Vårbilder från Djurgården

Bland några kanadagäss vid Fiskartorpssjön fanns den här gynnaren i förmiddags. Notera att den har mer vitt på huvudet än vad en kanadagås normalt har. Jag undrar om det är en korsning mellan kanadagås och vitkindad gås? Båda arterna finns ju i riklig mängd på Djurgården, speciellt de vitkindade.

Av någon anledning inger just de stora ekarna en vördnadsbjudande känsla. Är det kombinationen av ålder och storlek kanske? Samt att gamla ekar kan falla i bitar men ändå leva vidare år efter år? Vad det än är så ger oss Quercus robur en stämning av något högtidligt (eller jag får den stämningen i alla fall). I bakgrunden sticker en av byggnaderna vid universitetet upp.

När jag tagit bilden av ekarna råkade jag titta ner på marken och fick syn på ännu en tidig vårblomma som ännu inte hunnit slå ut ordentligt. Svalörtens gula blommor är på väg fram. Det var kalla vindar idag också, men vi hoppas på varmare tider!

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Kapitalet på en dag i Lund, salkavalka skriver UTFLYKT I KANON 3, Björn Nilsson skriver Under all kritik, kamratwot skriver Hur landet ligger, Baskien Information skriver Massarrestering i Frankrike och Spanien av ETA medlemmar / Senaste veckan:, herman skriver Det finns inget utanförskap

Djurgårdsbilder - del I

Sedan jag köpte digitalkamera för 2½ år sedan har det blivit många bilder här i Stockholm. Och mycket från olika delar av Djurgården. Jag tänkte mig lägga ut en del av dem i den här bloggen för att visa på olika kvaliteter man kan finna i denna del av Stockholm - och då inte bara någon schablon med ståtliga ekar och Skansen.



En levande djurgårdare, en vitkindad gås. Branta leucopsis om man talar vetenskapligt.

För inte så länge sedan snuddade de vitkindade gässen bara vid Sverige under sina flyttningar upp mot den ryska tundran, men sedan några årtionden har de börjat trivas så bra här att det ibland har blivit för mycket av det goda. Stora gräsmattor gillas av gäss, det liknar deras naturliga uppehållsplatser (kanadagässen och grågässen på Djurgården håller med om det!) och på vissa ställen förvandlas nästan gräsytorna till gås-toaletter.

Gynnaren på ovanstående bild stod och blidgade på mig utanför Sjöhistoriska muséet - ibland är de ganska ilskna och väser ormlikt. Men jag brukar väsa tillbaka, och då kan det hända att de flyttar på sig. Kanske viss gåsjakt vore på sin plats?



En plats för döda djur. "Djurkyrkogård" brukar det kallas, men det finns ingen kyrka i närheten och djuren har så vitt jag vet ingen religion. Den ligger i skogen en bit från Handelsflottans gård vid Kaknäs och vittnar om att somliga djurägare (här verkar det vara en hund (?) vid namn Napoleon) känner väldigt starkt för sina fyrbenta vänner.