Vulkan? Timmer, rinnande vatten, ruvare

En syn som mötte mig vid en promenad i Erstaviksområdet i morse: en rykande vulkan därborta?! - I själva verket en rykande hög med flis.

Flis, rester efter att man huggit timmer i skogen. Som här ...

... och här, några jättestockar som verkar vara ekar.

Och här kan det vara mer som gran eller tall.

En jätte där i mitten bland allt klenare virke.

Någon av stockarna kan ha stått här. Nu är det bara en låg stubbe kvar, och den är delvis täckt av is på väg att smälta. Det var nog någon minusgrad i natt.

Och så gick jag förbi en maskin, för tillfället obemannad, som väl används för att  hugga (hugger man, eller knipsar man av stammarna med den?) och kvista stockar. Förr var det gubbar med lång såg och yxor som klarade av det här. Det var ett tufft jobb. 

Närbild på snabb liten bäck i skogen. Det vita nederst är snö. Men nu är den mesta snön borta (tack och lov för det!).

Här är också rinnande vatten, men det är ett dike ute på de öppna fälten.

Den här bilden tog jag inte ute i skogen utan vid Skinnarbacken på Söder. Björktrasten ligger på ägg, och snart kommer en ny drumlig generation av björktrastar att se världens ljus.  

Olika hantering av skog nära de nordiska huvudstäderna

Det här har jag saxat ur en tidning som för mig var okänd till alldeles nyligen, tidningen SKOGEN. Artikeln visar dels på hur grannarna verkar vara mer måna om sina skogar nära huvudstäderna, dels att den nuvarande Alliansledningen i Stockholm förefaller vara vårdslös med tillgångarna. Man vill sälja ut 17000 hektar skogsmark, det är all skog som Stockholm äger. Och Stockholm, det är ju vi som bor här, medborgarna.

– Då är det jätteviktigt att upprätta skötselavtal med de markägare som köper, så att inte besökare och markägare krockar. Hittills har staden lämnat mycket gammal skog men många nya markägare kommer ju vilja avverka rejält för att betala av på lån för köpet. Det säger Liselott Eriksson, jägmästare och konsult, som arbetat mycket med tätortsnära skogar och naturturism.

Och så tillägger hon:

– Det finns flera kontrakt undertecknade men staden har inte skrivit ett enda sådant avtal. Det blir betydligt svårare att komma överens i efterhand.

Är inte detta en liknande vårdslöshet som när staden tecknade avtal med en engelsk fastighetsfirma om övertagande av ett antal centra? Det fanns anledning att misstänka att engelsmännen varken var långsiktiga eller seriösa, men det blundade man för. Här flaggas för risken att klippare kommer in och rakar rent.

Liselott Eriksson har studerat hur andra nordiska huvudstäder hanterar sin skog. Helsingfors har 12 000 hektar mark som går i stråk in i staden, precis som Stockholm.

– Där är målet tvärt om att utveckla skogen för hälsa, rekreation och naturvård. Medan Stockholms skogar årligen betalar in miljonbelopp till staden får skogen i Helsingfors pengar för att utveckla värdena.

Oslo har 16 000 hektar, och liksom Stockholm ligger mycket i kranskommunerna. Men Park- och Idrottsetaten går i motsatt riktning mot Stockholms kommun. Skogen får kosta, friluftsliv och bevarande är de bärande målen för förvaltningen. En ny lagstiftning som är på väg att införas kommer till och med slå vakt hårdare om oslobornas skog. Skogen ska bevaras för framtida generationer och etaten slår fast att den är ”en enastående tillgång” för upplevelser och undervisning.

Runt Köpenhamn finns 35 000 hektar som ägs av statliga Skov- og Naturstyrelsen. Där är uppgiften att skapa mer skog, säger Liselott Eriksson.

– Det främsta målet är att öka värdet för rekreationen, att leverera så många naturupplevelser som möjligt. De har ingen tanke på att sälja stort.

Kan man sätta etiketten "fanatiker" på Allianspolitikerna? Det finns absolut ingen grundregel i borgerlig politik, vare sig den är socialliberal eller konservativ, att offentliga tillgångar måste förvandlas till privategendom till nästan vilket pris som helst. Förmodligen har de någon sorts idealbild av hur företagare uppträder i det här läget, de tror att kommunen skall drivas som ett företag, och handlar därefter. Men kommunen är inte ett företag, det är en del av demokratin. Och därmed behöver man inte ägna sig åt kufiska affärer.