Jag tänkte idag erbjuda bilder från en fotosafari till en av mina favoritplatser, nämligen Norra Djurgården. Där ligger bland annat Bergianska trädgården, en plats som man normalt söker sig till under blomstersäsongen. Men även vintertid kan en botanisk trädgård ha sin charm. Fåglar finns det där, fast inte så mycket som om fem-sex månader förstås. När jag tittade upp kom en sparvhöksliknande fågel förbi - det kanske till och med var en sparvhök!
Vad är det däruppe i trädet? Mistlar ser det ut som. Mistelns nordgräns går vid Mälarens norra strand och vid Asköviken utanför Västerås kan man se träd fulla av dessa märkliga växter. Hos gallerna var det en helig växt, kanske för att den är grön året runt och således lämplig som symbol för långt liv. Men minns att guden Balder togs av daga med hjälp av en mistelpil!
Edward Anderssons växthus, en ganska ny byggnad för värmekrävande växter i Bergianska.
Om man spanar in genom de immiga rutorna skymtar en tropisk grönska av härligt slag.
Bellman sjöng om Brunnsvikens vågor, men i morse hade isen lagt sig och det var inte vågat längre. Långt borta mot den blekrosa vinterhimlen sticker Wennergren centers huskoloss upp.
Här finns skylten, men var finns växten?
Ja, det är ju inte tid för vackra blommor nu (utom isblommor kanske) men jag lånade den här bilden av solvändan från Den virtuella floran. 
Japanska dammen i sommardräkt kan du se på
här. Så här ser den ut i fruset vintertillstånd.
Den här bänken finns på sommarbilden som jag hänvisar till ovan. Där har jag suttit ett flertal gånger och lyssnat till vattnets porl och njutit av blommorna och stenarna.
En japansk spång med inlagt "snedsteg". Tanken är väl att om man är jagad av demoner springer man över bron, men demonerna är så dumma att de inte ser den där böjen utan fortsätter rakt fram och ramlar i vattnet. Det verkar korkat av demonen.
Men se på symmetrin mellan spången av grova bräder, stenblocket till vänster ute i vattnet och den lilla samlingen block på hitre sidan - japanerna kan det där med trädgårdar som är en fröjd för ögat! Och är det ögonfröjd blir det själafröjd också!
En gång stod jag där på bron och tittade på salamandrar i det gröna vattnet.
Med lämplig vinkling mot verkligheten skapar man "abstrakt konst" av ny is som brutit sig runt en sten vid strandkanten av Värtan och dessutom dragit ett vitt band längs stranden. Nästa bild är variation på det temat.
Ett konstigt mönster - är det en båt som hunnit röra om lite i vattnet just när det höll på att frysa till?
Längre neråt Värtan hade inte isen kunnat få fäste, men stenblocken på stranden var pudrade av tjock frost. - Och så var det så dags att hoppa på bussen och åka hem!
