Ockuperat hus i Liljeholmen

En av mina vakna läsare frågade för flera veckor sedan om jag varit och tittat på det ockuperade huset i Liljeholmen. Det hade jag inte varit, och trots att jag vid ett flertal tillfället knallat över Liljeholmsbron från Söder har jag glömt att svänga bort mot det gamla fabriksområdet. Dels skulle jag ju ta en titt på ockupationen, och så var det Viktor Marx' originella småhus under själva bron (det kommer i nästa bloggpost). Men idag kom jag ihåg vad det var jag skulle göra.

Nåväl, här är några bilder jag tog i eftermiddags. Klicka för större format.





Det verkade tomt i huset. Ett elaggregat stod och surrade på baksidan. När jag var på väg därifrån kom en tös som sade att hon var med bland ockupanterna. Vi pratade litegrann, och det framkom att ockupationen var polisanmäld men att det inte hänt något från myndigheternas sida trots att den pågått i flera veckor.



Situationen vad det gäller bostäder och lokaler i stockholmsområdet är inte bra. Ockupationer löser knappast några problem. Det som behövs är i första hand massproduktion av billiga och bra hyreslägenheter för att slå botten ur spekulationen med bostadsrätter. För det krävs politiska beslut. Men hur kan man driva igenom en sådan sak politiskt när till och med ledande vänsterpartister är stolta innehavare av bostadsrätter (med tillhörande dyra lån) och knappast har något intresse för åtgärder som skulle sänka priset på deras lägenheter vid en eventuell försäljning? Större delen av det politiska etablissemanget är helt enkelt korrumperat vad det gäller bostadsfrågan.




"Här slutar Sverige" - nä, det tror jag inte svenska staten ställer upp på!









Var det via den här trasiga bakdörren man kom in?

Krisen kunde ge möjligheter

De senaste dagarna har DN skrivit en del om hur finanskrisen börjar slå in i andra delar av
ekonomin. Arkitekterna berörs exempelvis, de får färre jobb. Och idag handlar det igen (för det är ju ingen nyhet längre) om att färre människor springer på visningar för dyra borätter. I stället kommer hyresrätten till sin rätt igen, om man nu skall vara lustig. Det är inte lika stor hets för att ombilda hyresrätter till bostadsrätter längre nu när samhällets rädsla för kreditaffärer växer till snudd på panik, och det diskuteras att bygga billiga hyresrätter igen.

När det krisar till sig uppenbaras de svaga punkterna i samhället. Men också möjligheterna att riva ner och bygga nytt, och kanske hitta på något bättre. Jag ser flera möjligheter här för politiker som skulle vilja hugga tag i bostadsfrågan. Exempelvis:

• Ett program som gör att personer med stora bostadsskulder får laglig rätt att föra över skulden och därmed det reella ägandet till ett offentligt institut för bostadsförvaltning, och sedan bo kvar på goda och normala villkor för hyresgäster. Skuldfri, bättre skyddat boende, hyra till självkostnadspris - vad kan man mer önska sig? Med ett sådant program skiljs agnarna från vetet: de som är ute efter att spekulera respektive de som verkligen bara vill ha bostaden för att bo i. Dessutom borde den mentala hälsan i staden bli bättre om folk slipper oroa sig för lånen eller för att bli injagade i en bostadsrättsföreningsstyrelse som de inte har lust att vara med i. Livet är fullt av bekymmer ändå.

• Ett stort byggnads- och infrastrukturprogram, en moderniserad version av miljonprogrammet där man har lärt sig av föregångarens goda och dåliga erfarenheter. För Stockholmsregionen och den projekterade stora inflyttningen under kommande årtionden kan det inte handla om att jaga småplättar i innerstaden som kan fyllas igen (även om det finns en del sådana) utan att se till att ytterkommunerna får ändan ur vagnen och bygger. Bygger vad? Stora stadsliknande lokala centra som kan existera som ekonomiska enheter av egen kraft och inte bara är servicefattiga sovstäder och satelliter till innerstaden. Att det handlar om hyresrätter behöver jag väl inte upprepa … .

Här skulle man kunna göra en djärv satsning för framtiden, för en stockholmsregion som är trevlig att bo i för många sorters människor. Var finns viljan?

Ännu en solnedgång (över bostadsköande och andra?)

