Desperat utförsäljning?

Är kommunen så desperat efter pengar att man måste sälja ut pissoarerna också? - Tja, det är klart att om någon vill ha en sådan, med hyfsat läge i Midsommarkransen, kanske det går bra.

Trattar i skogen, butik går i graven

Det här är bilder jag tog i eftermiddags. De tre första är upptäckter jag gjorde i skogspartiet norr om L M Ericssons gamla område vid Telefonplan. Mystiska trattar i skogen minsann. Skall det månne påminna om verksamheten som skedde strax bredvid, där arbetare, ingenjörer och andra flitigt framställde en del av det svenska välståndet. Betydligt flitigare och samhällsnyttigare än den jävel som varit framme och klottrat.

Den sista bilden visar att en av de sista gamla järnhandlarna håller på att lägga av. Jag vet inte hur gammal den är, men den fanns där vid Svandammsvägen i gamla "Kransen" redan i början på sjuttiotalet när jag började frekventera denna stadsdel. Konkurrensen från byggvaruhus och stormarknader har nog bidragit till att den gamla typen av järnaffärer inte klarar sig längre.

Trevligare Södertäljeväg - men alla dessa kafeer?

Grafik från DN. Man kanske måste vara bekant med lokalgeografin för att uppfatta det hela. Till höger finns Årstaviken. I mitten en omgjord Södertäljeväg. Översta delen av det tecknade partiet ser ut som Liljeholmsbrons två körbanor.

Bullrig trafikled ska bli lummig innerstadsgata står det i DN. Och det låter trevligt. Ur promenadsynpunkt är sträckan från Liljeholmsbron och uppför Nybodabacken inte så kul. I alla fall inte om man känner viss motvilja mot otaliga bilar som rasar förbi och sprider avgaser och oljud. Frågan är om bilarna kommer att försvinna genom att ringleder byggs, som det påstås i artikeln. Jag tvivlar. Bilarna försvinner när de motas bort, när de inte släpps in, när systemet med infartsavgifter tas i bruk igen - det är åtgärder som bilisterna begriper.

En annan aspekt, ur min extrema fotgängarsynvinkel, är faktiskt cyklisterna. Under de åren jag fanns på olika arbetsplatser i området runt Telefonplan och Västberga gick jag ofta den här vägen hem till Söder. Bilarna fick man se upp för när man korsade gatorna. Cyklisterna fick man se upp för nästan hela tiden. En del körde så hänsynslöst att man skulle kunna tro att de var avsuttna bilister.

En trevligare miljö med en stadsgata som går ut mot Midsommarkransen. Det ser jag fram emot. Och detta även om jag inte har den fobi för mer "skräpiga" miljöer som tydligen finns hos en del stadsentusiaster. En levande stad består av allt möjligt. Även några skräpiga hörn här och där.

En detalj som jag fäste mig vid i den korta artikeln var att "kaféer" nämndes två gånger. Det skulle tydligen vara en fortsättning på Söder bland annat genom att "kaféer" antas finnas i mängd. Det är klart att är man lite äldre kan just den termen verka lite konstig, för den leder tanken till "ölkaféer" och liknande institutioner, platser som dels frekventerades av s.k. ölgubbar, dels serverade billig husmanskost till knegare i keps. - Jag undrar om det inte är konditorier som avses. Där skall medelskiktspersonligheter sitta och dricka kaffe med utseende av lervatten antar jag, inte knäcka en pilsner! Och eventuell medvetenhet om Liljeholmen som ett gammalt industriområde skall diskret sopas undan.

Jag tänker väl konstig och fel, men när det var en härlig solig försommardag var det ändå en skön stämning att vandra hemåt längs Södertäljevägen medan trafiken dånade förbi och det gnisslade och blixtrade uppe i tunnelbanestallarna.