Närkontakt

Kan man kalla detta "närkontakt av tredje graden"? Bilder från för några dagar sedan, tagna på Liljeholmsbron. Det kanske var någon som inte uppmärksammade varningen om köbildning som jag har för mig finns innan brokrönet.

Det är väl sånt här som gynnar bruttonationalprodukten antar jag, i och med att några verkstäder får lite att göra.

Klotter

Är man lat eller fantasilös klottrare som skriver man bara "klotter" i stället för att göra en bild eller något annat, som här vid spårvägen på Stora Essingen

En moloken gubbe i gångtunneln under Liljeholmsbron just vid brofästet i Liljeholmen

Om detta räknas som klotter vet jag inte, eller om det är båtägaren själv som är ansvarig. Verkar vara någon sorts avställd militärbåt i trä, kanske gammal minsvepare eller minfartyg? Träet ser dessutom ut att ligga vertikalt, inte horisontellt som jag antar är det normala vid båtbygge. Låg i alla fall i Årstaviken när jag tog den här bilden. Båten i bakgrunden är en bogserare av bullig amerikansk typ.

På nyårsafton kan man ...

... betrakta röken från värmeverket i Hammarby ...

... eller slå ihop ett par bilder till ett panorama av den frysta Årstaviken och Södersjukhusets mäktiga profil uppe på berget ...

... eller ställa sig och begrunda spår i snön - hemliga tecken? ...

... som finns i den igenfrusna Årstabäcken (jag väntar med iver på våren när träden häromkring skall fyllas med fågelsång).

Man kan likaledes se hur förmiddagssolen skapar skuggor och ljus på Årstabroarna ...

... och undra om inte de runda damerna här känner sig lite frusna om de ädlare kroppsdelarna ...

... och fantisera om att den här märkliga formationen av upprättstående isflak i själva verket är ett infruset hajstim.

Här vid Liljeholmsbrons skarpa sväng vid nedfarten till Hornstull bör dock inte bilisterna sitta och drömma. Det var synligt halt och jag undrade när den första kraschen skulle komma. Efter några sekunder åkte den där kärran in i räcket men studsade ut igen och kunde fortsätta för egen maskin, ...

... medan den här taxin verkade mer permanent parkerad några meter längre fram, förmodligen i väntan på bärgningshjälp.

Vad kan mer göras när det är nyårsafton? Man kan önska läsarna

Gott Nytt År

Affischer & klotter

Affisch på Söder Mälarstrand, mot djurförsök

Och så andra affischer vid nedfarten från Långholmsgatan till Söder Mälarstrand. Här kan man göra flera reflexioner. Exempelvis: varför skall rika artister (jag antar att de åtminstone inte är utfattiga) behöva smälla upp affischer på Televerkets kopplingsskåp i Stockholm. Fleetwood Mac - det verkar mer än medelålders på något sätt dessutom. Är det inte lite pinsamt när gråhårsgubbar och -gummor skall hänga fast vid ungdomens idoler? Inse faktum: ungdomen har flytt, den går inte att liva upp igen, numera är det mest överproducerad smörja - så lyssna på Händel i stället. Det är ju Händeljubileum i år.

Tidigare har jag inte sörjt Wacko Jacko, och önskat livet ur Madonna och Bruce Springsteen. Vore det inte dags att den tradige Leonard Cohen lägger näsan i vädret också? Och de där mossiga Fleetwood-typerna ... hade de inte en gitarrist som tidigare spelat med John Mayall omkring 1970 förresten? Uråldern, alltså.

Gentemot Ray Davies är jag faktiskt mer förlåtande. Jag minns det häftiga ruffiga soundet 1964, the Kinks hette gruppen, och sedan visade det sig att Ray var en begåvad textförfattare som gav olika inblickar i det engelska livet. (Marilyn Manson, är det någon sorts äckelputte?)

Här är klotter på Liljeholmsbron, några meter från det här klottret.

Det lilla huset under Liljeholmsbron

Här kommer en fortsättning på det här och det här inlägget. Klicka på bilderna för större format.





Det handlar alltså om Viktor Marx' lösning på bostadsproblemet för en hemlös. I eftermiddags gick jag förbi för att ta en titt på nära håll.



