I det trista novemberljuset ...

... stod jag och hängde utanför Telias butik vid hörnet Ringvägen-Götgatan. Måttet var rågat, nu var jag trött på sladdar på golvet, bredbandsleverantörer som köper upp varandra hela tiden, och ett antivirusprogram som jag inte litar på. Dax att uppgradera till mobilt bredband hos gamla Televerket! Man kan faktiskt se Teliabutikens skylt speglas i glasrutan här nedan, högt upp till höger. Glaset tillhör nedgången till den säkert efterlängtade gångtunneln under Ringvägen. På andra sidan gatan ligger Åhlén & Holm, ett av de klassiska köptemplen i Stockholm. Man har rustat upp det rejält under de senare åren.




Otrevliga vindar blåste, ibland yrde snöflingor omkring, men när man väntar på något gott ... . Lite skydd fanns det i alla fall där jag stod. För några årtionden sedan fanns inte de här pelarna som tillhör Ringens köpcentrum. Huset är ju känt för skandaler i samband med en bostadsrättsförening för övrigt. Bortåt husen på andra sidan gatan fanns det förr en bussterminal. Det är den som nu flyttat till Gullmarsplan och inte ser så rolig ut (där heller). Men det är ju ett faktum att busstrafiken söderut är bättre nu än den var då om man ser till turtäthet och antal möjligheter.


Hur gick det då med mina affärer? - Jodå, jag stormade butiken vid öppningsdags, och inte långt därefter kunde jag traska hemåt med de pinaler som behövs. Och nu är jag mobil och kan betydligt lättare än förut flytta mig från den ena fåtöljen till den andra med datorn utan att behöva tänka för mycket på sladdar och elände. Det är vad jag kallar framsteg! Jag ser fram mot ljusare tider när man kan gå ut och sätta sig på en bänk någonstans och surfa på nätet.

Lördagskvällsfunderingar om borätten

Jag är kritisk mot bostadsrättandet och tycker det är bra att den där marknaden nu har fått en hink iskallt vatten över skallen så att det förhoppningsvis sker en tillnyktring. Det finns flera orsaker. I gratistidningen Södermalmsnytt som anlände idag får några stackars borättare i Ringen klaga över livets elände. Det har tydligen varit en styrelseordförande med riktiga försäljartakter där som dragit ner ett antal tidigare hyresgäster i spekulationsträsket - och nu sitter de fast i sörjan! Ordföranden bor dock själv i en maffig villa i Näsby park.

Det finns de som tror att man kan förena det bästa av två världar i borätten: leva som en hyresgäst men äga lägenheten. Inget stämmer. Sämre skydd än hyresgäster, och har man skulder är det långivaren som sitter med alla kort på handen om det skulle bli kris. Rasar marknaden kan man ligga risigt till och inte komma därifrån. En bostadsrättare i Stockholm kan faktiskt hamna i samma situation som en egnahemsägare i en avfolkningsort som lagt ner en massa pengar på boendet, kan bli tvungen att flytta, men kan inte sälja huset för ett pris som motsvarar utläggen! Ur sälj&köpmarknadens synpunkt är det logiskt, för här är en typ av marknad där det är utbud och efterfrågan som gäller. Men det verkar vara lätt att förtränga sanningen att marknader kan gå åt olika håll, och inte bara uppåt.

Jag tycker det är konstigt att de ekonomer som är inblandade i det här helt tycks ha glömt bort de marginalteorier som sprids från de nationalekonomiska professorernas predikstolar. Det är ju ganska klart att ju fler bostadsrättsföreningar som skapas, desto mindre blir den kvarvarande marginella mängden av människor i hyresrätter som har resurser och vilja att hålla på med borätt. I stället måste man vända sig till grupper med sämre förutsättningar för att klara av en borätt på lång sikt (var det någon som tänkte "sub-prime" här?). Att försöka sälja ut miljonprogramshus som nu kommit upp i stambytesåldern till människor med klena finanser är snudd på kriminellt. Eller politisk dumt. Jag hoppas att exempelvis en ekonomhistoriker gör en ordentlig genomgång av de senaste årens politik där man just av politiska skäl (inte praktiska) försöker få folk att köpa sina bostäder med kanske tvivelaktiga löften och metoder. Det kan bli intressant läsning.

Sedan har det ju visat sig att när småpåvar i föreningar skall leka affär kan förskolor som tidigare funnits i hyreshus som blivit bostadsrätt råka illa ut. Med tanke på det ökande barnantalet på Söder kan man ju undra över det förhållandet. Skall vissa områden bli reservat för folk i övre medelåldern utan småbarn? Tja, de har ju betalt dyrt för att sitta på balkongen ...

