Vårens första näktergal?

En tegelvägg i Marievik glänser nästan metalliskt i skenet från kvällssolen. Det lär ha varit årets varmaste dag hittills, och det tror jag säkert. Åtminstone så länge solen håller sig uppe. Några barn badade vid Tanto (små barn har inte begrepp om att man fryser häcken av sig om man badar utomhus vid den här tiden på året!) och en tunn ström av joggare flåsade fram och tillbaka omkring Årstaviken. Vid Årsta holmar jagade en ilsken svan en kanadagås. Det var inte första gången - fattar inte att de inte lugnar ned sig. Eller åtminstone att svanen tog det lugnt. Gäss är väl inget hot mot svanar?

Jag stannade på strandpromenaden nedanför de stora husen i Tanto och lyssnade. Var det inte en näktergal som slog på andra sidan? Svagt och ganska långt borta, kanske på utsidan av holmarna? Inte säkert. Antingen hörde jag fel, eller också var det en alldeles nyanländ näktergalning som inte hunnit klara strupen och sjunga upp sig ordentligt ännu.

Om några dagar lär det nog vara fart på sången, och med maximal volym. Näktergalen må vara en diskret brunfärgad gynnare som gömmer sig inne i buskage, men lågmäld är han inte! Sången har liknats vid några busvisslingar, följda av rasslande med en harskramla och hamrande på en trumma. Ingen ljuv skönsång alltså men det var hemlandstoner för tullförvaltaren i August Strindbergs Trefaldighetsnatten. Jag tycker att han fick till det bra, August!


TULLFÖRVALTARN
Det sämsta kommer till sist, och narren skramlar med skallran,
För det barnet som grät. Att skratta förlänger livet.
Alltså min fåglalåt som jag hört i min barndom i Skåne.
Där min vagga har stått, och visan jag lärt av min dadda.

Näktergalens Sång.
Ih, ih, ih, ih, ih! Var de' vi? De' var vi!
Vi var de'! quoj, oj, oj, oj, oj, oj!
Titta, lullan, lull-lull-lull-lull-lull _ Var de' vi?
Ihih! Titta! lullan! Den girar, arrrrrrrrrrr-itz!
Lull-lull-lull-lull-lull-lull! Var de' di? Titta!
Sir'u, sir'u, sir'u, sir'u?
Dadda! _ Dadda! sjätt, sjätt, sjätt, sjätt _ sir'u, sir'u?
Nappen; napp, app, app, app, app, app!
Hvit, vit, vit, vit, vit, vit, sir'u lillan?
Tut, tut, tut, tut, tut, tut, sat'n, sat'n, sat'n si!
Lip, lip, lip, lip, lip, lip, ih!
Så, så, så, nä, nä, nä, Sa', sa', sa' sa' nå!
Ji, jih, guh, guh, guh, guh, gu'hjälp, dadda aitsch!

Grindstugan på Varvsgatan

Som en liten sagostuga ligger huset på Varvsgatan i vårsolens morgonglans och den tidiga grönskan. Det var en gång grindvaktarstuga till egendomen Heleneborg på västra Söder. Jag har för mig att det fanns fiskdammar i den här trakten på 1700-talet. Gjorde man inte kritpipor här också - minns inte, måste tydligen läsa på om Högalids historia och friska upp minnet.

På andra sidan gatan ligger Kristinehovs malmgård. Den, och vaktstugan, är bland de få gamla hus som finns kvar i den här delen av staden, i Högalids församling. När husen byggdes ingick Högalid i Maria församling och det var mer eller mindre landsbygd här.

En morgon för många år sedan när jag gick Varvgatan fram kom ett rådjur skuttande ut bakom grindvaktarstugan och rusade för full maskin uppför Lundagatan. Kanske det var vid samma tid när det satt näktergalar i Högalidsparkens buskar och sjöng för full hals på morgnarna? Om Bellman hade vinglat förbi här hade han säkert känt igen näktergalens skrälliga sång, men rådjur hade han nog aldrig sett.

Söndag och fler vårtecken

Det lär skall vara sommar nu, åtminstone har sommartiden införts, men inte tyckte jag att det var så mycket skillnad i vädret idag jämfört med igår. Snålblåst av sedvanlig vårtyp, men soligt i alla fall under morgonpromenaden. Vårtecken behagade dock uppenbara sig, flera stycken. Så tillrade plötsligt lärksången över Årstafältet. Efter en stunds spanande fick jag syn på den lille gråbruna krabaten där den flög över gräset och anslöt sig till några artfränder. Kanske de stannar, kanske de fortsätter till andra ställen.

Sånglärka (Alauda arvensis), den intensiva sångaren över de öppna markerna

Det finns något talesätt om att "lärkan skall snöa ner sju gånger" innan det blir vår på riktigt, men det pratet vill jag inte höra på. Sanningen i det där gamla ordspråket torde ligga i att lärkorna inte flyttar så långt när det blir vinter. De håller sig på snöfritt område och kan hinna pendla några gånger mellan Norden och den europeiska kontinenten medan kampen mellan vinter och vår pågår. Låt oss hoppas att det är färdigsnöat för den här vintern!

Bofink (Fringilla coelebs), hane. De här bilderna hittade jag i svenska Wikipedia

Bofinkar skall man normalt kunna se här i Stockholm hela året eftersom en del övervintrar, men i år har jag missat det. Det har helt enkelt varit för lite vinter, för varmt och snöfritt, och därmed har bofinkarna inte samlats runt de vanliga matningsställena. De har kunnat hitta mat överallt. Nu har dock bofinksången dragit igång, och det tror jag är ganska normalt. Omkring första april brukar jag höra de första bofinkarna här i Stockholm, och premiärsångaren satt i ett träd nära Södertäljevägen bakom Midsommarkransens skola. Det är ju en bullrig miljö, men bofinkar är gapiga och kan hävda sig även på sådana ställen. På hemväg hörde och såg jag bofinkar även i Tantolunden. Om en och en halv månad lär vi höra näktargalarna slå på Årsta holmar också!

Så är det, naturen marscherar oförtrutet på och ger oss nya och nygamla härliga upplevelser! På tal om Tanto så såg jag i ett av lokalgratisbladen nyligen att det inte skall bli några nybyggen i Tanto. Kollade inte så noga, men jag antar att det rör den tråkiga parkeringsplatsen invid Ringvägen. Men de likaledes trista järnvägsspåren tycker jag fortfarande att man skulle kunna bygga över med någonting.

På tal om att bygga: Årstafältet är på tapeten igen och en del entusiaster inom yimby har konstiga ideer. Inte bara vad det gäller själva fältet utan också Årsta skog. Skulle vi inte kunna enas om den här grundregeln: inte en kvist får brytas för nybyggnader, inte en grästova grävas upp i Stockholms kommun förrän ett halvdussin snobbkommuner i norr och nordöst har byggt minst 25000 hyreslägenheter var i rejält täta och stadsliknande områden? Jag förstår inte hur någon skulle kunna protestera mot det? Yimby har ju klart sagt ifrån att "så vill folk bo!". Då har de väl bara att anpassa sig till detta, och eventuellt missanpassade kan flyttas upp till Älvkarleby eller någon annan glesbygdskommun.