Brunfjärden?

Den del av Riddarfjärden som ligger närmast Gamla stan kallades förr "Guldfjärden". Namnet finns kvar i form av Guldfjärdsplan och Guldgränd på Söder, strax intill Slussen. Det är inte ädelmetallen guld som avses, utan det tråkig förhållandet att i gamla dagar så var vattnet i närheten alldeles gult av föroreningar som folk vräkte i sjön. Ett sätt var ju att köra ut skiten på isen under vintern och se den försvinna när vårvärmen kom. Men vattnet var nog inte så hälsosamt då.

Det här fotot tog jag idag på eftermiddagen. Vad säger vi om det här då? Kanske Brunfjärden? Här har vi Riddarfjärden. Det som sticker upp på andra sidan är Högalidskyrkans dubbeltorn. Närmast har vi en brunaktig gegga som består av snö, berikad med sand, salt, olja och andra föroreningar, som tippas från Kungsholmstorg. Några änder simmade runt och verkade må bra ändå. Det är klart att när stan nära nog har kvävts under snömassor måste man bli av med eländet någonstans och jag kan inte erbjuda någon smartare lösning än att tippa allt i Mälaren. Men det finns ju smartare personer än jag. Någon sorts avskiljningsanläggning som plockar undan skräpet och skickar ut rent vatten bara?

Risk att rasa

Stockholmarna rasar stod det på någon löpsedel ikväll, angående missnöjet med snöröjning i stan. Ja, nu har det dessutom varit ganska varmt några dagar, med smältvatten och moddigt underlag som följd. Om det inte åtgärdas innan nästa köldknäpp gör is av alltihop kommer en massa stockholmare bokstavligen att rasa, med överfulla akutmottagningar och vårdavdelningar som följd.

Så här såg det ut i hörnet av Ringvägen och Hornsgatan tidigare i kväll! Om det här kladdet blir is ...

Snöröjningshinder

När jag diskuterade problemen med snöröjning häromdagen - mot bakgrund av kaoset som uppstod på natten mellan torsdagen och fredagen - påpekade min samtalspartner att en del i det hela är alla bilar som står i vägen för snöröjarna. Gatorna är fulla av bilar och plogarna har svårt att ta sig fram. Och så småningom får bilarna svårt att komma loss också. Så det är inte ärligt att bara skylla på dålig röjning.

Man kan väl ta det här som ett exempel på bilismens effekter av suboptimering. Det verkar ju som om varje bilist maximerar sin egen nytta genom att ha ett eget åk, men då får vi ju en massa andra konstigheter i gengäld: i de flesta bilar sitter det ju en person trots att det är plats för fyra-fem stycken. De korkar igen gatorna, bidrar till resursslöseri, ekonomiskt elände, krig (krig? undrar du om du aldrig hört talas om de krig och våldsamheter som motiveras av kampen om oljetillgångarna) och nedsmutsning och därmed kommer den privata nyttan att dra ner den gemensamma nyttan för hela samhället. Blir det ett mänskligt samhälle som byggs efter bilens behov snarare än människans?

Och så är de ju i vägen för snöröjningen.

En lulebo i förskingringen ...

... som för närvarande bor i Stockholm sade till mig för några dagar sedan att det är usel snöröjning på gatorna här. Hon hade varit i hemstan under helgerna, och där såg man till att såväl gång- som cykelbanor var ordentligt plogade. Men så icke här ...

Ett gathörn vid Hornstull i eftermiddags. Det grå på marken är inte asfalt, det är centimetertjock is. Stenhård. Som synes ligger det en del snö vid husväggen och vid några gatskyltar där plogmaskinerna inte kommer åt.

Ursäkta bildkvaliteten, men jag måste bara dokumentera den här unika synen: några snubbar som faktiskt med handverktyg försökte knacka sig igenom isskorpan vid Liljeholmens spårvagnshållplats i eftermiddags. Vid husen som syns i bildens fond var det bitvis så grov och knagglig och osandad is att en del människor hade svårt att ta sig fram.

Nå, jag har mina fina heldubbade skor, så jag klagar inte så mycket för egen del, men detta är banne mig en del av förfallet i det nyliberala paradiset att gatorna blir isgator. Min salig mor brukade påpeka att det var bättre ordning med snöröjningen på den tiden varje fastighetsägare också var skyldig att ta hand om gatan utanför huset. Sedan tog staden över och då blev det sämre, och på den vägen tycks vi vara ännu.

I ett smartare organiserat samhälle hade mängder av folk varit ute och skottat och rensat gatorna direkt efter snöfallen, innan snön trampats till tjock pansarhård is. Arbetslösa, ungdomar, pensionärer som vill tjäna en slant extra - det borde finnas mängder av folk att ta till för en administration som kan jobba flexibelt. Men i ett samhälle som har fokus på spekulation fungerar sådant inte.