Tips - Lasses historiska fotosida

Här är tips på en sida med kommenterade stockholms-bilder, sammanställd av Lasse Strömberg. På en av dem ser man nästan ända hem till mig vilket inte gör det hela sämre!

En av mina favoriter i samlingen - det var en tid när det inte bara fanns Söderkåkar, utan även Östermalmskåkar! (Nix, det är inte här man ser nästan hem till mig, det är fel stadsdel!)

Samtidshistoria

Samtidshistoria, vad är det? - Jo, det är bland annat ett ämne man kan studera på Södertörns högskola, och det innefattar i princip allt som händer just nu och tillbaka så länge det finns någon som har det i levande minne. Med andra ord håller Första världskriget på att försvinna ur samtidshistorien nu när de sista veteranerna gått ur tiden.

Jag tänkte på det där med historiska dokument när jag läser BrittaKarolinas Blogg. Det var av en slump som kontakten upprättades. Britta hade hittat en bild från gården till Kungsholmens förskräckliga gamla folkskola som jag tog för några år sedan och frågade om det gick att låna den. Och det gick bra, nu kan den förutom i min blogg beskådas här.

Britta skriver om sitt liv, och det blir därmed såväl samtids- som lokalhistoria, socialhistoria och diverse andra specialvarianter. Hon är född 29, så det blir alltså från trettiotalet och framåt, en omvälvande tid i vår historia. En del av den utspelas alltså i Stockholm, men det finns också en fas i Uppsala. På Kungsholmen bodde jag en tid som barn, och där föddes farmor fastän hennes familj mer höll till i Uppsala. Man hittar sådana där små anknytningar överallt.

Jag antar att fler seniormedborgare är i farten vid datorerna och skriver ner minnen, publicerar fotografier och därmed skapar ett stort och intressant material för samtidshistoriker att studera. Man kanske kan kalla det person- eller mikrohistoria också. Det är inte de stora övergripande perspektiven, utan hur en enda person noterar vad som händer.

Vill man veta vad som händer måste man gå på djupet ibland, på folkdjupet! En del är ganska lätt att förstå, åtminstone om man själv är gammal nog att ha mött folk som var födda på 1880-talet. Det var ju andra tider och en annan mentalitet. Men att Brittas bror gick ut som frivillig i finska fortsättningskriget, det är svårare att sätta sig in i - var det samma naivitet som en del av dagens svenskar i Afghanistan visar upp? Hur som helst, jag tror det kan vara nyttigt för yngre historiker, och yngre människor över huvud taget, att uppleva människor som levde för inte så länge sedan men som kan vara rätt olika. Det är ju dessa människor, en del omtyckta och andra avskydda eller ointressanta, som gjort oss till det vi är.

Och, om vi tänker tillbaka så var ju exempelvis min mor, född 1912, en av de som tillhörde den första "moderna" generationen i Sverige. Hennes farfars far hade klassats som "svagsint fattighjon" inte ens sextio år tidigare. Sedan gick det uppför för familjen och för Sverige, men nu vete fasen åt vilket håll det går. Men vill man få perspektiv på processen från mikronivå, då skall man läsa exempelvis den av mig just rekommenderade bloggen!

Kolsyrefabriken i Liljeholmen

(Tillägg 2012: den länk jag hänvisar till nedan finns inte längre. Försök istället med den här sidan, där finns hänvisningar till ett flertal industrier i Gröndal. Bland annat en sidan just om kolsyrefabriken, och länk till byggnadsundersökningen.)
Här är bilder som jag tog för ett par år sedan. Som ett luggslitet törnrosa-slott sticker den gamla kolsyrefabriken i Liljeholmen upp bakom träden. Ibland har jag undrat vad det kan finns för historia bakom den där gamla industribyggnaden. Det behöver jag inte undra över längre: det finns nämligen en antikvarisk undersökning från 2008 som ger en massa intressant industrihistoria. Kvarteret heter Lövholmen 13, och går man in på Stockholms stadsbyggnadskontor hittar man undersökningen här.

Stockholm har varit Sveriges största och mest betydelsefulla industristäder men spåren av dess äldre industrihistoria håller på att försvinna. Lövholmens industribebyggelse vid Årstaviken har ett avsevärt kulturhistoriskt värde. Dels som representant för Stockholm som industristad, dels som exempel på industrietablering från sekelskiftet då industrin flyttade från innerstaden till närförorterna.

Idag är stora delar av Lövholmens industriområde avrivet och den nordvästra delen med Beckers fabriker och kolsyrefabriken utgör en rest av ett sammanhållet industrilandskap från tiden kring sekelskiftet. Tillsammans med Liljeholmen, Årstadal och Gröndal är Lövholmen även Stockholms första industriförort.

Här är ett av många foton i skriften. Är man intresserade av historia ur olika synpunkter - industri-, ekonomi-, arbetar-, lokal- och arkitekturhistoria - kan detta vara en matnyttig fil att ladda ner och sätta tänderna i! Stockholms industrihistoria får inte glömmas bort! Det här var ju en stor industristad en gång!