Danslokal - tom

"Å en två tre fyr,
å en två tre fyr!
Å, hopp lilla nåden", sa danslärarinnan,
den sötsura kvinnan
med näsa som en pik --- "fyr!"
"Se så --- två tre fyr,
pass på --- två tre fyr.
Å räta på benet, håll takten till vår musik!"

Det där är inledningen till Birger Sjöbergs 'Danslektionen' som finns med i Fridas andra bok, först utgiven 1929, och som man hittar här. Det finns en melodi till det hela som jag minns. Kanske man hittar den på nätet någonstans, jag vet inte.

Och varför drar jag upp den nu då? Inget annat än att jag häromdagen kilade genom Münchenbryggeriets område och såg genom fönstren mot salarna där förhoppningsfulla små dansare ofta övar sig. De sträcker på armar och ben, kutar omkring, står och hänger vid en stång. Men inte just då, lördag morgon. När en lokal, som så ofta är full av liv, är tom så ger det ett märkligt intryck. Det kan vara ett klassrum, en verkstad under semestern, ett ställe där folk normalt springer av och an och gör en massa saker. När det är tomt blir det en vemodig stämning, nästan som en bön: "Kom och fyll mig med liv!"

Tomt

Och tomt här också, inte ens någon som klinkar på flygeln därborta!

Inte lätt att vara liten och borta hemifrån

Vid infarten till Münchenbryggeriet från Torkel Knutssonsgatan, tisdag kväll. Varför skriker ett par fiskmåsar och dyker mot folk som går förbi? Och vad är det för något alldeles hitom det vita strecket?

Ja, det är inte lätt att vara liten, hoppas den klarade sig på något sätt, den lilla rädda måsungen som ibland sprang fram och tillbaka, ibland stod stilla och säkert bara var rädd. Ramlat ur boet, och nu hjälplös. Varför tänker man på sådant när människor slaktas och kränks och svälter varje dag - kanske för att även den lilla ruggiga måsungen ingår i vår värld, och därför måste vi känna något även för den!

Natur och kultur

Rubriken kanske verkar konstig i förhållande till följande bilder, men låt mig förklara: de är tagna ungefär där människans murverk slutar och naturens bergvägg börjar, vid västra utfarten från Münchenbryggeriet. Högt mellan stenarna har några ormbunkar fått grepp, skall bli intressant att se om de blir gröna och fina i år igen. På nedersta bilden är ett årtal innhugget till höger i en sten: 1890. Undrar vad de där rören är/var bra för? En gång i tiden fanns militära bergrum här inne i klippan, men det var många år sedan jag såg några militärer här i krokarna. Vi har ju knappt något försvar kvar. Men berget står där det står.

Vinter. Torsdag kväll. Snö.

Föregående inlägg betitlade jag "Vårtecken" vilket kanske kan ses som något förhastat och överoptimistiskt. Jag ber om ursäkt om någon vädermakt kände sig provocerad och måste visa att februari faktiskt är vintermånaden!

Jag har inte varit ute idag, men en titt genom fönstret visar att det lär behövas rejäl vintermundering om man skall våga sig ut. Det är tyst från gatan, bussarna går inte. Det började bli knepigt i trafiken redan i går kväll när jag åkte buss från Söder till Frescati, men så illa var det ändå inte. Senare på kvällen gick jag från Slussen till västra Söder utan att fastna i någon snödriva. Undrar om totalstoppet i stora delar av kollektivtrafiken skall betraktas som acceptabelt och som ingripande av "force majeure" utom räckhåll för mänskliga motåtgärder? Eller skall vi se det som en del av samhällsfunktionernas förfall i det nyliberala paradiset?

Hur som helst, här är några bilder jag tog vid halvtiotiden igår kväll när jag gick genom Münchenbryggeriets område:

Snöfall med blixt ...

... och samma snöfall utan blixt. Observera det vinröda i bakgrunden mellan husen - det är natthimlen ner mot Stadshuset och City

Vid en av de östra infarterna till Münchenbryggeriet

Snö - normalt vit, men kan ändra färg beroende av omgivande belysning och vad snön själv innehåller förutom fruset vatten

Lykta och snöfall skapar en hårliknande effekt

Vid västra utfarten från bryggeriet. Snöfallet gör att det ser ut som ett repat foto. Klicka för större format!

Moln och byggnader

Man kan bara betrakta molnen som de är. Lätta vita slöjor på tisdagskvällen ....

... eller se hur Münchenbryggeriets mäktiga byggnader strävar upp mot de långsamt förbidrivande skyarna ...

Var det inte någon som klagade över att folk inte tittar på moln numera? Jag tror inte att det stämmer, det finns nog ett molnskådarsällskap någonstans, men kanske är molnskådande inte längre så utbrett?

Klicka på bilderna så blir såväl moln som hus större!

Björnholmsfallet

Regnig morgon på Söder. Ett vattenfall har bildats på bergväggen invid Münchenbryggeriet. Jag kallar härmed detta flöde Björnholmsfallet innan någon annan kommer dragande med ett säkert mycket sämre namn!

Fredag kväll. Regnet hänger i luften men nöjer sig ännu med det.

