förbigående här) om att bygga väldigt snålt vad det gäller utrymme och göra något mellan de två bropelarna som är närmast här? Något snyggare än några ditslängda shoppingvagnar? Det kanske finns någon galning som kunde bo i en flervånings supersmal stadsvilla här?