Några klottrare i konstnärlig klass har också varit där. Nu ser de här målningarna riktigt bra ut. De påminner mig om de fina väggmålningar som fanns i den numera igenmurade Tysta Mari-gången vid Tegelbacken. Synd att inte de finns kvar. Någonstans har jag foton av dem från sjuttiotalet - frågan är bara: var?





I föregående inlägg dundrade jag mot bostadspolitiken i Stockholm. Det finns ingen anledning att upprepa vad jag skrev där. Däremot finns det anledning att göra om den radikalt, så att bostadspolitik åter går ut på att skaffa fram bostäder till rimliga priser, inte att göda bostadsspekulanter.

Kan man lita på det ...?

Fotograferat på Liljeholmsbron för ett par dagar sedan

Trevligare Södertäljeväg - men alla dessa kafeer?

Grafik från DN. Man kanske måste vara bekant med lokalgeografin för att uppfatta det hela. Till höger finns Årstaviken. I mitten en omgjord Södertäljeväg. Översta delen av det tecknade partiet ser ut som Liljeholmsbrons två körbanor.

Bullrig trafikled ska bli lummig innerstadsgata står det i DN. Och det låter trevligt. Ur promenadsynpunkt är sträckan från Liljeholmsbron och uppför Nybodabacken inte så kul. I alla fall inte om man känner viss motvilja mot otaliga bilar som rasar förbi och sprider avgaser och oljud. Frågan är om bilarna kommer att försvinna genom att ringleder byggs, som det påstås i artikeln. Jag tvivlar. Bilarna försvinner när de motas bort, när de inte släpps in, när systemet med infartsavgifter tas i bruk igen - det är åtgärder som bilisterna begriper.

En annan aspekt, ur min extrema fotgängarsynvinkel, är faktiskt cyklisterna. Under de åren jag fanns på olika arbetsplatser i området runt Telefonplan och Västberga gick jag ofta den här vägen hem till Söder. Bilarna fick man se upp för när man korsade gatorna. Cyklisterna fick man se upp för nästan hela tiden. En del körde så hänsynslöst att man skulle kunna tro att de var avsuttna bilister.

En trevligare miljö med en stadsgata som går ut mot Midsommarkransen. Det ser jag fram emot. Och detta även om jag inte har den fobi för mer "skräpiga" miljöer som tydligen finns hos en del stadsentusiaster. En levande stad består av allt möjligt. Även några skräpiga hörn här och där.

En detalj som jag fäste mig vid i den korta artikeln var att "kaféer" nämndes två gånger. Det skulle tydligen vara en fortsättning på Söder bland annat genom att "kaféer" antas finnas i mängd. Det är klart att är man lite äldre kan just den termen verka lite konstig, för den leder tanken till "ölkaféer" och liknande institutioner, platser som dels frekventerades av s.k. ölgubbar, dels serverade billig husmanskost till knegare i keps. - Jag undrar om det inte är konditorier som avses. Där skall medelskiktspersonligheter sitta och dricka kaffe med utseende av lervatten antar jag, inte knäcka en pilsner! Och eventuell medvetenhet om Liljeholmen som ett gammalt industriområde skall diskret sopas undan.

Jag tänker väl konstig och fel, men när det var en härlig solig försommardag var det ändå en skön stämning att vandra hemåt längs Södertäljevägen medan trafiken dånade förbi och det gnisslade och blixtrade uppe i tunnelbanestallarna.

Byggen och protester på Söder

Jag har i några tidigare inlägg (här & här bland annat) grälat på den trista plätten vid Liljeholmsbrons fäste på Södersidan. Nu verkar det bli fart på ärendet. Försökte gå in på Plankontorets hemsida för att se vad som är på gång, men den verkar inte fungera. Däremot kunde jag redan i morse vid busshållplatsen på Varvsgatan notera visst missnöje med de senaste byggplanerna på Söder:



Undrar om dan före dopparedagen är bästa tiden för en demonstration, och hur vettigt det är. Min synpunkt är den gamla kända och tjatiga: om vi skall ta hand om flera hundra tusen nya inflyttade i regionen kan man inte hålla på och småfjutta så mycket i den äldre innerstaden, det är bättre att riva en del av villaslummen i Danderyd och bygga i stor skala där. - Och (som väl yimby-arna väl skulle uttrycka det) göra stad av förorterna.

