Samtal om "Den framtida staden"

Jag var nere på ABF-huset tidigare i kväll och lyssnade på ett samtal om samhällsplanering under rubriken "Den framtida staden".

Huvudperson var Karin Bradley (bilden) som skrivit en avhandling som heter Just environments: politicising sustainable urban development. Den finns att ladda ner som elektronisk text här. Bra att sådana möjligheter finns numera!

Mötet kommer att visas på TV:s kunskapskanal den 10 november. Eftersom jag slängt ut TV:n kan jag inte se programmet för att kolla om jag eventuellt kom med på bild - sådant är ju annars viktigt att veta!

Det var åtminstone ett par yimbykämpar i publiken som jag kände igen från vandringen i Midsommarkransen förra lördagen. Det fanns saker i förhandsmaterialet som bör ha intresserat dem: Karin Bradley uppgavs ha funderingar på om förtätningar är allena saliggörande för en hållbar utveckling. Det visade sig att hon helt enkelt modifierade bilden en del. Förtätningar i sig medför inte att resurser sparas även om så kan vara fallet.

Men den första frågan som samtalsledaren ställde gällde om vad dagens städer kan säga om oss, om vi antar att de betraktas några hundra år framåt i tiden. Svaret var att man skulle kunna se en ökad ekonomisk-social uppdelning, alltså till skillnad mot början av 1900-talet när olika grupper visserligen hade rätt olika villkor men ändå kunde bo nära varandra. Man kan ju tänka på överklassen i Östermalms fina kvarter - i gårdshusen inne i deras kvarter fanns underklassen. Idag är den ordningen upplöst. Sätt att resa och att mötas, och den ökande mängden av halvkommersiella mötesplatser, det var andra saker som Bradley trodde att framtiden skulle notera.

Jag klottrade ned diverse anteckningar från vad som sades, och tänkte komma tillbaka med fler kommentarer om det här intressanta mötet.



Här är en miljö som arkeologer i framtiden inte kommer att få tag i. Berget vid Sjövikskajen i Liljeholmen, bestående av de sönderhackade resterna av Vin&Sprits gamla fabrik. Några nya mystiska småhögar har dykt upp vid sidan av, och jag vet inte vad de håller på med. "Storhögen" har sett ut så där ganska länge nu. Jag trodde man skulle plocka bort den snabbt för att kunna fortsätta att bygga, men kan det vara så att konjunkturläget har trasslat till det för exploatörerna?

Sommartid? - Vår i alla fall!

Det lär vara sommartid. Själv tyckte jag det kändes mer som om våren håller på att ta greppet nu. Isflaken drar iväg på Årstaviken. det var plusgrader i natt så det senaste snöfallet har inte förvandlats till otäck is, från Årstaskogen hördes nötskrikor, grönfinkar, blåmesar och koltrastar ge upp livliga vårlåtar. Och så var det den typiska råa vårluften!

Undrar om inte företeelsen ute i vattnet på bilden ovan, alldeles invid Liljeholmsbron, är en rest av den järnvägslinje som fanns innan de stora järnvägsbroarna byggdes?



Det var disigt i förmiddags. Med hjälp av den här bilden borde man kunna räkna ut ungefär hur lågt molntaket låg. I bakgrunden till höger sticker Högalidskyrkan upp som en grå suddig profil. Man ser huskroppen men inte tornen, så molnen verkar ligga i höjd med taknocken ungefär.



Och diset ligger även över rivningsplatsen där det nu bara är högar av betong och armeringsjärn kvar efter Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen. Om man anstränger sig kan man räkna till kanske fem eller sex maskiner på bilden. Jag antar att bara några tiotal man direkt varit inblandade i rivningsjobbet.

Man kan ta detta som ett exempel på var man skall lägga pengar i kristider om man vill få snabb utdelning och mycket folk i arbete: nämligen inte på arbetsplatser med liten personal och hög mekanisering. Där ger pengarna mindre utdelning än om man stoppar in dem på arbetsintensiva ställen - med andra ord inom tjänster, som den offentliga sektorn. Just här har ju arbetet gjorts av letter dessutom. De behöver också förtjäna sitt uppehälle förvisso.

