En landsväg någonstans, långt från den bullrande storstaden? Inte riktigt. Fortsätt något tiotal meter framåt, och bakom träden ligger den dånande Södertäljevägen. Jag misstänker att det här lilla partiet med trivialväxtlighet alldeles i närheten av Nybodaringen sticker i ögonen på folk som vill bygga överallt. Det ligger väl ungefär tio minuters promenad från Liljeholmsbron - centralt med dagens begrepp alltså. Men jag tycker att sådana här små områden som inte utsatts för "parkifiering" kan få vara kvar som udda inslag, faktiskt för att få fram den varierande stadsbild som många efterlyser.
Inte långt från "landsvägen" finns den här stora vyn över Årstaviken, med de mulliga damerna vid Marievikskajen som förgrund och den stora järnvägsbron i bakgrunden.
Det är många som gillar att promenera runt Årstaviken. Jag är en av dem. Jag läste en bok av Ulf Lundell för ett tag sedan, och han gillade också att promenera runt Årstaviken. Men det finns en lång sträcka på Årstasidan som inte har belysning, så under den mörka årstiden bör man vara utrustad med lampa och reflexer om man går där på kvällen.
Det är många som gillar att promenera runt Årstaviken. Jag är en av dem. Jag läste en bok av Ulf Lundell för ett tag sedan, och han gillade också att promenera runt Årstaviken. Men det finns en lång sträcka på Årstasidan som inte har belysning, så under den mörka årstiden bör man vara utrustad med lampa och reflexer om man går där på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar