Vägtistlarna åldras, förlorar den ljusblå färgen och blir i stället milt gråbruna. De är mjuka att röra vid, nästan som päls, och jag kommer att tänka på gammaldags rakborstar.
Och solen går ännu ner i nordväst och kastar en strimma bärnstensfärg i Riddarfjärden. Är man inte fanatisk värmeälskare är det Stockholms morgnar och kvällar man tar vara på nu, innan solhettan slagit sina klor i marken.
