Buffelhjord på en prärie?

Är det en buffelhjord på en fjärran prärie? - Nej, det är inte ens några gnuer på en fjärran savann. Det är skotska höglandskor som bedriver landskapsvård vid Säbysjön i Jakobsberg. Jag såg dem där i grådiset i morse.

Närbild på en juniormedlem av flocken. Riktigt lurviga och påpälsade, de räds inte om det skulle slå till och bli kallt!

Ännu står ekarna kvar med rödbruna löv i massor. Men kommer det en vinterstorm blir det städat bland grenarna.

En kall och snöig vinterdag minns jag att det var fullt med "papegojor" i träden här. Nu var det inte papegojor, däremot tallbitar som flugit ner från norra Norrland, och tallbitarna ser ut som papegojor. Hanarna är lysande röda och honorna lysande gröna, och de har kraftiga frökrossarnäbbar.

En bit av det gamla odlings- och beteslandskapet som finns kvar här. En promenad runt Säbysjön kan jag rekommendera alla årstider.

Eftersom inga hästjejer läser den här bloggen kan jag lugnt säga att kusarna ser lite korkade ut, som den här som stod och glodde på mig under lugg.

Vad är detta? Måste kolla på kartorna - det fanns ju en del torp runt Säbysjön som nu är borta. Kan det här vara en gammal torpgrund?

Morgon vid Säbysjön

Det finns coola fågelskådare som drar som vettvillingar genom landet när det kommer larm om att någon ovanlig fågel dykt upp. Samt sådana som jag. I morse masade jag mig ner till pendeltåget och åkte till Jakobsberg för vidare befordran till fots ner till Säbysjön, där möjligen den sibiriska guldbrynade sparven kunde tänkas vara kvar. Det var den, fast inte de minuter jag stod där och blev kall om tårna. Men det finns rapporter om att den varit framme även idag.

Innan jag gick sänkte jag dock kanske humöret på kvarstående skådare genom att påpeka att det skulle ju kunna vara en förrymd burfågel från Sankt Petersburg snarare än en felflugen långflyttare från Sibirien. Den håller ju till vid en matningsplats nu och verkar vad jag förstår relativt oskygg. - Nå, jag knallade vidare och vek av vägen mot Akalla, och där kunde jag pricka av mina första gröngölingar och steglitser för året. Några fågelbilder kan jag inte bjuda på, men lite annat:

En lite felinställd kamera gjorde soluppgången extra häftig. Med lite fantasi skulle man kunna ändra det hårt beskurna trädet till vänster till en jättekaktus i mexicanska öknen. Och högst upp i kaktusen sitter en pil skjuten av en djärv apachekrigare (som nu funderar på hur han skall kunna klättra upp på kaktuseländet och få tillbaka sin pil utan att bli ihjälstucken av taggarna).

Olycksbådande moln. Gaza ligger väl i den riktningen ungefär.

I strandskogen vid Säbysjön är det verkligen sjöartat. Träden, mest björkar, står med rötterna i is.

De här kamraterna skräms inte av lite kyla - skotska höglandskossor. Ser mer ut som livsfarliga uroxar, men lär vara snälla om man är snäll mot dem. De jobbar bra som landskapsvårdare.

Tillbaka till civilisationen - konst nere i Akallas tunnelbana. Vad kan det vara för titel på det här verket? - "Portföljbärarna anfaller" kanske? För ett år och en dag sedan var jag också i Akalla vilket orsakade detta fotoreportage om det som finns ovanför tunnelbanans katakomber.

Säbysjön - ännu en naturpärla

Storsint som jag är räknar jag grannkommunerna till "mitt" Stockholm. Även Järfälla kommun, där en av mina favoriter som vandringsområde ligger: Säbysjön och dess omgivningar.

Pendeltåg från Stockholm till Jakobsberg, en kvarts promenad, och så är man ute i ett härligt landskap runt sjön. Man kan ta tunnelbana till Akalla också, och till fots ganska raskt komma ut i grönskan. Där finns Säby gård med många hästar, och på sina håll kan man se skotsk höglandsboskap beta.



Hit till trakterna runt Säbysjön dras såväl fåglar som fågelskådare. Många fåglar gillar de stora vassområdena och blöta vadarstränder. De lokala fågelskådarna torde vara organiserade i Järfälla Ornitologiska Klubb, JOK, med hemsida här. Själv räknade jag idag in årets första stenskvätta som mycket lägligt kom och satte sig på en sten nära Barkarbys gamla flygfält.


Att ägna några timmar åt att promenera genom skogar och över fält när fåglarna sjunger och vårfina fjärilar vimsar över dikesrenarna medan skogskanterna står vita av vitsippor och blå av blåsippor - kan man göra något finare?

Djurgårdsbilder - del VIII

Vad är det här då? Ett snår som bara ser skräpigt ut, eller ...? Bilden är några år gammal, men snåret finns kvar i västligaste änden av Isbladskärret. Jag gick förbi där i fredags för att kolla läget i naturen. Några småfåglar vimsade omkring inne i kaoset av grenar. Jag riktade kikaren ditåt och skymtade något ljust därinne. Efter någon sekund såg jag vad det var, bröstet på en hök. Antingen duv- eller sparvhök. Det är svårt att se skillnad på dem, men jag gissar på sparvhöken eftersom småfåglar vågade sig fram för att gräla. Jag har sett sparvhök jaga över Isbladskärret tidigare. Efter några sekunder lyfte höken och drog iväg in i skogen.

Nu är det inte mycket vatten i Isbladskärret. Restaurering pågår och det behövs om inte allt skall växa igen. Jag har för mig att man tänker släppa ut de perfekta naturvårdarna för att beta ner vegetationen: skotsk höglandsboskap.

Jag hoppas verkligen att inga parkifierare tillåts att ge sig på och "snygga upp" sådan här små pärlor. Det gäller också den sanka äng norr om Manila där ett märkligt ljud fick mig att stanna till. Det knorrade och purrade och pluppade som från en diskret liten verkstad. Snart nog upptäckte jag ursprunget - en pöl full med grodor (åkergrodor tror jag) i fullt vårbestyr. Groddjuren lever farligt i dagens värld, så det är väl bara att önska de här lycka till och hålla tummarna för alla små grodyngel.

Några tidiga humlor virrade omkring, jag hittade mina första vitsippor i närheten av Rosendals stallar, och ... ja, det kändes så trevligt som det skall kännas en vårdag på Djurgården.