Nedhuggande av träd i stadsmiljö orsakar alltid dystra känslor. Minns almstriden! Här är ett av de träd vid Hornstull som tydligen blir brasved eller vad som nu händer när det avlivats.

Här har opinionen redan varit framme och givit sin synpunkt. En försiktig fråga i dessa kristider: har bygget finansieringen fixad? Jag vet alltså inte hur huset är tänkt att se ut, men jag känner ingen direkt motvilja mot att man smäller upp något där. Dock kan man ju undra över om läget invid den häftigt trafikerade Hornstull kommer att vara en supermagnet för inflyttare? Det är klart, finns inga andra alternativ så ...

Kvällsbilder

November är en jäkla dyster skräpmånad, men den kan åtminstone prestera en och annan märklig kvällshimmel här i Stockholm.

Moln i många färger och solnedgång bortom Liljeholmsbron - knegarna drar hemåt när veckans arbete är slut.

Solens sista ljus gör att en blank husfasad i Marievik nästan försvinner och glider ihop med himlen därbakom.

Och den sista uppvisningen av rosa och indigo moln över de nya bostadshusen i Marievik. Kan tänka mig att en konstnär på 1700-talet skulle måla en romantisk himmel ungefär med det här utseendet.

"Skyskrapan brinner" och andra bilder

Man skulle kunna tro att det brinner i Hötorgscity, men så dramatiskt är det inte. Det är röken från en skorsten (uppe i Värtan? Har dålig koll på det) som släpper ut någonting som kondenseras i den kalla luften. Det var bara ett par plusgrader i morse, och lite is på marken. Av röken att döma så drar vinden mot öster. Medför den månne några utsläpp som kan ramla ner i Vaxholm?

En stund innan jag tog skyskrapebilden började solen sticka upp ovanför Liljeholmsbron och gav lite guldfärg åt himlen och gjorde vattnet utanför Reimersholme nästan lila.

Och till slut: en av Stockholms tråkigare ställen. Bussterminalen vid Gullmarsplan är inte lika trist som bussterminalen vid Slussen, men det betyder inte att den inte är trist för det är den. Betongtrist. Så här gråtrist såg den ut i går morse.

Mot kvällshimlen ...

Mot kvällshimlen står de allt mer sönderplockade resterna av Vin & Sprits anläggning i Liljeholmen, nedtryckta under den nya järnvägsbron. Nästa år står det väl ett nytt bostadshus där (om inte krisen slår ut byggarna, man vet ju aldrig).

De här bilderna tog jag från Liljeholmsbron, närmare bestämt i trappan från kajen upp till bron. Det slog mig att perspektivet mot de halvnya kvarteren i Marievik ser ut som arkitektvisioner av hur det skulle kunna se ut om man byggde något här. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det såg ut innan de här husen kom upp. Undrar om inte Liljeholmens järnvägsstation låg ungefär där parkeringen nu finns. Men det var långt före min tid, i början av 1900-talet. - Parkeringen, den kan väl ersättas av något trevligare?

Plåtigt och glasigt mot kvällshimlen i slutet av oktober. Är det flitens lampor som lyser därinne, eller slösar man bara elektricitet ändå?

Att bygga under broar?

Jag har tidigare funderat på om man kunde göra något av oanvända ytor under stadens stora broar. Det har sagts mig att man på grund av brandsäkerhet inte kan bygga där, eller ens lägga upp båtar, men då funderar jag på hur man förklarar huset som syns i bakgrunden på den här bilden? Det är ett av ett par hus som ligger under Skanstullsbron på Söder-sidan. Även Liljeholmsbron har byggnader i anslutning till brofästet. Även om man inte klämmer in bostäder under broar (vet inte om det skulle vara så kul att bo just där) kan det finnas andra verksamheter som kunde tänkas passa och som inte skulle vara så brandfarliga heller.

"Strömmande hus"

Någon gång skall jag allt lära mig ordentligt hur man kopplar ihop GoogleSketchUp med bilder och fotografier av riktiga miljöer. Men här är ett smärre försök i alla fall.

Den "trista ytan" jag skrev om i föregående inlägg ersätts här av arkitektvisionen "Strömmande hus". Utmärkande för denna är en huskropp som ligger uppe vid Hornsgatan till vänster på fotot. Sedan fortsätter den längs backen ner i yttersta kanten av Tantos stora gräsmatta. Det är denna nivåförändring som är "strömmen".

