En liten bro över ett dike i skogen. Gammal, mossan håller på att ta över, verkar osäker att gå på. Nyss visslade en skogssnäppa några gånger, gärdsmygar sjunger, och så en svarthätta, och hela skogen är full av ljud.
" ... trivs bäst i ööööppna landskap ... ", eller halvöppna kanske, där fälten skymtar mellan nyss utslagna och vårfina björkar. Kanske en flock dovhjortar står någonstans i det gröna. Fjärilar virrar runt, ringduvor hörs någonstans. Är inte detta den bästa tiden?
De här bilderna tog jag i Erstaviksområdet i morse. Någon gök hördes inte. Det borde vara dags snart. Men gökarna har ju blivit färre på senare år. Kan det vara så att andra fåglar har blivit bättre på att försvara sig mot denna parasit? Om allt går väl är jag i fjällen om några veckor, och där finns det mera gökar. Att höra gökens hoande från fjällsluttningen en kväll i midnattssol är en märklig upplevelse bland alla andra märkliga upplevelser man kan få där bland bergen. Förresten - hör man en gök på nära håll är lätet inte så blockflöjt-rent, det är snarare ganska hest och ansträngt.
