Isig söndagsmorgon

Nästan minus femton i mitt ändå rätt varma hörn vid sjutiden i morse ... burr ... det blev bara en kort och väl påpälsad promenad. I det här läget är det bra med en liten kamera som man kan hålla varm inne i handsken!

Lurigt motiv. Allt ser ut att vara i ett plan. I själva verket är det först ett stycke av räcket  på Pålsundsbron och i bakgrunden is på kanalen

Och här har vi själva Pålsundskanalen i morgonljuset

Mönster i och på is - ett av mina favoritmotiv

Snö har lagt sig som ett täcke över alkvistar och alkottar ...

... och så här ser det ut om man tittar närmare på det hela!

Mitt i vintern på Långholmen. Tar man sig upp på platån bakom det där räcket ...

... kan man gå förbi Karlshälls gård. Nu tyst och stilla, men man kan tänka sig att en gång i tiden hördes slädhästarnas bjällror och tramp här om vintern!

Mjölkvitt, och lite jordgubbsfärg (?) i bakgrunden - en kall vintermorgon

Den intresserade kan jämföra med sista bilden på föregående inlägg. Då snödisig luft, nu isande klart och diskreta pastellfärger

Stockrosorne blomma

För några dagar sedan: skarp sol mot en vägg på Långholmen. Karlshälls gård, och några präktiga blomstänglar sticker upp. Stockrosor. Kanske de passar extra bra där, i den äldre miljön? Om stockrosor skrev jag, och avbildade, förra sommaren, och inlade till och med ett citat av allas vår Strindberg. En blomma som var "ute" redan på hans tid måste ju nu ha blivit så antik att den åter måste anses som "inne".

Vill man se ett större bestånd av stora och små stockrosor i olika färger så kan grussträngen nedanför berget mellan Heleneborgsgatan 10 och 12 rekommenderas. Blommorna står vackert mot urberget.

Där hänger dom igen ... suck

Ja, snödrivor och istappar på taken är tillbaka, så man får kila som en rädd liten mus längs gatan och ängslas för att få skallen inslagen av ett ras. Man kan notera här på Högalidsgatan att det tycks vara risk inte bara att få några kilo is, utan också bitar av puts i skallen. Inte så kul.

Här är det tappar på Karlshälls gård, Långholmen ...

... och får man ett ras i skallen här så kanske man samtidigt hinner se vad klockan är slagen. Fast de här tapparna sitter så lågt och nära väggen att risken för skador bör vara ganska liten. I alla fall för tjockskallar.

Några hjärtnupna läsare ...

... har tidigare försökt övertyga mig om att det är bra med vintern i alla fall (trots alla fina lövsångare som nu på grund av kylan tvingas hålla sig borta). Och - ja,ja, jo, jo, när det ser ut så här fint med en mediterande julbock utanför Karlshälls gård på Långholmen (fredag kväll) kan man väl hålla med om att det finns positiva sidor också. Det kanske mest positiva är ett underlag av torr och fast snö - till skillnad från den där jäkla isen som brukar bestå av fryst slask - så nu är det bara att ta på sig skorna med de häftigaste dubbarna och dra iväg som om det vore fint sommarunderlag under sulorna! Då kanske vi kan få hoppas på fortsatt vinter av den här sorten till senare delen av februari, vartefter en lång och härlig vår infinner sig, kulminerande med lövsångarnas ankomst i lövsprickningen i månadsskiftet april-maj!

Isen hade börjat lägga sig i Pålsundskanalen kunde noteras när jag gick över Västerbron i morse ...

... och såg vid närmare betraktande ut så här. Så tunn att inte ens pimpelfiskarna går ut på den - hoppas jag verkligen!

Anledningen till att jag gick över Västerbron till Kungsholmen var att jag ville se vad som hänt med Svenska Dagbladets hus i Marieberg. Jag hade ju inte hängt med i utvecklingen, med andra ord att de flyttat därifrån, vilket läsare Foto-Lasse påpekade i ett tidigare inlägg. Nåväl, nu verkar det vara någon sorts skola som heter Jensen där, Läkare utan gränser, samt en nyhetsbyrå. - Man lär sig något nytt varje dag, om man håller korpgluggarna öppna!

Årets sista stockrosor ...

Under den heta sommaren skrev jag om stockrosor här i trakten, med bifogade bilder. Nu är det inte mycket av dem kvar annat än tomma stänglar med frökapslar, samt de här två som jag hittade i en skyddande skreva vid Karlshälls gård på Långholmen.