Ett utefik som ligger nedanför backen räddas, men en del andra saker med tråkigt utseende försvinner. Den grisskära fyrkanten är strukturer under Liljeholmsbrons fäste som egentligen inte syns uppifrån.

"Strömmen" börjar alltså uppe i hörnet av Hornsgatan och nedfarten från bron, rinner ner i Tanto, svänger till vänster och slutar under bron. Jag vet inte vad man kunde ha i en sådan byggnad, men det får väl inte vara alltför bullerkänsliga verksamheter i den översta delen mot Hornsgatan.

Trist yta vid Hornstull

I föregående inlägg skrev jag om "en större stensatt yta av tvivelaktigt värde - annat än för de A-lagare som sommartid samlas där efter att ha gjort sina inköp i Systemet på andra sidan gatan."

Stensatt är inte helt riktigt (eller snarare helt fel: det är asfalt och grus), men här kommer i alla fall bildbevis hur det ser ut. Det är en panoramabild tagen på fri hand i morse.

Till vänster ligger ett hus som bland annat innehåller vårdcentral och servicehus. Rakt fram är den trista ytan. Litegrann av den används för parkering men det mesta är tomt. Ut åt höger, bortom träden, är en låg mur som omger en plantering med lite buskar. Det är där A-lagarna brukar hänga. Och längst till höger är nedfarten från Liljeholmsbron.

Om man tittar hur det ser ut under brofästet ser det inte så kul ut där heller. I slutet av det här inlägget finns ett par bilder av hur det ser ut nedanför bron. Månne en uppgift för några pigga arkitekturstuderande att skissa upp förslag vad man skulle kunna göra med området från Hornsgatan och ned under Liljeholmsbron? En ormliknande byggnad som ringlar sig nedför backen kanske?

Galleria-gallimatias igen

Den här bilden som jag tog 18 maj 2006 får betraktas som aktuell ännu. Klicka upp den i storformat så blir den riktigt bra!

Till höger finns Hornsgatan, ökänd för sin dåliga luft. De närmaste bilarna kommer ner från Liljeholmsbron, och fortsätter de rakt fram blir det längs Långholmsgatan. Detta är alltså Hornstull, och området ser inte så kul ut (beroende av vilken smak man har). Alldeles till höger om bilden finns någon sorts plantering och bakom den är en större stensatt yta av tvivelaktigt värde - annat än för de A-lagare som sommartid samlas där efter att ha gjort sina inköp i Systemet på andra sidan gatan.

Gratistidningen Södermalmsnytt rasade in genom brevlådan tidigare idag och meddelar att de planer på en galleria i området som man trodde var borta nu poppar upp igen. Det finns utrymmen att göra trevliga saker på om man tittar rakt fram på bilden. Jag menar området från hörnet av Hornsgatan-Långholmsgatan och fram till husgaveln med den stora svartvita reklamskylten. Det är ganska stort, särskilt om man tar bort en liten gatutarm som sticker in där.

Men just galleria och ännu fler köptempel? För ett tag sedan var det snack om en jättestor galleria i Solna, det var den vid Odenplan som verkar ha spolats, vi fick Skrapan på Söder för ett tag sedan - är det inte nog med slöseriinstitutioner? Eller är det här den sista desperata attacken från kommersialismens evangelister innan globala resursrestriktioner tvingar den övergödda världens konsumenter att börja ta det lugnt? Det går faktiskt att resonera om detta med alltfler gallerior utifrån en etisk synvinkel - skall alltmer konsumtion stressas fram för att få till en tillväxt som egentligen ganska få människor är intresserad av?

Fotosafari i närmiljön

Här kommer ett antal bilder som bland annat är inspirerade av en av kommentarerna till den här yimby-bloggposten om Hornsgatans dåliga luft. En skribent funderade på om man kunde avlasta Hornsgatan genom att använda Brännkyrkagatan mera, och hade funderingar på att koppla ihop Brännkyrka- och Hornsbruksgatorna. Fram till 1960-talet var det faktiskt samma gata, men Brännkyrkagatan klipptes av när nedanstående hus (kvarteret Plankan) byggdes. Den västliga sträckningen av gatan ned till Långholmsgatan fick då det nya namnet Hornbruksgatan.

