Brunfjärden?

Den del av Riddarfjärden som ligger närmast Gamla stan kallades förr "Guldfjärden". Namnet finns kvar i form av Guldfjärdsplan och Guldgränd på Söder, strax intill Slussen. Det är inte ädelmetallen guld som avses, utan det tråkig förhållandet att i gamla dagar så var vattnet i närheten alldeles gult av föroreningar som folk vräkte i sjön. Ett sätt var ju att köra ut skiten på isen under vintern och se den försvinna när vårvärmen kom. Men vattnet var nog inte så hälsosamt då.

Det här fotot tog jag idag på eftermiddagen. Vad säger vi om det här då? Kanske Brunfjärden? Här har vi Riddarfjärden. Det som sticker upp på andra sidan är Högalidskyrkans dubbeltorn. Närmast har vi en brunaktig gegga som består av snö, berikad med sand, salt, olja och andra föroreningar, som tippas från Kungsholmstorg. Några änder simmade runt och verkade må bra ändå. Det är klart att när stan nära nog har kvävts under snömassor måste man bli av med eländet någonstans och jag kan inte erbjuda någon smartare lösning än att tippa allt i Mälaren. Men det finns ju smartare personer än jag. Någon sorts avskiljningsanläggning som plockar undan skräpet och skickar ut rent vatten bara?

Kamp om naturreservat

Följ den här länken så kommer en läsligare version av kartan upp!

Det finns mer och det finns mindre intressanta gröna områden i Stockholm. Igår kväll passerade jag Tantos stora gröna fält som till stora delar var av ockuperade av berusade gastande småligister som verkade fortsätta traditionen att bränna hål i gräsmattan. (De eländiga engångsgrillarna som förmodligen mest används av folk som vill ha vidbränd mat.) Skall det vara på det sättet kan man lika gärna dra ner på gräsytorna radikalt och försöka göra något vettigt av området. Eftersom det är översvämningskänsligt kanske inte bostäder på markplanet är rekomendabelt, men det finns väl annat som går att göra.

Men så finns det mer angelägna områden att hålla koll på och slå vakt om. De skumma exploateringsintressena härjar, de har stöd av socialmoderater och betongpartister och är alltså formidabla motståndare för den som vill ha ett Stockholm med litegrann av natur in på knutarna. Frågan är vad som skall hända med de gröna områdena på kartan ovan - kvar som gröna områden och gröna kilar, eller ...?

Argumenten att man måste tänka på alla som flyttar till Stockholm, och på ungdomar och bostadsbrist måste granskas. Inflyttning: en prognos är inte en beställning på X antal människor som verkligen skall flytta hit, det är uttryckt på annat sätt en gissning, och dessutom bör sådana prognoser smetas ut över regionen. Ungdomar och bostadsbrist: vill man komma åt detta bör man massbygga hyreslägenheter, inte svindyra bostadsrätter som förutsätter att folk skuldsätter sig (om de ens får lån, starka krafter strävar ju efter att så många som möjligt skall ha sådan privatekonomi utan fast anställning etc. så att de knappast kommer att få några lån). Jag har svårt att förstå att någon kan fortsätta att propagera för en ekonomisk modell som förutsätter att krediten kan flöda utan hämningar och till närmast nollränta. Det är inte hållbart. Möjligen passar det in för de som vill ha en fullständig gentrifiering av Stockholms innerstad.

Vill man bygga mycket bostäder borde Bromma flygfält vara ett bra alternativ. Men taktiken hos Alliansregimen i Stockholm verkar vara att sätta stopp för omvandling till naturreservat av vissa områden, och så räknar man väl med att efter ett tag av fixande och mixtrande så åker reservatsplanerna i papperskorgen och byggkranarna dånar in. Man kan ju använda den gamla kända tekniken "korvsnutt" också. Knipsa en bit här, en bit där. Att bygga på Årsta IP verkar ju inte så farligt, men då flyttar man fram fronten en bit mot skogen. Och så kommer nästa lilla obetydliga bygge som ju är så obetydligt att alla måste förstå att det är löjligt att protestera mot det ... Och så håller man på. Knappast förtroendeingivande.

Hornsgatans taskiga luft - vad göra?

Den här bilden tog jag i juni förra året och den är fortfarande aktuell. Den brungula lådar än mätstationen för luftkvalitet på Hornsgatan, gatan som är känd för sin usla luft. Nu har stadsbyggnadsborgarrådet Söderlund meddelat vilka återgärder han tycker skall vidtagas.

Är Hornsgatan en gata man åker på, eller åker igenom på väg till något annat? Om gatan skall vara levande som miljö för människor (inte för bilar) hänger det på mängden levande människor i närområdet. Den blir inte levande, utan i stället störande, med en våldsam genomfartstrafik. Hur många stannar bilen för att kila in i en butik för att handla längs gatan, exempelvis? Den levande Hornsgatan beror alltså av att människorna i närområdet tar sig dit, oftast till fots.

