Gentriering - fortsättning

Historien med Ringen som jag skrev igår blåser upp till skandal modell större, och det är bra. Idag förmedlas bortförklaringar från bostadsrättsföreningen via DN av typen "jamen vi har lämnat ut det här till förvaltning och vi har inget ansvar för vad förvaltaren har för sig". Nä, ibland är det väldigt svårt att hitta folk som verkligen vill ta ansvar. Kan jag lämna bort ett arbete som skall utföras för mig och hos mig, och kanske till och med vara insyltad i företaget som gör jobbet, men ändå hävda att jag inte har något ansvar?

Att notera: I Ringen finns det förutom bostadsrätter massvis med hyreslägenheter, med andra ord en kassako där pengar i lugn takt kan rinna in år efter år till föreningens kassa. Det vill säga om man inte vill leka affär och sälja av dem. För vad händer då? Enkelt att räkna ut: föreningen får en engångsinkomst och sedan blir det inget mer. Lika smart som att sälja av offentligt ägda företag för att kunna sänka skatten några öre idag, utan avseende till framtida inkomster och utgifter. Eller för att ta den gamla liknelsen om att det först är varmt och skönt när man pinkar på sig, men sedan kan det blir kallt och otrevligt.

Det unika i det här fallet är inte att förvaltaren, med sina planer på onödiga standard- och hyreshöjningar för att få bort hyresgästerna, har uttryckt sig "klumpigt" som bostadsrättsföreningens kassör påstår - det unika är att man använt brutalt klarspråk. Det är bra. Då vet man vad det är för folk i farten och de blir lättare att ta itu med. Ett levande Stockholm har inte plats för någon gentrifiering. Det kan man hålla på med i Djursholm eller så.