Plankan är kvarteret som omsluts av Varvs-, Lunda-, Kristinehovs- och Hornsgatorna. Innan det kom till hade det apotek som nu ligger vid Hornstull sina lokaler i ett litet trähus här. Jag tror det finns en målning av det inne på apoteket vid Hornstull.



Ovanstående bild visar varför det inte är helt lätt att återuppliva gatan. Bron, som alltså går över Varvsgatan från Högalidsparken och in på Plankans innergård, ligger nästan fem meter över gatan. Det här är ju ett område som är ganska kuperat. "Söders höjder" är inget tomt uttryck! Nedanstående bild visar övre delen av trappan från Varvsgatan till innergården.


Nu är vi uppe på innergården där det inte finns någon märkbar nivåskillnad. Vill man komma igenom här med fordonstransporter ner till Varvsgatan måste man hacka sig ner en bit och skapa ett dike. Undrar om de omkringboende är så helsålda på den idén?


Den är bilden är tagen från Brännkyrkagatans slut. Man ser in på Plankans gård - och kan fundera på om det är mödan lönt att försöka göra något här! Lite skvaller förresten. På andra sidan huset finns Plankangaraget, och jag har för mig att en känd figur i Stockholms undre värld (hette han inte Skiffer?) hade ägarintressen i garaget.



Och nu ett mellanspel innan vi kommer fram till det andra besvärliga stället på Brännkyrkagatan. Nedanstående hus ligger vid Ansgariegatan med front och sydsida mot Brännkyrkagatan. Konstigt nog har jag aldrig tittat efter vad det är för verksamhet i denna malmgård med kullerstensgård, men idag gjorde jag det. Det var arkitekterna, SAR! Huset är från 1771 och kallas Wirwachska malmgården. Wirwach själv var apotekare. "Manbyggnaden har två utskjutande flyglar som omger en gård med vårdträd och är förenade med en mur med inkörsport" står det i boken Stockholms Byggnader av Henrik O Andersson och Fredric Bedoire.


Undrar om det sitter folk här och funderar på supermoderna hus i Stockholm? Eller sitter man och drömmer vid vårdträdet på kullerstensgården?




Nedan: Wirwachska malmgården sedd från en liten gångväg på baksidan.

Här är den andra besvärliga punkten jag redan förvarnat om. Brännkyrkagatan förvandlas till en gångväg strax före Ansgariegatan om man kommer från öster. Vill man återinföra motortrafik måste man nog peta lite på den förmodligen kulturhistoriskt värdefulla gräsmattan.



Men på bilden nedan öppnar sig Brännkyrkagatan, och det är bara att blåsa på i riktning mot Slussen - genom kvarter som är rätt så levande, för övrigt!





Det var en dimmig dag idag, Tantolundens små hus försvann nästan i diset. En fetlagd promenadlimpa till hund försökte jaga en hare mellan träden, men hunden blev distanserad på nolltid.


På andra sidan nya järnvägsbron var en flitig hackspett sysselsatt i sin hackspett-smedja.


Och nu några bilder från de nya områdena söder om Liljeholmen. Här är Vingårdsgatan, och jag vet inte om den ser så kul ut. Jag antar att husen är för glest byggda och det är för lite aktiviteter i bottenvåningarna för att det skall möta yimby-standard. Samtidigt måste man ju tänka på att vid en super-översvämning finns det risk att stora delar av det här området dränks.


Nedan: Från hörnet av Vingårds- och Sjöviksgatorna. Det finns ett hus till höger som inte syns på den här bilden. Man har med andra ord en bred gata där stora feta bilar kan mötas. Det är nästan avenyer man bygger här, och det verkar lite väl tilltaget.



Till slut är vi tillbaka på Söder och tar en titt under Liljeholmsbron. I några tidigare inlägg har jag filosoferat över möjligheter att bygga under broar och vad som kunde tala emot det. Men som synes här så finns det verksamheter under bron, och de måste väl brandskyddet vara medvetet om? En gång låg det en brädgård där, och det måste väl ha varit brandfarligt!


En liten udda fundering. Varför inte låna erfarenheter från japanerna (nämnt av mig i förbigående här) om att bygga väldigt snålt vad det gäller utrymme och göra något mellan de två bropelarna som är närmast här? Något snyggare än några ditslängda shoppingvagnar? Det kanske finns någon galning som kunde bo i en flervånings supersmal stadsvilla här?