Gentriering - fortsättning

Historien med Ringen som jag skrev igår blåser upp till skandal modell större, och det är bra. Idag förmedlas bortförklaringar från bostadsrättsföreningen via DN av typen "jamen vi har lämnat ut det här till förvaltning och vi har inget ansvar för vad förvaltaren har för sig". Nä, ibland är det väldigt svårt att hitta folk som verkligen vill ta ansvar. Kan jag lämna bort ett arbete som skall utföras för mig och hos mig, och kanske till och med vara insyltad i företaget som gör jobbet, men ändå hävda att jag inte har något ansvar?

Att notera: I Ringen finns det förutom bostadsrätter massvis med hyreslägenheter, med andra ord en kassako där pengar i lugn takt kan rinna in år efter år till föreningens kassa. Det vill säga om man inte vill leka affär och sälja av dem. För vad händer då? Enkelt att räkna ut: föreningen får en engångsinkomst och sedan blir det inget mer. Lika smart som att sälja av offentligt ägda företag för att kunna sänka skatten några öre idag, utan avseende till framtida inkomster och utgifter. Eller för att ta den gamla liknelsen om att det först är varmt och skönt när man pinkar på sig, men sedan kan det blir kallt och otrevligt.

Det unika i det här fallet är inte att förvaltaren, med sina planer på onödiga standard- och hyreshöjningar för att få bort hyresgästerna, har uttryckt sig "klumpigt" som bostadsrättsföreningens kassör påstår - det unika är att man använt brutalt klarspråk. Det är bra. Då vet man vad det är för folk i farten och de blir lättare att ta itu med. Ett levande Stockholm har inte plats för någon gentrifiering. Det kan man hålla på med i Djursholm eller så.

Gentrifiering i praktiken - tvi

Dagens Nyheter skriver idag om Ringen vid Skanstull, den centrumanläggning som fastighetsskumrasket Boultbee köpte för inte så länge sedan. Redan innan köpet varnades för att Boultbee inte var långsiktiga, vilket naturligtvis ignorerades av Alliansen. Är man allianspartist behöver man inte lyssna på andra människor, man har den egna oantastliga ideologin som rättesnöre. Nu vill något mystiskt konsortium där bostadsrättsföreningen (eller snarare några drivande personer däri) köpa loss delar av Ringen, men inte bara det. Värre än så:

Sedan bostadsrättsföreningen köpte fastigheten (övre delen av fastigheten Rektangeln 21) den 15 maj i år har styrelsen hunnit göra flera stora affärer. Vindarna har sålts och ett avtal har slutits med ett företag som ska renovera de 100 hyreslägenheter som ägs av föreningen. 288 lägenheter är upplåtna med bostadsrätt.

Ringen byggdes 1988 av Familjebostäder under ledning av Stefan Landgren, som nu är kassör i bostadsrättsföreningens styrelse och drivande i de affärer som föreningen nu är inblandade i.

Redan dagen efter bildandet tecknades ett förvaltningsavtal med företaget Bricks, som i sin tur ägs till 100 procent av riskkapitalbolaget Ecoland. I avtalet ingick att hyreslägenheterna ska renoveras.

I utbyte ersätts Bricks för de ökade hyresintäkter som renoveringarna resulterar i. Dessutom får Bricks del i framtida försäljningsintäkter när hyreslägenheterna säljs.

Ecolands styrelse bedömer enligt ett memorandum den sannolika vinsten av affären till mellan 80 och 150 miljoner kronor inom fem år. Vinsten ska uppkomma när hyresgäster flyttar och lägenheterna säljs. Enligt samma dokument kommer hyresgästerna troligen att flytta efter renoveringen eftersom hyran kommer att höjas väsentligt. (Min kursivering, Björnholm)

Detta är ett gott skäl att se över vad bostadsrättsföreningar skall få göra. Vad är det för människor som skall ut, vad är det för människor som skall in när de här fina affärsmännen rumsterar om. Dessutom, vad är det för såskoppar till bostadsrättsinnehavare som tillåter det här att fortgå? Är bostaden något att bo i eller är det ett spekulationsobjekt? Ju mer Stockholm växer, desto mer angeläget kommer det att bli att se till att spekulationen hålls borta, annars blir situationen ohållbar. Jag har tidigare skrivit om gentrifiering - här har vi ett otäckt praktiskt exempel. Det måste vara en första rangens uppgift för alla politiker som känner ansvar för Stockholm som en levande och blandad stad att få stopp på det här.