Här speglar sig Cementas depå i Årstavikens vårblanka vatten. Men hur länge? Staden tränger på.
Är det vettigt att strandnära industrier trängs undan till förmån för bostadsbyggande åt folk som nödvändigtvis måste bo nere vid vattnet? Borde inte Stockholms kajer framåt än mer användas för miljövänliga transporter (eller åtminstone transporter som är miljövänligare än lastbilar!)? Borde inte nya bostadsområden hellre byggas längs järnvägslinjerna norr- och söderut, eller på Bromma flygfält? Borde vi inte försöka hålla kvar de få tyngre industrier i stan som ännu inte är utkörda? Finns det människor som på något sätt mår illa av att det finns fabriker i Stockholm ganska nära centrum?
Till Cementas depå i Liljeholmen tas varje år in 350.000 ton cement med båt. Det motsvarar cirka 9.000 lastbilar. Jag tror det vore bra att ha den här transportleden till sjöss kvar i Liljeholmen.
Här ligger Västanvik från Slite och lossar sin last i Liljeholmen.Förutom att bostäder vid kajerna tränger undan arbetsplatser med rätt miljövänliga transportmöjligheter kommer bostäderna att ligga i områden som riskerar att hamna under vatten vid en stor översvämning. I Hamburg byggs det också en del i gamla hamnområden, men där har man tänkt på faran med högvatten (7,5 meter räknar man med!) och bestämt att det inte får finnas bostäder i bottenvåningarna. Har planerarna och exploatörerna i Stockholm tänkt så långt?
Om stränder vore bra för bostadsbygge skulle våra stränder vara fulla av bostäder redan. Men förr var man försiktigare och byggde inte så (lika lite som man byggde hus och vägar på bästa åkermarken - nu går det bra, men hur länge till?). Är det verkligen vettigt att ge efter för den här modenycken att folk praktiskt taget måste bo ute i vattnet?
(Data här kommer från Sjöfartsstaden Stockholm, Samfundet S:t Eriks årsbok, 2007. Bilderna har jag tagit själv.)