En skata sitter på staketet till Tantos koloniträdgårdar och kanske begrundar den flyende sommaren. Månne tänker den (han eller hon? - det lär vara svårt att skilja på herr och fru vad det gäller Pica pica alias skatan) att det är orättvist att inte även skatorna får flytta till trevligare klimat när den nordiska vintern slår till?

Mystiska rester av något i vattnet vid Tantos stora gräsmatta. En gång i tiden fanns det tvättbryggor nere vid Årstaviken. Folk gick dit och tvättade. Jag utgår från att det inte var något större nöje att tvätta i iskallt vatten om våren! Är detta månne resterna av en gammal tvättbrygga?

Ännu ett falsklarm. Men även ett falsklarm är ett larm och måste åtgärdas. Det är väl något automatlarm som utlösts i det gamla servicehuset Skinnarviken, och då måste brandkåren komma med tutande sirener!

"Gamla" servicehuset, förresten. Jag kommer ihåg när det låg ett annat hus där. Det var Münchenbryggeriets stallar. Ett bryggeri av den gamla sorten måste ju ha hästar och vagnar oc och kuskar för att få ut sina drycker till stadens törstiga befolkning. Stallarna såg ut som ett litet slott, med klocktorn och allt. En bild som jag tog just när rivningen hade börjat, någon gång i mitten av sjuttiotalet. Klockan finns ännu kvar men visarna är borta:

Listmani

Fågelskådare är konstiga figurer som ibland å de mest okristliga tider drar ut i markerna för att titta på befjädrade individer som hoppar omkring i buskarna eller plaskar i någon sjö.

På bilden: min förmodligen numera helt urmodiga tubkikare med Ågestasjön som bakgrund.

Många tittar inte bara, de gör listor över sina observationer också. Idag kom Fåglar i Stockholmstrakten, en liten ambitiös tidning som utges av Stockholms Ornitologiska förening, och där finns en lista på listor. Det går att göra listor på vad som helst: hur många fågelarter man sett i kommunen, på den egna tomten, i länet, på någon särskilt fågellokal, i en speciell stadsdel eller vad man nu själv tycker är roligt. Jag noterade att den absoluta majoriteten av listorna gjorts upp av manspersoner - fågelskådningen är av någon anledning mansdominerad. (Är damerna månne mer inne på botanik?)

Jag har också några listor. Det är ju roligt att veta hur många arter jag sett i Ågesta eller hemma på Söder exempelvis. Dock är jag inte av hårdskådartypen, på senare år spankulerar jag hellre omkring med handkikare och njuter av naturen än att stå och spana i en tubkikare (för tungt, det blir nog bara handkikare framåt) och därmed blir listorna inte så omfattande.

Ta Söder exempelvis. Under årens lopp har jag lyckats få ihop 71 arter här, långt från de 137 som anges i tidningen. Bland dessa 71 ingår dock originella inslag som smalnäbbad nötkråka, fasan, gröngöling och råka, samt havsörn. Just det, en dag för några år sedan råkade jag titta upp i luften när jag korsade Söder Mälarstrand, och ovanför Münchenbryggeriet kretsade en havsörn.
Av någon anledning finns inga listor angivna för Djurgården eller Erstaviksområdet, men båda är ju pärlor ur naturskådarsynpunkt. Olika typer av natur samsas på ganska små och lättåtkomliga ytor. På Årstafältet har någon prickat in 73 arter. Jag har ingen lista för det området, men en vinter satt där en snösiska och visade upp sig.

Vissa fåglar trivs definitivt inte i stenstaden, men många kan anpassa sig och hitta matnyttiga nischer här, så även i Stockholm kan den observante naturvännen få trevliga överraskningar. Mitt fågelintresse väcktes på allvar för många år sedan när jag såg en rovfågel (antagligen en sparvhök) som knep en sparv på Hantverkargatan alldeles utanför Stadshusets entré.

Plats att bygga något?

Efter att ha blivit väckt av förtätningsbudskapet har jag tittat efter lämpliga platser att bygga något. Och här är en kandidat, en parkeringsplats vid Söder Mälarstrand, nedanför Münchensbacken. Enligt ett anslag är det parkering för Svenska Bostäder, men de verkar inte vara där så då går det väl bra att göra något vettigt av det hela. Kanske femtio meter på längden och fyra-fem meter brett har man på sig, och taket kan följa nivån på Münchensbacken. Bortom parkeringsplatsen ligger ett litet hus som kan vara en transformatorstation eller liknande, och sedan följer en kort sträcka med björkar och gamla aplar som jag tycker man skall lämna i fred. I bakgrunden sticker Münchenbryggeriet upp sin slottsliknande skepnad.

Med dagens trafik vet jag inte om bostäder är det lämpligaste just här, men andra typer av lokaler - vissa typer av kontor eller verkstäder - kan man väl tänka sig. Jag har för mig att det låg en del skjul här tidigare, och att första gången jag såg en stenskvätta (vetenskapligt namn Oenanthe oenanthe) var på taket till ett av skjulen.

Ville man göra en snabb insats kanske containerbyggande vore något att tänka på.

Så här ser perspektivet ut fotograferat från transformator(?)huset.