Ett år gammal bild

En grynig kvällsbild från 25 april förra året. Jag hade köpt en ny behändig liten fickkamera samma dag och nu var jag ute för att testa den. En råbock och en hind klev plötsligt fram i Nybodabacken och var ända framme vid trafiken på Södertäljevägen. Drygt ett halvår senare stötte jag på en hind och vad som verkade vara tre kalvar i närheten av det här stället. Undrar om det fanns något samband.

Jag antar att mången trädgårdsägare säger att "javisst är dom vackra, men måste dom äta rent just i min trädgård ..."

Spår och sol sista januari

Morgonsol över Årsta skog. Det är sista januari idag. I morgon börjar februari, och det är ju "vintermånaden" enligt alla gamla märken. Hoppas kylan håller i sig några veckor till, och sedan lugnt och stilla ger rum för milda vårvindar och flyttfåglar och modiga små blommor!



Ett rådjur har varit ute och vandrat här för en stund sedan. Ett av dessa rådjur som lever nästan ända inne i stenstaden. Ge rådjuren en liten skogsplätt och de kan gömma sig när du går förbi, och du märker dem inte!



Jag kollade inte upp spåren, men de fanns på andra sidan den här gångbron över järnvägen. Kanske rådjuret fortsatte över bron och ner mot Södertäljevägen och Liljeholmen.



Vinterdag som sagt. Till och med rännan över Årstaviken har frusit igen.

Grindstugan på Varvsgatan

Som en liten sagostuga ligger huset på Varvsgatan i vårsolens morgonglans och den tidiga grönskan. Det var en gång grindvaktarstuga till egendomen Heleneborg på västra Söder. Jag har för mig att det fanns fiskdammar i den här trakten på 1700-talet. Gjorde man inte kritpipor här också - minns inte, måste tydligen läsa på om Högalids historia och friska upp minnet.

På andra sidan gatan ligger Kristinehovs malmgård. Den, och vaktstugan, är bland de få gamla hus som finns kvar i den här delen av staden, i Högalids församling. När husen byggdes ingick Högalid i Maria församling och det var mer eller mindre landsbygd här.

En morgon för många år sedan när jag gick Varvgatan fram kom ett rådjur skuttande ut bakom grindvaktarstugan och rusade för full maskin uppför Lundagatan. Kanske det var vid samma tid när det satt näktergalar i Högalidsparkens buskar och sjöng för full hals på morgnarna? Om Bellman hade vinglat förbi här hade han säkert känt igen näktergalens skrälliga sång, men rådjur hade han nog aldrig sett.