Stadsodling - Högalidsparken

När jag var ute i går kväll hittade jag följande i Högalidsparken, mellan kyrkan och Hornsbruksgatan. Att odla i staden tycks bli alltmer populärt. Kan det vara jakten på något ursprungligt (vad som nu kan definieras som 'ursprungligt'), att det helt enkelt är trevligt att se växter komma upp ur jorden, utvecklas, och kanske bidra till bättre luft just där, att göra något tillsammans med likasinnade, allt detta eller något annat?

Vad händer om staden sliter sig?

Det byggs in mer och mer "intelligens" i den miljö som omger oss, ofta utan att vi tänker på det. Automatkassor i butikerna, automatspärrar i kollektivtrafiken, talande papperskorgar, dörrar som öppnas utan att vi behöver röra dem, rulltrappor och rullband, penningautomater, kodlås, belysning som tänds när någon rör sig i närheten etc etc. Vi tänker inte så mycket på det, eller på de intressen som driver fram all denna automatisering med inslag av "tänkande". Men vad händer om den slår bakut (eller programmeras om av illvilliga krafter)?

På en utställning i New York om "den tänkande staden" har det här problemet lyfts fram. Där finns tre märkliga föremål: en bänk som kastar iväg den som sitter för länge på den, en papperskorg som kastar tillbaka skräp som den inte vill ha, en elektrisk skylt som ger mer eller mindre korrekta uppmaningar till folk att göra något. Man kan ta det här som exempel på teknik som löper amok, som inte gör som vi vill utan börjar följa egna nycker. En varning alltså.

I samband med hajpen omkring "millenniebuggen" fanns det farhågor om att sådant skulle börja hända i stor skala. Datorer antogs kunna få knas om de plötsligt inte fattade att de var inne i ett nytt årtusende. Som vi minns blev det inget med det. Men det säger inte att datorstyrda faciliteter i vår omgivning inte av andra orsaker kan börja uppträda på sätt som vi inte förväntar oss. Eller att programmen utnyttjas på ett i början inte avsett sätt. Tänk om den där bänken förverkligas så att man ställer upp den i ett köpcentrum och lägger till lite funktioner så att den noterar om personen som sitter på den luktar sprit - då har man ett sätt att bli av med A-lagare som annars ockuperar bänkarna! Eller om den kan fås att kasta bort pensionärer som sitter där och skräpar i stället för att konsumera!

Men vi kan ju tänka oss att alla trafiksignaler i stan blir som tokiga och trafiken bryter samman, eller att automatkassorna drar slumpmässiga belopp när folk betalar med kort. Det skulle bli besvärligt, om man säger så ... I värsta fall skulle man kunna säga att "nu har staden slitit sig" och är utom vår kontroll. En patrull ryckte ut för att rädda situationen, men när den klev in i hissen så blev hisskontrollen tokig och ekipaget åkte bara upp och ned utan att stanna, ända tills någon datorn någonstans bestämde sig för att stänga av elförsörjningen till Stockholm ...

Speglingar

Man kan ju se sig själv i spegeln och kolla om det syns något trevligt. Ett alternativ är att gå ut med kameran och fånga stadens speglingar. Här är det speglingar och vatten, en viktig aspekt för en stad som ligger på vattnet.




Ibland går speglingar och andra objekt ihop i förvillande mönster. Här är de två järnvägsbroarna över Årsta holmar och deras avbilder i vattnet, hopblandade med båtbryggor och den provisoriska bron ut till holmarna.



De nybyggda husen i Marievik på Liljeholmssidan speglar sig pampigt i Årstaviken. Jag vet inget om hur arkitekter jobbar, men planerar man anläggningar nära en strand så bör man nog fundera på hur det hela kommer att se ut en dag när bilden dubbleras av en mer eller mindre blank vattenyta.



För några dagar sedan låg Årstaviken nästan helt stilla när jag tog den här bilden från Reimersholme. Där ligger Cementas anläggning, och fabriker och kajer har jag skrivit tidigare om här på bloggen. Till höger i bilden fanns det tankar om jättestora hus i Lövholmen, men det kanske inte blir annat än tankar - men då hade det blivit speglingar att titta på!



En kväll, ett ljus som silver eller tenn, och det börjar bli svårt att urskilja var gränsen mellan de verkliga objektet och dess bild går någonstans. I mitten av bilden finns dock Liljeholmsbron.



Det här blir nästan som en icke-föreställande tavla: några fält i olika färger. Den utstickande plankan är det inga problem med, men jag funderar var egentligen den här bropelaren försvinner ner i vattnet och speglingen tar över. Eller är det spegling alltihop?