Nr. 12.999

Det här är inte bild nr. 13.000 som jag tagit med min fickkamera, det är "bara" nr. 12.999 men jag tycker den är är bättre. Högalidskyrkans norra torn och urnlunden mot Högalidsgatan, och en kväll med moln som varierar mellan rosa och violett, och ovan dem en mörknande himmel. Rosa moln skall väl förebåda svårt väder, men av blåsandet av döma (särskilt intensivt när jag gick över Årstabron) är svårvädret redan här. - Ja, det är väl så här en kväll i Stockholm den dystra månaden november kan se ut.


Bara några minuter tidigare (och nr. 12.997) hade solnedgången färgat himlen rödaktig och gett asfalten på Heleneborgsgatan en lila ton. Till höger är den slottsliknande fasaden till Borgerskapets änklingshus.



Och nr 13.015, ännu en rapport från rivningen av Vin & Sprits anläggning i Liljeholmen.

Mot kvällshimlen ...

Mot kvällshimlen står de allt mer sönderplockade resterna av Vin & Sprits anläggning i Liljeholmen, nedtryckta under den nya järnvägsbron. Nästa år står det väl ett nytt bostadshus där (om inte krisen slår ut byggarna, man vet ju aldrig).

De här bilderna tog jag från Liljeholmsbron, närmare bestämt i trappan från kajen upp till bron. Det slog mig att perspektivet mot de halvnya kvarteren i Marievik ser ut som arkitektvisioner av hur det skulle kunna se ut om man byggde något här. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det såg ut innan de här husen kom upp. Undrar om inte Liljeholmens järnvägsstation låg ungefär där parkeringen nu finns. Men det var långt före min tid, i början av 1900-talet. - Parkeringen, den kan väl ersättas av något trevligare?

Plåtigt och glasigt mot kvällshimlen i slutet av oktober. Är det flitens lampor som lyser därinne, eller slösar man bara elektricitet ändå?

För olika smaker

Några stockholmsbilder för olika smaker ...

Som en röd punkt mot den champagnefärgade kvällshimlen svävar en röd luftballong, en montgolfière, bort över Västerbron. Ballongen är över det höga vita huset som en gång i tiden kallades "Erlanderhuset" för att statsminister Tage Erlander bodde där. Tänk - Sveriges statsminister i en vanlig hyreslägenhet inne i stan, utan gäng av hemliga agenter som häckade i trappan! Det högsta huset är basen för det som Jan Guillou brukar kalla "Sveriges malligaste morgontidning" - Dagens Nyheter. Tidigare lär tidningen ha kallats "madam Andersson" också. Är osäker på bakgrunden, men det kan ha haft göra med skumma ärenden i maktens tjänst.


Här kan man nog tala om en bild för folk med olika smaker:

Om man är stadsromantiker eller har estetisk smak åt det hållet måste det vara inspirerande med ljuset från de nya husen som gör reflexer i Årstavikens svarta septembervatten. Ballongbilden är några dagar gammal, den här tog jag ikväll.

Och har man smak för jästa och destillerade drycker så är bilden också intressant. I mitten ligger nämligen Vin & Sprits huvudkontor i Marievik. Det är väl där Anitra Steen håller till när hon inte här i det lilla torpet neråt Södermanland.

Industriminne för flytande varor

Jag satt en gång på ett möte och lyssnade på folk som diskuterade hur man skall bevara industrier i Stockholm - inte i den ursprungliga funktionen som industri, men att hålla minnet kvar när fastigheterna överförs till annan verksamhet. Jag tror inte att det fungerar något vidare. River man husen fungerar det ännu sämre. Vill man bevara en arbetsplats som levande historiskt minne måste den nog fungera som arbetsplats också.

Jag tänkte på det där när jag gick förbi de stora konjaksfaten - jättestora! - på Reimersholme. En gång i tiden var det ett viktigt industriområde här, med Vin & Sprits anläggningar och Bergsunds varv. Vad finns kvar nu? - Några mindre hus vid bron, de här konjaksfaten, samt några stora plåtgrejor i en backe. Gatunamn kan också bevara minnet, men då måste man tänka efter ibland. Det var först för några år sedan som jag plötsligt kom på att Slipgatan hänger ihop med varvet - en slip att dra upp fartyg på.

Nåväl, en och annan skulle väl vilja ha ett sådant där fat fullt med konjak hemma. Jag tror jag avstår.