Ännu ett par bilder över Riddarfjärden och en fantastisk solnedgång. Vad skall man kalla det? Bärnstensfärgat? Honungsfärgat? Eller bara vackert?


Det står inte fullt en kvarts miljon i Stockholms bostadskö skriver DN. Men eftersom bara en fjärdedel (bör vara någonstans omkring 60 000 människor antar jag) är aktiva undrar jag hur många som verkligen söker och hur många som står där bara för att det kan vara bra att stå i kön. Men det är många i alla fall.

I andra sammanhang har det påståtts att Stockholm kommer att växa med ett nytt Göteborg så småningom. Kan man inte omdirigera dessa människor till Göteborg på en gång? Lika lite som man kan bli av med biltrafiken bara genom att bygga nya vägar kommer bostadsbristen att försvinna enbart genom mer byggande - man måste fundera både på utbuds- och efterfrågesidan, för att uttrycka det nationalekonomiskt. Och vad det gäller utbudet måste man fundera på var det skall finnas. Man kunde ju lägga ett däck över Riddarfjärden och bygga en helsickes massa hus där antar jag, men är det vettigt?

En annan fråga är: kan det tänkas hända saker som kraftigt förändrar inflyttningsprognosen? Som bekant (hoppas jag) är en prognos inget annat än en prognos, inte en plan. Ta SMHI:s korttidsprognoser som exempel, hur väl stämmer de egentligen? Ibland bra, ibland måste meteorologerna med rodnande kinder erkänna att det inträffade saker med vädret "som man inte räknade med". Och det kan nog hända med flyttprognoserna också. Det kan bli mycket mer, det kan bli mycket mindre.

Planera! Expropriera! Bygg!

Byggandet ser ut att gå i otakt med folkökningen skriver Dagens Nyheter. Men politikerna verkar inte vara särskilt oroade, vare sig det gäller Mats Odell eller kommunpolitiker på olika håll. (Odell, hur mycket förtroendekapital har han kvar egentligen?)

De borde vara oroade om prognoserna att regionen kan växa med ytterligare en halv miljon människor på några årtionden stämmer. Då gäller det att vara ute i god tid med markanvisningar, byggplaner och verkliga byggen, samt infrastruktur och annat som hänger ihop. För att det skall vara en hygglig situation på bostadsmarknaden måste det dessutom finnas ett överskott av lediga lägenheter så att den osunda bostadsspekulationen kan elimineras. De som behöver bostad skall ha valmöjligheter. Det måste finnas utrymme i systemet så att folk kan komma in och röra sig på bostadsmarknaden utan att tillgripa extraordinära åtgärder. När det gäller lägen centralt tror jag det är svårt att nå balans, men ser man till hela regionen borde det vara möjligt.

För att få grepp på situationen är det hyreslägenheter, alternativt kooperativt icke-spekulativt boende som bör premieras. Situationen med alltfler skuldsatta "lägenhetsinnehavare" (det är långivaren som är den verklige ägaren om innehavaren råkar i svårigheter) bör inte uppmuntras. "Den som är satt i skuld är inte fri." En flexibel hyresmarknad borde dessutom stämma bättre överens med ett mer flexibelt liv där folk faktiskt kan flytta över regionen för att komma närmare sina arbetsplatser exempelvis (energibesparing, minskar trafikinfarkterna!) Det finns dessutom ingen anledning att göda en massa mäklare och banker i onödan.

Det är trångt i centrala Stockholm, men man borde åtminstone kunna driva upp en del lägenheter genom att kamma igenom beståndet efter smygkontoriserade tidigare bostäder. Jag är inte bekant med den nuvarande lagstiftningen men jag tror att tidigare gick det att komma åt sådant oskick - om viljan fanns. Men när man tittar på SCB:s lista över vilka kommuner som bygger, och vad de bygger, finns det några man borde tvinga att ställa upp. Av 26 kommuner i länet är det 8 som inte bygger en enda lägenhet i flerbostadshus. Och de bygger inte mycket annat heller. Där borde det finnas anledning för myndigheter med åtminstone lite go att gå in och slå näven i bordet, vid behov trolla fram lämpliga exproprieringsbeslut och se till att det byggs! Låt dem larma om de vill. Överklassens "urban sprawl" mår bara bra av lite förtätningar och höghus här och där. Hur vore det med nya Danderyds Skyskrapecentrum? Där byggde man bara 21 bostäder 2007 enligt SCB:s statistik som DN citerar.