En vanlig missuppfattning är att bostadsrätt innebär att man äger sin lägenhet. I själva verket är det bostadsrättsföreningen som äger fastighetens samtliga lägenheter, som medlemmarna i föreningen har rätt att nyttja.Jaha, men vem äger lägenheten om man lånat en kista guld för att komma över den då. Är det möjligen inte långivaren som sitter med den verkliga makten om det börjar krisa till sig? Den som är satt i skuld är inte fri … .
För den enskilde är denna detalj inte oväsentligt. Om någon medlem får ekonomiska problem och lämnar tillbaka sin lägenhet vältras kostnaden över på grannarna. Effekten kan bli dramatisk. Efter räntechocken 1991 hände det till och med att bostadsrättsföreningar gick i konkurs när medlemmar började falla ifrån. En vanligare konsekvens, särskilt i mindre föreningar, är kraftiga avgiftshöjningar för dem som bor kvar.
Lösningen på det problemet bör vara att få bort skuldsättningens avigsidor och därmed spekulation från ett område där spekulation skall hållas kort. Anledningen till att sådan förhållanden råder på bostadsmarknaden är att den inte är i balans. Första steget bör vara att slå undan benen för spekulanter av olika slag, inte att göda dem ytterligare. Bygg en samling yimby-skyskrapor i några småhuskommuner nära Stockholm, och bygg den nya stadsdelen på Bromma. Massproducera hyreslägenheter till att börja med, sedan bostadsrätter med en utformning som inte medger spekulation.
I den meningen är ägarlägenheter tryggare. Varje hushåll äger sin lägenhet och tar ansvar för sin del av husets eventuella lån, inget annat. Precis som för en villaägare finns lagfart och inteckningsrätt. Skillnaden gäller fastighetens gemensamma delar - tak, trapphus, fasad med mera - som förvaltas av en samfällighet.
Stamledningar, de alltmer vanliga vattenskadorna, konstiga skadedjur som folk drar hem från Afrika, tvättstuga ... Nä, dom struntar jag i, det får samfälligheten ta hand om. Plötsligt låter det som hyreslägenhet. - Nå, men hur var det nu med lånen och tryggheten, och med de människor som verkligen bor där …?
Ägarlägenhet ger också större möjlighet till andrahandsuthyrning, eftersom det till skillnad från bostadsrätten inte krävs ett godkännande från någon styrelse. Det kommer att stimulera investeringar och nyproduktion av bostäder.
Och det är här det börjar se otäckt ut. Vad är det ynglet säger? - I praktiken att du kan fylla din tvåa med femton turkar och bo någon annan stans och leva på hyresintäkterna. Att detta skulle stimulera till något nybyggande är svårt att se. Snarare att under nimby-täckmantel försöka se till att så lite som möjligt byggs. Därmed stimuleras tvivelaktiga affärsmannafigurer av parasitär natur som definitivt bör hållas kort.
Det märkliga är inte att regeringen vill tillåta ägarlägenheter utan att Sverige fortfarande saknar denna upplåtelseform. … Det svenska motståndet har länge varit ideologiskt betingat. De som ser med olust på äganderätten har inte velat ge individen den fulla rätten att äga sin bostad. Så förnekas människor en frihet som är självklar i civiliserade stater.
Och vad är då "människor" och "individen"? Kanske folk som man helst inte vill se i ett civiliserat samhälle. Det här är inget program för en levande och icke-segregerad stad. Att förespråka ägarlägenheter är en ideologisk position. Den är negativ för min hemstad. Därför är jag emot den.