Söderlund pratar om att minska den tunga trafiken. Men personbilar räknas väl som lätta, och det är ju dessa som står för den största trängseln och slitaget på gatan. Så varför inte ha en lösning som stödjer varutransporter och kollektivtrafik i första hand (yrkeschaufförerna skulle nog gilla det).

Åtgärderna som Söderlund föreslår verkar inte särskilt radikala. Det mest frihetsinskränkande verkar vara att ha variabla hastighetsgränser på Hornsgatan, beroende av vad det är för status på luftföroreningarna för tillfället. Att behandla vägbanan med ämnen som gör att förslitningen av mikropartiklar minskar och att spola gatan oftare är väl inget att säga om. Inte att plantera fler träd heller. Och omskyltningar som leder viss trafik längs Södermälarstrand går också bra. Men - och här kommer den tunga frågan - när kommer moderaterna att inse att deras linje för privatbilism började bli gammalmodig redan mot slutet av förra seklet?

Jag har sett ett annat (ännu synnerligen inofficiellt förslag) till vad som skulle kunna göras åt Hornsgatan. Jag undrar om inte yimbyisterna skulle gilla det här: att bygga en långt smalt hus på Hornsgatans breda del från Hornstull till Ansgariegatan och bara ha kvar en smal gata för kollektivtrafik. Med ett hus i vägen vore det lögn i helsicke för bilkaravanerna att ta sig fram!

Skicka bort resten

Fotot på mitt förrförra inlägg kan väl passa även till det här klagoropet. Det påminner faktiskt en hel del om det foto som finns i DN:s pappersupplaga idag vilket inte är så konstigt: det är den stackars gräsmattan i Tanto som får illustrera nedskräpningen i stan.

Var tredje år gör staden en intervjuundersökning vad folk tycker om miljön i stan och hur det är med miljöintresset. 71 procent är ganska eller mycket intresserade av miljöfrågor, en ökning med 10 procent jämfört med 2004 års undersökning. Eftersom vi bara vill ha ordentliga miljöinriktade människor i stan kunde man väl hiva ut resterande 29 procent? De kan väl återgå till gödselstacken och lagårdsbacken med sina ryggbrutna kåkar och rostiga bilvrak?

(Ja, det är sådant surt man kan häva ur sig om man är ordentligt ur humör på grund av en väldigt seg vårförkylning - usch!)

Närsjöfart för ett klimatsmart och attraktivt Stockholm

Om jag vore politiker skulle jag utbrista att jag är glad över att Naturskyddsföreningen, Sankt Erik och Miljöpartiet stödjer mitt gamla förslag om mer sjöfart i Stockholm. (Ett inlägg i den frågan finns här.) Men i själva verket är synpunkterna rätt naturliga. Det räcker med att gå ner till stranden och se hur stan ligger här i geografin för att förstå möjligheterna. Folk gjorde det redan för tusen år sedan.

I ett gemensamt uttalande skriver trion att man bör Utveckla närsjöfarten för ett klimatsmart och attraktivt Stockholm . I och för sig kan man vara lite trött på reklamfraser av typen "klimatsmart" eller "attraktiv", men det får väl gå för den goda sakens skull! Hela uttalandet kan tas upp som pdf-fil från Sankt Eriks hemsida tillsammans med andra remisser och åsikter.

De tre skriver:

Dagens döda knutpunkter vid T-banestationer under jord, brofästen med koncentrerad vägtrafik och kajer, som Söder och Norr Mälarstrand, med parkerade bilar är resultat av gårdagens stadsplanering. Med satsningar på moderna sjötransporter skulle angöringsplatserna för vattenburen kollektivtrafik bli naturliga och levande mötesplatser där stockholmare och besökare skulle kunna mötas, flanera och shoppa i småbutiker och marknadsstånd.

Är inte detta en vision av levande miljöer med lyckliga människor som till och med yimby skulle kunna godkänna ...? (Äsch, visst ja, dom hatar ju Sankt Erik!)

Förutom persontransporter, på båtar som körs på nya drivmedel, skriver man detta om godstrafik:

Istället för att lokalisera transportkrävande företag inom t ex detaljhandel, byggvaror eller livsmedel i anslutning till långtradardepåer som Västberga skulle de kunna lokaliseras till plats med tillgång till kaj.

I Västberga finns det ett stort område som man kunde bebygga med något annat, en jäkla massa hyresrätter exempelvis. Visserligen kommer det att vara avskuret åt ett håll genom järnvägsspåren på södra stambanan samt Södertäljevägen, men man kan ju tänka sig en utveckling som går i riktning mot Telefonplan i stället. Eller om man gör en djärv överdäckning och landar på andra sidan spåren och stuvar om bland partihallarna. Jag har för mig jag har hört att de håller på att tjäna ut - man kanske kunde bygga hyreslägenheter där också? Och så kan folk stå där i fönstren och se på drakflygare, hundägare, trädgårdskolonister, fågelskådare och andra som nyttjar området och trivs med det.