Skall vi tala om ett bortvissnande i skönhet? - På tal om Karlshälls gård så är här ett par andra bilder från det området. Den översta är någon vecka gammal, tagen en dag med gråväder som suddade ut kontrasterna ungefär som på en blöt akvarell, den undre från i förmiddags när det var solsken och skarp höstluft. Färgerna finns ännu kvar men försvinner snart och blir till trist löv-gegga på marken. Eller om vi skall säga att det blir fin gödning till nästa års lövproduktion?

Ännu så bildar de fallna löven en gyllene matta. Klicka upp bilderna för större format!

Blommor efter regn

När ösregn och åska var över, och bara mindre skurar kom då och då, gick jag en sväng ner på Långholmen. Stockrosorna vid Karlshälls gård såg ut som de hade fått sig en ordentlig omgång av vädrets makter, hängde och slokade, till skillnad hur det var för några dagar sedan.




Det gällde även dessa vackra ... vad är det för något? Krolliljor, väl?



Ja, här har en stockros fått ta stöd mot en lilja för att inte helt säcka ihop. Notera den lilla svarta fläcken på husväggen lite till vänster om bildens mitt, det är vid närmare betraktande ...




... den här lille krabaten. Jag är inte så bra på insekter, men är det inte någon sorts kackerlacka? Jag tittar i Hellqvists Svensk etymologisk ordbok, och där påstås detta ord komma från det holländska 'kakkerlak', men vad det kommer ifrån förklaras inte.

Stockros och lite av Strindberg

Äntligen, nu regnar det ordentligt i Stockholm. Hoppas det håller på ett tag så att luften blir friskare och våra vänner i växtligheten mår bra. Som de här exempelvis:



För några veckor sedan upptäckte jag blommor och blomställningar, högväxta sådana dessutom, vid bergväggen på Heleneborgsgatan, och funderade på vad som månde bliva av detta.



Här har vi svaret. Mina blomkunskaper är inte så stora, så det dröjde ett par veckor innan jag kom på vad det var - stockrosor. Bilderna är tagna under ett par veckors tid, på Heleneborgsgatan, i Rosängen på Långholmen (som jag tidigare berömt här i bloggen), och vid Karlshälls gård, också den på Långholmen.






När jag väl kommit på att det var stockrosor rasslade det till i minnets vindlingar: hade inte Strindberg haft några synpunkter på stockrosor? - Jodå, han skrev om allt annat och detta också. Det är i Blomstermålningar och djurstycken från 1888, närmare bestämt kapitlet med titeln "Om Pessimismen i den moderna Trädgårdskonsten". (Finns i volym 29 av nationalutgåvan av Strindbergs samlade verk.)

I går morse blev du nästan övertygad om att du var bliven gammal därför att du kände dig rörd då du såg stockrosor hos skogvaktaren. Vad du fann dem vackra dessa din ungdoms blomster som stodo skyldrande på rabatternas öppna leder i din faders trädgård!

Jag tycker mig se ur sammanhanget att stockrosor måste ha varit populära på 1850-talet när Strindberg var barn, för att sedan falla ur modet. Han skämdes över att ha tyckt om dem, men ...

... i går morse tyckte du att de voro vackra igen, och du satt hela dagen i ditt fönster och såg på dem över landsvägen. Det var en stor rik grupp i många schatteringar, ifrån vitt, genom syrenfärg, ros, svavelgult, anilinviolett, ända upp till purpur och blod, men alla färgerna stämde i ett enda klingande ackord och bladens ljusgröna dämpade grönska bildade en mjuk välljudande dominant till denna tonmassa fullstämmig som ett orkesterpartitur.

Och du blev glad som om du var ung på nytt, du fick soliga hörsel- och synhallucinationer mitt på förmiddagen!

Du såg barnansikten och nättelduksklänningar, hörde sånger som icke sjungas mer men låg gömda på din hjärnas många dammiga hyllor, bakom rader av böcker i brunt läder och vitgult pergament, du såg den sköna i den sovande skogen, lilla rödluvan och tummeliten, Lunketus och Skalpjägaren leka kurragömma mellan de stora vinjettlöven och under de granna sagoboksblommorna!

Tänk så fint August kunde skriva när han inte grävde ned sig och var arg över något strunt!

Någon måste väl handgripligen ha planterat frön till dessa blommor - tummen upp för detta verk!